Det har varit en vacker dag i dag med sol som skimrat över snötyngda björkar.
Ja det har kommit en del av den varan på sistone.
Det är bara härligt, lite synd på den fina isen på sjön förstås. Grannen skottade en stor plan i söndags, och vi var alla där nere och umgicks med eller utan skridskor. Vi fick angenämt besök av en småbarnsfamilj från Hemavan också, det var riktigt trevligt.
Men nu tror jag det är slut på skridskoåkningen på Jovattnet för den här vintern, om inte någon orkar skotta bort all snö förstås. Jag är tveksam till att någon tar på sig det uppdraget.

Vi fick en hiskelig elräkning som i kullkastade alla planer på att hälsa på näst äldste sonen i Umeå före jul!
Det retar mig verkligen att elströmmen ska vara så förbaskat dyr!
Bara för att elbolagsdirektörerna ska tjäna pengar!
För visst måste det väl vara dit pengarna går?
Inte ser vi då av bolagens vinster i alla fall.
Nu såg jag att man skulle ta pengar härifrån Norrland för att bygga upp och reparera det skraltiga elnätet man har nere i södra Sverige.
Är det verkligen riktigt det, ska vi betala strömmen åt sörlänningarna?
I och för sig gör vi väl det redan, men detta tilltag blir inte mer rätt för det.
Vi har fått våra älvar utbyggda, folk fick gå från hus och hem, och här sitter vi med elräkningar som vi inte har råd att betala!
Jag har hört att det inte är bara vi som är drabbade.

Skolan har kommit igång igen efter Novemberlovet och i kväll går jag på och vakar igen, tur att jag har trevligt sällskap på jobbet.
Det känns som vanligt tungt att komma igång då man varit ledig.
Hur kan det komma sig att tiden går så fort när man är ledig och nästan står stilla när man jobbar??
Det bästa vore om man slapp jobba, men då tipsvinsten låter vänta på sig är det bara att spotta i nävarna och ta itu med arbetet igen.

Nu kommer glassbilen!
Ja, då är det väl bara att gå ut och handla glass då, fastän "manne daan betnegapt!" jag är så pengalös. Suck!

Allhelgona helgen.
Vi har varit på kyrkogården och tänt lyktan på barnens farfars grav, och på min farmor och farfars grav.
Det är så fridfullt och vackert på kyrkogården på allhelgona. Folk går omkring och tänder ljus och tittar på gravstenar. Vi berättar om människorna bakom namnen som står på stenarna för barnen, det är viktigt tycker jag.
Det är på det viset vi människor blir odödliga, vi finns i minnet hos dem som lever kvar. Vi utelämnar inget när vi pratar med våra barn om våra döda anhöriga eller andra döda. Vi skönmålar inte människor bara för att de är döda.
Människor är bara människor. Vi har alla fel och brister, men också positiva och goda sidor.
Berättelser och beskrivningar om folk är aldrig bara svart eller vit.
Enklast för oss själva som människor är att vi inser det medan vi lever.
Man måste kunna vara självkritisk, utan att för den skull sakna självförtroende, och man måste kunna skratta åt sig själv, och analysera sina misstag så att man inte gör om samma sak en gång till. Det är sådant vi försöker lära barnen.

Vecka har gått fort, som vanligt när man är ledig.
Det har kommit lite mer snö i natt, men annars är det lite av den varan.
Mina ungar och deras far har varit nere på isen och åkt skridskor flera gånger i veckan. Jag måste säga att de faktiskt är duktiga på skridskor allihopa, jag skulle säkerligen slå ihjäl mig om jag försökte.
De har haft sällskap av grannars ungarna. Nu har "grannarsgubben" också kommit hem och åker tillsammans med dem.
Jag har faktiskt bakat en omgång "kakun" till, så nu har jag hunnit frysa in lite också. Det känns bra. I onsdags var jag och "lilla fröken" på badhuset. Det var ganska mycket folk där. Ortsbor med skollediga ungar, och en del turister som tagit ledigt för att barnen är lediga i veckan.
Vattnet var faktiskt också riktigt varmt.
Tyvärr har jag inte hunnit med att hälsa på allt folk som jag tänkt hinna hälsa på. Vi har inte varit nånstans faktiskt!
Dagarna räcker inte till!
Min karls systerdotter fick barn i början av april, och vi har fortfarande inte hälsat på dem! Ja, det är illa! Jag skäms faktiskt.

I onsdags var vi till veterinären med tiken och sprutade henne, andra sprutan tog vi själva på henne dagen efter. Så nu får vi hoppas på att det inte blir några valpar. Vi ska para henne senare, och detta skulle enligt veterinären inte vara något hinder för det.
I övrigt går livet sin lugna gång här i Mosekälla.
Senaste anmälan mot oss är nedlagd och vi njuter av tillvaron och samvaron.