Ja inte jag då, men mina fantastiska söner har funnit det! Det försvunna vattnet!

I en vecka har vi varit utan vatten, och vi har letat och funderat, som vi har funderat, över var har vattnet tagit vägen??

Grannarskäringa har grävt med spade, hon och min karl har farit upp och ner till vattenkällan och tittat och grubblat! Vi har varit och gått efter ledningsgatan och funderat, men var är vattnet?? Ja, just nu finns det hur mycket vatten som helst i markerna här, men var är VÅRAT vatten??

Så kom pojkarna hem, skulle hjälpa sin far med att renovera inne på toaletten. Det är 30 år sedan vi byggde, så det behövs! Och det var verkligen välsignat att de kom, och att vi fick lisa en liten grävmaskin av Ture, tack Ture, det var guld värt!

Pojkarna har grävt och letat läckan, tömt vattenbrunnen som ligger drygt 600 meter upp i lia, och kaklat och fixat på toaletten!

Hur skulle det annars ha gått, med oss två halvskröppliga damer och en lika halvskröpplig gubbe??

Och dessutom hade ju grannarskäringa ett jobb att sköta!

Och så i lördags kväll, fem dygn utan vatten, fann så en av pojkarna den troliga läckan!

En såkallad "bonnkoppling" som min svärfar och kanske min karl, en gång gjorde när de handgrävde ner den första vattenledningen, som hade sluppit!

Nu är ledningen "hel" igen, det är fortfarande "luft" i ledningen, men trycket blir allt bättre!

Och vi håller tummarna! Hoppas att det inte blir nåt mer elände nu!

Jag vill passa på att tacka för allt stöd och hjälp som vi har fått av alla vänliga människor här runt omkring!

Som lånat ut redskap till hjälp, och tid, tips och ideer om vad felet kunde vara!

Ett jätte stort tack vill jag också ge Berglunds järnhandel i Hemavan för den fenomenala service och hjälp som ni bistått oss med under den här vattenletar krisen!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är besvärligt att vara strömlös och väglös, men mycket hellre det än vattenlös!