Idag är det ett år sedan läkarna stängde av alla livsuppehållande åtgärder för en av mina allra bästa vänner. Då hade hans hjärna, helt utan förvarning, varit i praktiken utslagen i nästan ett par dygn. Sällan har väl ordet "Eftertanke" varit mer passande än idag.
För det är precis vad jag ägnat dagen åt -eftertanke. Tankar på det som kom efter för Anders. Tankar på det som kommer efter för mig. Och tankar efter allt som händer när man minst anar det.

Som avslutning på kvällen har vi ätit surströmming hos min bästis Inger som är "hemvändare" från huvudstaden. Mycket trevligt och mycket snaps.
Jag tror att någon däruppe i sin himmel skulle ha tyckt att det var ett bra sätt att avsluta just den här dagen. Att ta vara på livet en vanlig måndagkväll.

Vi har fått nya möjligheter att fixa våra bloggar personliga och snygga. Ingen ska inbilla mig att det inte tar tid. Så nu är frågan – ska jag roa mig med att pimpa till bloggen eller ska jag se till att vi kan laga mat i köket inom en snar framtid?

Kokt potatis mot färgglada rubriker?
Julia river kakel i köket. Inget pimpande här inte!
 

Efter en slitdag rent jobbmässigt som inleddes med en brand och sen ett gäng översvämningar, skulle jag hem och bygga kök. Efter mycket funderande insåg vi att vi inte hade ett rejält plattjärn, vilket var vad som behövdes för att kunna fortsätta.
Det gick ganska snabbt att kapitulera kan jag säga.
Jag såg fram emot en film i TV-soffan.

Lagom till det hade min TV-soffa ockuperats av ett gäng äldre tonåringar som skulle se Svanprinsessan! Man upphör aldrig att förvånas.

Well, jag gick och la mig istället och försökte värma mina frusna leder. Hela natten har jag drömt en massa konstiga drömmar om köksrenoveringar. Jag håller definitivt på att bli galen.

Bruksanvisningen på nya kylen var ungefär lika tjock som Svea rikes lag. Det är nog som min man sa. En amerikaniserad version där man måste förutse alla möjliga och omöjliga händelser för att inte kunna bli stämd om något märkligt händer.

Observera. Vi får inte ha levande djur i kylen. Vi får inte ha brinnande stearinljus där heller. Jag förstår nästan inte hur jag ska kunna låta bli just de två sakerna. För att inte tala om alla andra saker man inte får ha i sin kyl.

För övrigt ska man vara pigg, utvilad och på gott humör om man ska montera ett jalusiskåp från IKEA. 53 punkters beskrivning. Med goda möjligheter att vända precis alla delar fel minst en gång. Men nu sitter det där, efter många timmars svordomar från min man.
Observera att vi fortfarande håller ihop äktenskapet trots fem dagars köksbygge av IKEA-kök. Det är som att ha en relationskurs så här på sommaren!

Ja det är ungefär det enda vi gör. Det går sakta framåt och jag är inte särskilt tålmodig.
Vi gav i alla fall upp nu för idag. Huvudena börjar vara rätt så trötta och när man måste tänka till innan man skruvar, så tog vi det säkra före det osäkra och gjorde kväll.
Tro det eller ej, men vi har bara rykt ihop två gånger idag. Ni anar inte vilka pressade förhållanden man lever under när man ska samarbeta med skruvning av ett IKEA-kök!
Min man medgav att jag är den mest logiska av oss två. Jag önskar jag hade fått det skriftligt.

Nu har vi i alla fall två kylskåp. Ett nytt tomt på plats och ett gammalt fyllt med mat, som står på köksgolvet. Lagom till att man har dubbla kylmöjligheter blev det plötsligt kallt ute.
Det är väl lagen om alltings jävlighet?

Idag har jag legat med en gummiduk över halva ansiktet, käken fastlåst med metalltrådar och byglar, med en intensiv ilande smärta mellan varven, ett tillstånd som jag försökte inbilla mig kändes ont-skönt. Sådär som min personliga tränare säger att det ska kännas när man stretchar.
I brist på annat att tänka på där i tandläkarstolen konstaterade jag än en gång att jag aldrig kommer att njuta av varken smärta, gummi eller att bli fastspänd!

När jag väl klev ut därifrån blev jag nästan euforisk över att bara behöva betala 2500 spänn.
Jag tror jag håller på att få värmeslag.

Min yngste son är en framtida Michael Bindefeldt. Han är en riktig partyfixare som gärna skulle se att livet vore en fest hela tiden.
Häromdagen skulle han och kusinen klippa gräset. Kusinen blev snabbt törstig och sonen skickades in för att hämta något svalkande. Vatten i vanligt dricksglas hade väl varit lämpligt?

Men inte. När jag passerade altanen såg jag drinkarna med is, drinkpinnar, sugrör och allt. Thats my boy.

För övrigt ska jag inte klaga på värmen. Jag konstaterar bara att det är lite för varmt för att bygga kök, men nöden har ingen lag. Ena halvan är utriven, elen är dragen och idag börjar vi bygga. Sen tar vi diskbänks- och spishalvan när den här är klar. En dag i taget.