En arm med posten

Av , , Bli först att kommentera 10

Julia testar sina syskon och sin far på gåtor, eller snarare små mysterier. Ni vet av typen ” En man skulle ta livet av sig och hoppa från ett hotellfönster. Då ringde telefonen och han ångrade sig. Varför?”

 
Nu håller det där på att gå helt överstyr. Petter och Isa är upprörda över hur otroligt dåliga och ologiska lösningarna är, min man kommer med vilda lösningar som inte är seriösa och Anton som knäckte den första gåtan tänker så det knakar. Allt inför stora ögonen på kusin Måns som är här och äter middag.
Nu gäller frågan en man som får ett paket på posten med en avsågad arm i. Varför?
 
Ja, här är några av förslagen som haglar runt borde nu.
” Han hade bara en arm och behövde en ny”
”Han hade ingen arm och hade beställt två men fick bara en”
”Han var kannibal och hade beställt hämtmiddag”
”Det var ett kedjebrev. Skicka en avsågad arm vidare så får du inom två veckor minst 20 avsågade armar skickade hem till dig”
 
Behöver jag säga att Julia suckar djupt över uppfinningsrikedomen?
 

RROD

Av , , Bli först att kommentera 12

”Hörde du vad som hänt Petter då?” Undrar maken på lördagmorgon.
”Han har fått RROD” fortsätter han.

Jag tänker febrilt men är helt säker på att jag aldrig hört talas om det? Är det ett förkylningsvirus? Eller har det något med hans senaste tenta att göra?? Jag har inte en aning.
” Ja, visst är det hemskt mamma? Jag tycker så himla synd om honom” säger hans lillebror.
 
Fortfarande ringer det ingen klocka hos mig. Men helt klart är att det här är något jag borde känna till, om till och med Anton har koll.
”RROD?” säger jag och tittar frågande på min man.
”Red ring alltså” säger min man.
Röd ring, tänker jag. Ringorm? Ni vet såna där runda röda utslag? Hemska som kliar och ser otäcka ut.
”Red ring of death, RROD” fortsätter maken.
Men är verkligen ringorm så farligt hinner jag fundera? Det här måste ju vara någon annan typ av utslag..värre.
 
Och varför har inte sonen sagt det till mig?? Sjukvårdsfrågor brukar vara mitt område i föräldrauppgöret.
”Men vad är det och hur får man det?” undrar jag uppgivet.
” Det kan bero på virus. Eller att Xboxen har blivit överhettad” förklarar Anton.
” När man får Red ring är det kört. Hela Xboxen kraschar i princip”.
 
Jag är helt fascinerad av att något som är så självklart för min man och mina barn är så okänt för mig. Hör Red Ring of Death till allmänbildningen? I vilket fall som helst så lärde jag mig något nytt denna dag också.

Idag tar min man ett rejält kliv närmare…

Av , , Bli först att kommentera 13

Idag tar min man ett rejält kliv närmare 50 konstaterade han. Hur kan en sexa eller sjua i slutet spela så stor roll undrar jag medan jag bärtårtorna mellan olika skuggiga platser på altanen, i hopp om att utetempen i skuggan är lagom för chokladtårtorna. Vi har nämligen knökfullt i kylen inför kvällens grillfest. Hoppas solen fortsätter att lysa på min man även ikväll. Grattis på 47-årsdagen älskling!

Monica-martyren

Av , , 1 kommentar 18

Jag hade namnsdag häromdagen. Det är inget jag tycker kräver ett gigantiskt firande, men i min familj brukar vi kosta på oss ett grattis och möjligen fika tillsammans. Ibland får någon en liten grej, mer symboliskt.

Det där med namnsdagar är ju inte helt lätt att komma ihåg. Det blir ju några stycken och dessutom ändrar de ju i almanackan stup i kvarten. Och jag är inte den som är den. Det är nästan lika stimulerande att vara martyr dagen efter ens kärlek glömt ens namnsdag!

 

Min man har ett halvt guldläge eftersom de går igenom dagens namnsdagsbarn i samlingen på förskolan varje morgon. Han får alltså en påminnelse där. Som regel kommer hans grattis-sms eller samtal ungefär direkt efter det. Jag kan ställa klockan efter det.
Det som inte är guldläge är att vid den tiden har han som regel redan träffat mig på morgonen och inte sagt grattis. Och då delas det förstås inte ut någon guldstjärna till honom!
 
I tisdags blev det extra kännbart för då var han dessutom på dåligt humör när han gick till jobbet. Ett av våra gemensamma byggprojekt föranledde några meningsskiljaktigheter som gjorde att han slängde ur sig några irriterade ord till sin fru det sista han gjorde. Jag nöjde mig med vetskapen om att han nu skulle få värsta dåligt samvete när han kom till jobbet och upptäckte att jag dessutom  hade namnsdag.
 
Hela dagen gick och det förutsedda sms:et kom inte. Inget samtal heller. Hmm.
Hem till middagen kom han en halvtimme senare än vanligt.
Det visade sig att han hade varit och köpt en ros, en kaka och en trädgårdstidning till sin fru i namnsdagspresent.
 
Hur han hade kommit på att jag hade namnsdag och varför han inte hade ringt under dagen?  Jo, han började sent och då hade samlingen redan varit när han kom till jobbet. Just när han skulle gå hem hade han kastat en blick på den stora almanackan och till sin stora fasa upptäckt vems namnsdag det var. Därav akuthandlingen.
Han klarade sig med en hårsmån alltså. Och jag fick packa ner martyrdressen oanvänd.

Den bästa dagen

Av , , 1 kommentar 14

Anton var på ett strålande humör när han kom hem från skolan igår.
Efter morgonens mentorstid hade han fyra timmars håltimme på grund av att två lärare var förhindrade. När nationella proven skrivs kan det bli så.

Så efter att ha haft en riktig slödag hemma mellan nio och ett (som han toppade med att slippa skolans leverbiff och istället göra spagetti och chorizo hemma) gick han tillbaka för de sista två lektionerna. Musik och spanska. Dagen toppades ytterligare med att det var film på båda lektionerna.
Han sammanfattade dagen såhär.
”Den bästa skoldagen i hela mitt liv. Jag har inte behövt använda en penna på hela dagen”

Postmannen tömmer alltid två gånger

Av , , 3 kommentarer 9

 

Det där med att springa efter postbilen med deklarationen var ju naturligtvis menat som en liten tillspetsning av läget.
Jag hade ju läget helt under kontroll och deklarationen låg färdig i sitt kuvert för att läggas på lådan.  Sista tömning 16.00 sön- eller helgdag. Alltså gjorde jag mig ingen brådska utan inväntade snällt Isa som skulle följa med och handla efter att hon gjort klart plugg, film, telefon, whatever!
 
Med en hel timme tillgodo innan lådtömning bromsade jag in vid ICA. Och där stod det klart och tydligt med RÖDA bokstäver på lådan. Brev som postas innan 13.00 sön- eller helgdag delas ut nästa vardag blablabla. 13.00!?!?!?
Jag fick ett psykbryt. Jag har förmodligen inte postat brev en söndag sen deklarationen senast skulle in. Någon gång under det gångna året har posten alltså ändrat tid!
 
Skriva om deklarationen med tusen bilagor på nätet var jag inte sugen på. Inte att åka till skattekontoret i Övik och lämna den heller. Shit!
Det är då jag i ögonvrån ser en stor och lång postlångtradare ute på Rödviksvägen, på väg åt vårdcentralshållet. På en millisekund har min hjärna kommit fram till att den där långtradaren borde ha kommit från E4, tömt postlåda på ICA och nu ska köra Storgatan upp för att tömma postens egen låda. 
Det blev en snabb U-sväng, genskjutning vid Storgatan och en uppmaning till Isa att hålla koll på var långtradaren skulle svänga. I postkorsningen låg vi på lur och sedär, där kom den, postbilen. Isa fick springa ut och lägga kuvertet rakt ner i säcken. Puh.
 
Påminn mig om att jag nästa år ska posta deklarationen minst ett dygn innan. Alternativt ändå göra den på nätet. Och glöm inte att postmannen alltid tömmer minst två gånger!

Dagens citat

Av , , 3 kommentarer 15

Vi fick en ovanlig tidig start i morse och satt en kvart före utsatt tid vid frukostbordet. Detta noterades av Anton först när han efter frukost kastade ett öga på klockan, precis som han brukar. Följande mening är utnämnd till dagens citat av hans syster Isa.

 
Anton: Oj vad klockan är lite. I vanliga fall brukar klockan vara nästan åtta vid den här tiden!
 

Valborg

Av , , Bli först att kommentera 14


Det var enklare förr att hålla reda på ungarna på Valborg. Sofia knappt två månader gammal firar sin första valborgsmässoafton i sin födelsestad Uppsala, i bärselen på min mans mage. Jag hoppas hon kunde gå själv i år.

För första året sen urminnes tider hade vi inga engagemang åt Nordmalings Sjöscoutkår på valborgsmässoafton. Vi har inga barn i scouterna längre. Det hindrar ju inte att man ska gå ner till brasan, köpa en massa lotter, äta korv och träffa folk.

Dessutom vill jag gärna hålla mig i krokarna för att se vad mina barn har för sig, även om jag inte utgår från att de ställer till med något.
Mellandottern, svärdottern och hennes tjejkompisar åt middag i Hörnefors, Anton var sur för att han inte hade några smällare och Isa var tveksam till om hon ens skulle idas ut denna halvkyliga kväll, men hängde med i alla fall en stund.
 
Petter jobbade på ungdomsgården och fältade senare på kvällen. Alltså var det bara stordottern jag inte hade koll på. Och hon var den plats där det firas mest på valborg – i Uppsala.
Det är märkligt det där att trots att hon är 23 år så vill man liksom ha koll. Så trots utbytta sms så kollade jag sen på natten på webben om det varit extra stökigt i Uppsala. Som om jag skulle ha kunnat göra något åt det??
 
Efter brasan tog vi den traditionsenliga rundan på busstationen för att se om det var några ungdomar där och i så fall i vilket skick. Där stod som vanligt Nash och Gun Gustafsson och delade ut kommunens gratiskorv till frusna ungdomar. En rutt runt samhället ingår också i min valborgstradition, så även om jag hade mina enda två minderåriga med mig i bilen tog vi några varv. En alldeles normal valborg med andra ord.
Presentation

Sysselsättning: journalist
Bloggar om: livet som hockeytokig fembarnsmamma i 180 knyck
Ålder: 50
Bor: Nordmaling
Familj: gift med Pär som jag har barnen Sofia 26, Petter 24, Julia 21, Isa 19 och Anton 17 tillsammans med.
Utbildning: förskollärarlinjen. Guld värd i livet och i mina egna försök till barnuppfostran.
Dröm: jämlikhet
Bästa egenskapen: nyfiken och öppen för nya och gamla tankar.
Sämsta egenskapen: tidsoptimist och dålig förlorare.
Husdjur: hjärnspöken som rymmer ibland. Garanterat allergifria.
Bil: Chrysler Voyager. Tills jag hittar en Corvette med plats för fem barn.
Intressen: hockey i allmänhet och Leksand i synnerhet, sport och gammal god hårdrock.
Senast lästa bok: Ödelagd
Bästa maträtten: grekisk sallad och pita gyros
Bästa minne: måste bli mina fem förlossningar. I en salig mix.
Valspråk: A clean house is a sign of a wasted life.
 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Arkiv
Följ mig på Instagram
instagram.com/hockeymonkan