Schweiziska praliner…

Idag har maken fixat lunch, och det har fuskats/lyxats med färdiglagade canelones. Alltså, goda sådana, färska, inte precis någon ’Dafgårds’-variant, sånt klarar jag inte längre av att äta (har inte inköpt många sådana paket i mina dagar heller…).

Canelones är ju en typisk medelhavsrätt, och det är den italienska varianten som blivit känd. Om det kommit från Italien till Katalonien har jag ingen aning om. Här är det en klassiker. Nu är det inte frågan om att fylla med lite köttfärsröra. O nej. Varje äkta husmor har sitt eget canelonesrecept som görs med stor omsorg. Annandag jul är en dag när de flesta äter canelones i Katalonien.

Min svärmör gör först en liten stek. Sen har hon diverse andra köttprodukter, korvar och jag vet inte vad. Sedan males detta, och blandas på något vis, för att fyllas i canelones, som är en slags pastaplatta, som man kokar upp (som mindre fyrkantiga lasangeplattor, men som ska kokas). Man rullar ihop den, och sedan häller man över bechamelsås och toppar med ost och det gratineras i ugn.

Jag har aldrig gjort klassiska canelones. Maken gör ibland någon spännande variant, med någon fyllning som han hittar på. Kreativt!

Till varmrätt varsin entrecote. Mycket mör och god. Äter numera ganska ogenomstekt, när det är bra kött. Blir godare så.

Efterrätt – två praliner. Den schweizisk-katalanska damen från igår gav oss ett paket praliner från konditoriet ’Steinmans’ i den underbara lilla alpstaden Thun där vi varit många gånger. Klipp och klistra för mer info: http://www.thunersee.ch/index.php?id=143

Konditoriet har också en hemsida: www.confiseriesteinmann.ch