Hör på radion om att skriftliga omdömen ska börja ges från första klass. Det låter väl utmärkt! Kritikerna av förändringen talar enbart om hur små barn inte kan skilja på sin egen person och sin prestation. Företrädarna att det är till för att föräldrarna ska ha något mer påtagligt vad gäller barnens utveckling i skolan.

Vår son går i förskola. Just nu i ’P2’, alltså tvåårsgrupp, och det är barn födda 2005 i hans klass. De får skriftliga omdömen, som tar upp en rad olika delar av barnens utveckling. På torsdag ska vi ha utvecklingssamtal med sonens förskollärare och då får vi omdömet. När jag har omdömet i handen ska jag referera lite mer konkret vad det står.

Det som är väldigt bra med de skriftliga omdömena är att förskollärarna blir mer noggranna att uppmärksamma varje barns styrkor och svagheter. Styrkorna ser man nog oftast som förälder tydligt, även om man kan bli positivt förvånad – samspelet i gruppen med barn ser man ju inte på samma vis hemma.

Vad gäller små barns mindre starka sidor är det inte lika enkelt. I tidigare skriftliga omdömen och tillhörande utvecklingssamtal runt vår son så har vi blivit lugnade på vissa punkter där vi kanske tyckt han varit långsam eller svag och det har varit helt normalt. Samtidigt som vi fått hjälp att se vissa saker som vi kan stötta extra i för att ge sonen en skjuts framåt i att bli en trygg och stabil individ.

Vi har förmånen att ha hittat en otroligt bra förskola, och det är kanske därför som även de skrifliga omdömena är så positiva, vad vet jag. Men, jag tycker det låter som en mycket bra idé att dessa införs i Sverige med, från grundskolan. Jag hoppas bara att det blir på ett bra sätt.

Vi kommer dock att sakna vår förskola här i Barcelona, synd att den inte kan flytta med oss till Vännäs!