Imorgon är en två veckor lång period som gräsänka över. Ska bli skönt, framför allt eftersom jag längtar efter min man, men också då det är en avsevärd skillnad att allt i hushåll och runt barnen, samt heltidsjobbet ska genomföras och jag är ensam med det övergripande ansvaret.

Något som är positivt är trots allt att antalet "ensamstående mammor" har minskat. Nu har jag ingen statistik på detta, men jag skulle bli oerhört förvånad om det inte är så! 

Statistik är ju heller inte så enkelt, i de fall man efter en separation har växelvis boende är ju barnet alltid folkbokfört på en adress, även om det tillbringar ganska mycket tid hos den andra föräldern.

Förr räknades det nog inte med papporna på samma sätt. Nu är det ovanligare än förr med pappor som bara "drar" och lämnar barnet till mamman. Detta gjorde att jag blev förvånad när jag i en konferensinbjudan riktad till barnhälsovårdsintresserade såg följande huvudpunkt:

• Så bemöter du dagens föräldrar och de alltmer delaktiga papporna för välfungerande kommunikation

Kändes inte precis 2010…