Utsikt från Alvins vika. Jag måste börja med att få retas lite med SMHI och deras prognos över vattenflödet i Ammarnäs. Idag den 15:onde juni sa prognosen att vattenflödet skulle vara större än samma dag 1995. Enligt rapport från Ammarnäs är skillnaden mellan  idag och 1995 , 150 cm lägre. Jag vet att de räknar vattenflödet i kubikmeter per sekund men de måste ändå ha misstagit sig rejält. Men vem vet det kanske kommer någon vattenkanon ikväll.

Vid Tjulträsk 2017 06 10

Gaisatjs vid Tjulträsk Ammarnäs. Ett eldorado för ornitologer och andra fågelskådare. Här har det traskats många steg när Lunds universitet var här under många år med Luvreprojektet. En stor del av Sveriges fågelforskning har utförts i Ammarnäs med omnejd.

Den här björken är ett lagskyddat fornminne- nej det har gjorts utgrävningar här och hittats diverse fynd. Googla på fornminnen inom Sorsele om ni är intresserade.

Övre Sandselet  vid Sundsudden en bit nedströms Övre Sandsele by. Ett vackert ställe.

Dito.

Ren och trast kollar mattillgången inför midsommar.

Förfäders mjölkpall i klöverängen.

Talltita i gräset efter en misslyckad landning mot en fönsterruta. Den piggnade till senare.

Den nya Älvkungen  i startposition vid bryggan i Sorsele.

Den gamla Älvkungen tjänstgjorde som turbåt mellan åren 1921 och 1938. Båten byggdes  på Hässjebacken i Örnäs av Karl August Eriksson och Johan Karlsson. Det fanns ingen väg mellan Sorsele och Gillesnuole så turbåten var den enda fasta förbindelsen för resande. Älvkungen fraktade post, folk och förnödenheter. 1924 blev vägen mellan Gillesnuole och Ammarnäs klar. Johan Karlsson blev ägare och skeppare år 1922. Hans son Lennart Karlsson som också så småningom blev skeppare, har skrivit en mycket intressant bok om Älvkungen som heter Älvkungen. Där finns alla berättelser som inte får rum här.

Älvkungen gick från Sorsele till Örnäsudden och sen vidare genom Bräskaforsen och fortsatte till bryggan vid Grannäs. Sedan gick rutten förbi Karlsgård, Månäs, Skansnäs, Hällnäs, Brännbacken, Hemfjäll för att nå slutdestinationen i Gillesnuole.  Boende i byarna där inte bryggor fanns fick ro ut till Älvkungen om de hade något ärende. I Lennarts bok står det att de sålde smör och hallon som Älvkungen sedan fraktade till Sorseles uppköpare.

Från Svarttjärn skulle en kvinna ro ut till turbåten i något ärende, har det berättats för mig. När hon kommit en bit ut upptäckte hon att grisen kom simmande efter. Den var väldigt trogen sin matmor och följde henne vart hon gick. Ja det var bara för henne att vända tillbaka med ogjort ärende, för hur långt kan en gris simma?

Här passerar den nya Älvkungen Häggås där det förr fanns många bofasta. Numera finns bara fritidshus där. I Häggås bodde den kände fotografen Robert Lundgren med familj. Husen på bilden tillhör en annan familj. Lundgrens bodde en bit längre västerut.

Här har Älvkungen passerat Hemfjäll och Peruken och kommer uppefter Smalån. Bilderna är från juli 2017.

Den nya båten Älvkungen blev klar år 2004 och drivs sedan 2009 av föreningen Älvkungens vänner som sedan dess gjort sporadiska turer på beställning. Jag har försökt nå dem för att höra om de har planerat någon trafik i år, men jag har inte lyckats.

Här går de mot Gillesnuolebryggan som var deras mål efter en resa på dryga 5 mil,

Älvkungen har lagt till vid bryggan i Gillesnuole, en bit nedanför kyrkplatsen.

Vid halv tolv tiden igår kväll kom den här Kniphannen simmande i en väldig fart. Han paddlade på ordentligt med sina simfötter och for iväg runt udden med samma frenesi. Det var precis som om han kom försent till något. Det borde väl ha gått fortare att flyga kan man tänka, men det är klart att då hade väl honan hört när han kom hem. Det viner ju om knipornas vingar när de flyger.

Vid Tallbacken var det vackert på förmiddagen men stortallen som är så fin att sitta vid stod fortfarande i vatten. Vårfloden står stilla nu i Storvindeln, men i Ammarnäs ökar det igen 11 cm sedan sista rapporten.

Stugan på berget mitt emot.

Ett något besvärligt läge för ett fritidshus, särskilt uppfarten.

Det är så vackert grönt i skogen nu. Blåbärsriset har verkligen kommit igång.

Skönt i skogen idag skugga eller sol, det är bara att välja.

Gamla Ammarnäsvägen har grönskat. Sörberget i bakgrunden.

Nya Ammarnäsvägen

Idag ser Småskraken ut att heta Sture tycker jag, snarare än Mergus serrator som han heter på latin.

Om vi försökte odla den här blomman skulle vi tycka att den var vacker. Lik ringblomman i formen är den. Maskrosen.

Efter gårdagens färd längs Vindelälven tog vi en paus när älven kom till Ammarnäs. Så vi passar väl på att titta lite på fjällbyn. Den första bilden är på fågeltornet som finns någon kilometer innan man kommer in i byn om man färdas efter väg 363.

Utsikt mot byn från fågeltornet. Söravan i förgrunden.

Utsikt mot Gaisatjs och Näsberget. Bensinstationen,skolan, hotellet, liftstationen och stugbyar ligger åt det hållet.

Utsikt mot äldsta delen av Ammarnäs med potatisbacken, kyrkan och hembygdsgården. Gieroive heter fjället

Utsikt mot norra Ammarnäs med en av stugbyarna på norra sidan.

Från bron över Tjulån ser vi Ammarnäs Livs, ett privat hus och före detta Filadelfiakyrkan som nu är i privat ägo. Samegården skymtar bakom.

Den här boden är en av de äldsta byggnaderna som finns bevarade. Den byggdes av den första nybyggaren Nils Johansson och är flyttad hit under 1800-talet.

Forskningsstationen som Kungen och Silvia invigde. F.d. Olof och Selma Gundströms fina hus i bakgrunden.

Ammarnäs If:s lokaler med gym.

Tjulån Söravan Ammarnässjön och Båljavare i bakgrunden.

Ammarnäs äldsta hus som sen är påbyggt flera gånger. Nils Johansson och hustru Magdalena byggde den första delen som var klar 1832.

Minnesstenen signerad av kung Karl Gustaf 1976 .

Vi zoomar väl in Nabbnäs som ligger på södra sidan sjön. De första bosättningarna fanns i Nabbnäs. Då var Ammarnäs deras fäbodar.

Den vackra kyrkan

Jag avslutar med en klassisk bild från Potatisbacken där vi ser hembygdsgården Tjulån Söravan, Nabbnäs och Ribovardo.

Vinden var någon annanstans. Vilket fantastiskt fint väder vi haft i vårt hörn av världen idag

Jibbmokken i morgonljus

och i kvällsljus

Vindelälven glittrar

Smörbollar, de är tydligen fridlysta i vissa delar av Sverige. Dock icke i Lappland. Trollius europaeus.

Sandberget tittar fram med lite snö på hjässan. Buotsoiåive har mycket mera snö kvar.Björklöven har vuxit fort, nu är det ljusgröna borta.

Alen har också stora blad redan

Hjortronblommorna har ökat stort i antal sedan igår och pollinerarna är igång. Ser bra ut.

Halv åtta hos mig…

Det är stillsamt på fågelfronten nu. De ligger väl och ruvar på något.

Svanen såg mig…då är det bara att backa sig ur synfältet och gå hem.

Gamla bagarstugan i Vindelkroken, som sedan har renoverats.

Vindelälven vid nedre Framakselet. Bilden tagen från fjället på norra sidan älven.

Vindelälven har sina källflöden inom Norrbottens län men är en äkta Lapplandsprodukt. Det rena friska vattnet kommer ifrån fjällsjöarna Sarvesjaure och Tjaggiekjaure, från källor vid Gåbroive och Nuorte Luspas bland flera andra. Det skulle vara intressant att få se alla bäckar som kommer med vatten till Vindelälven inritade på en karta. En av de bäckar som fått namn på kartan är Särnebäcken, den kommer ifrån Luspasjaure som ligger precis på Norrbottenssidan om länsgränsen. Vid Luspasjaure finns enligt kartan ett rengärde och en renvaktarstuga vid foten av ett av de högsta fjällen på norra sidan Vindelälven ( inom Västerbottten). Det heter Årjeb Luspas och har sin 1236 m högsta topp inom Västerbottens län.

Vid Vindelkrokens sameviste finns en kraftig fors och en bit nedanför gör älven en rejäl krok från nordöst till nordväst. Vid Vindelkrokens viste finns en bro över forsen, därifrån är det inte långt till rengärdet i närheten av Bånesjaure som ligger inom Norge. När vi ser på väderleksrapporten på tv så ser vi att riksgränsen går i en skarp vinkel en bit söder om Norrbottensgränsen. Precis där ligger Bånesjaure.

Från Sarvesjaures utlopp till Dalovardostugan har älven en fallhöjd på ca 300m. Från Dalovardo till Vitnjulselet är fallhöjden ca 100 m. en annan av de namngivna bäckarna är Staukebäcken på södra sidan älven. Vi kallar den Stövelbäcken. Jag råkade nämligen kasta en av mina stövlar i bäcken istället för över den. Min rådige lillebror sprang längs den strida bäcken och lyckades fånga den. Det var starten till hans karriär som fjällräddare och anställning inom räddningstjänst

Ett riktigt guldställe efter älven är Aitelnas som är ett gammalt fäbodställe där flera familjer från Ammarnäs tillbringade sommarveckor med slåtter och gemenskap. Aitelnas fäbodar ligger vid selet under Gullberget och med det mäktiga fjället Roupsgaise och Stuore Jåppe på södra sidan.

Bild tagen från Potatisbacken mot Vindelälvsdalen. Vindelåforsbron i mitten.

Jag har tyvärr ingen bild från Aitelnas så vi följer Vindelälven ner till Ammarnäs och inflödet till Ammarnässjön istället.

På Vindelånäset syns lador och raningar som många generationer i Ammarnäs brukat.

Här rinner Vindelälven ihop med Tjulån ut i Ammarnässjön.

Vid utflödet till Ammarnässjön tar vi en paus och återkommer med en bit till av Vindelälven. Mitt tips till er som vill se bilder från Aitelnas, gå in på Kinnas blogg på Sorselesidan. Hon har många fina inlägg från Aitelnas.

Det finns en mycket infomativ pdf om ombyggnaden av stugor efter Vindelälvsdalen. Skriv …Byggnader efter…o.s.v. så hittar ni den på webben. Där finns många fina bilder.

Den här bilden är lånad ur pdf:en fotograf  Lennart Grundström. Bagarstugan i Vindelkroken efter restaurering.