Naturbilder .. Viktoriakyrkan

Viktoriakyrkan under uppbyggnad. Den var klar 1938.

 

Min syster Inger har tagit det fina kortet på kyrkan när hon vandrat över fjället från Kraddsele förbi Sandberget, Nase och Tjåterbäcken och vidare till Viktoriakyrkan.

Viktoriakyrkan i all sin prakt. När man står på kyrkans bro ser man sjön mot nordväst och vita snödrivor på blånande fjäll.

 

Somrarnas vandringar över till Viktoriakyrkan är minnen som sitter rotade i mitt hjärta, liksom rödbläran som fortfarande blommar där under Korpberget

 

Och det hände sig vid den tiden då Kejsar Augustus var……..ja så länge sen måste det ha varit, då jag vandrade över fjället tillsammans med prosten Vernér m.fl. Det var första gången jag följde med på kyrkvandring dit. Sedan blev det några gånger till med annat sällskap.

 

Från Kraipe rengärde dit man kommer med bil från Kraddsele, gick vi över fjället Svare mot Överst Juktan. Vi skulle bli hämtade med båt vid Rusalänningen. När vi kom till den röda pricken på kartan kunde vi se Viktoriakyrkan långt där nere vid sjön som en vit liten prick, 15 km fågelvägen.. Det fanns ingen bilväg till kyrkan på den tiden. Kyrkan var som ett sagoslott i väglöst land. Där ville man vara prinsessa, var fanns grodan man kunde kyssa till prins?

Karta ur Lantmäteriets historiska arkiv.

 

Vi kom ner till Rusalänningen efter att ha passerat Rusa sameviste och gått ner från den branta liden med höga vackra granar som solen lyste genom.

 

Viktoriakyrkan byggdes från 1935 – 1938 då den var klar att invigas. Vilken prestation att bygga en så fin kyrka i väglöst land.Johan Edlund som var född i Skirknäs en bit väster om kyrkan har berättat för mig om att han var med och arbetade med att ta fram timmer till kyrkbygget. Han mindes att han var 16 år då.

Foto i privat ägo.

Vi blev hämtade med båt som Manfred Edlund ägde och körde. Båten var en stor rymlig träbåt med ruff om jag inte minns fel. Manfred var en av de fast boende i Skirknäs några kilometer västerut från kyrkan på södra sidan Överst Juktan. Det bodde tre familjer där då. Edlund, Ammerlinds och Abrahamsons.

 

Efter gudstjänsten i kyrkan tågade prästen ut på bron med församlingen efter sig och alla sjöng ”Härlig är jorden..härlig är Guds himmel..” Den inskriptionen finns på kyrkklockan. Det är en tradition som fortfarande är i bruk vad jag vet.

Sedan brukade vi sitta i backarna och dricka kyrkkaffe. En gång blev vi bjudna av ortsbor på underbar fjällröding till middag. Andra gånger kaffe i kyrkstugan. Första gången fick vi bo och äta kungligt hos Larssons i Diksele. Tusen tack till den underbara familjen!

 

Sen bar det av hemåt igen fast man helst hade velat stanna på kyrkans trapp.