Linda Alenius cyklade sina sträckor på Vindelälvsloppet 2019

Vindelälvsloppet gick parallellt med den vackra älven

Per Röckner gör sig redo att springa fån Sejaur 2016

Maria Thuresson Sorsele förevigas av sin lagkamrat efter fullgjort lopp 2016

Melker Sjöström i god fart uppför Tallbacken 2016

Vindelälvsloppet 2018 med vägomläggning och kraftig åska

2018 blixtar och dunder runt den här duktiga tjejen

Mikael Forsgren cyklade så fort att han nästan inte fastnade på bilden

Lador på raningarna i Ammarnäs och Geroive i bakgrunden Här började de röja och odla i början av 1800 – talet.

Idag blev det lite blåbärsplockning…nu är det bara att gå ut i solen och rensa.

Nu har svanarna blivit osynliga, det är flera dagar sen jag såg dem så de har väl fått fram sina ungar och gömmer sig.

Klockfacelia i balkonglåda…..vilken ljuvlig färg de har.

En hälsning till alla som inte kan komma sig ut i naturen…hoppas ni kan ha glädje av mina bilder. Det är till er jag skriver och sätter in bilder.

Storlommarna håller konsert om kvällarna på Storvindeln.

Augustikvällar är ljuvliga

Seitejaure

Svampar av okänd sort

Hjortronen håller på att vara övermogna hos oss

Korp som jagar iväg Kungsörn

Renkalv från i våras

Grönfinkar vilar i kvällssolen

Kvällssol

Kråkvicker vid stranden

Vid Storvindeln i augusti

Fullmåne över Jibbmokken.

Idag är det annonserat högmässa vid Viktoriakyrkan i kyrkstugan kl 12 medtag eget fika!

Rummet, ej tiden oss skiljde. Vi som inte tar oss dit kan vara där i tanken.

Urfolk i Ammarnäs. Det här är säkerligen den första bild som tagits i Ammarnäs. 1871 av Lotten v Düben

Fotograf Lotten v Düben / Västerbottens museum

De första nybyggarna som stannade i Ammarnäs Nils Johansson längst ut till vänster med sina ättlingar och andra vänner från urfolket som bodde här när han anlände.

En fin augustidag fick vi …Bild från Månäs. Kalhyggen är väl inte vackra i sig, men det här har öppnat upp utsikten över älven i alla fall.

Bild från parkeringen vid Månäs. Utsikt mot Granudden, Sörberget, Jibbmokken och Storvindeln.

En riktigt varm och skön dag.

Sädesärlans ungar spenderade förmiddan på stranden

En Bofink hona eller ungfågel, de är ganska lika.

Här hittar den mat i blombladen, troligtvis det som ramlat ner från talgbollen.

Nu har det kommit fram massor med Sädesärleungar.

De hittar på alla möjliga sätt att överlista insekterna som ser så goda ut.

De har lite olika modeller på färgdräkten

På eftermiddan började molnen torna upp sig västerifrån.

Första förvarningen om väderomslag.

Man får se upp med vindarna på Storvindeln, på några minuter såg det ut så här.

Slutar med en molnbild från igår kväll. Läste just på Vk att det blåst träd över vägen  på 45:an mellan Kvarnbränna och Nedre Sandsele.

Byastugan i Kraddsele

Söndagskolefest i Kraddsele någon gång på -70 talet. Här var det pilkastning och som vanligt så ställde Kraddseleborna upp. Här är det Astrid som kör igång tävlingen. Hans och Ada hörde troligtvis till juryn, de var söndagskolelärare.

Aj då, där blev det nog en miss för Josef. Men han skrattade och var glad som vanligt. Edit och Anton m.fl. ser på.

De här barnen är vuxna nu….Siw från Bratten i vit blus och väst var lärare i Ammarnäs under många år

Eskil verkar säker på att träffa, fru Selin gläder sig redan.

Hilding Eriksson har nog vanan inne ser det ut som. Anny Wännberg som ägde affären står vid bron. Längst bak i hatten står Erik Yderstedth som var född och uppvuxen i Varoive. Han hade alltid lätt för att skratta.

Georg Larsson en av mina idoler, kastar med tungan rätt i mun. Josef och Tage kollar hur det går. Alva längst bak i kön kollar hur många som står i tur.

Anton Persson född och uppvuxen i Suppertjaure vid Ribovardo var en till som var värd all beundran. Han blev 101 år om jag minns rätt.

De här två grabbarna Anton och Georg hör till såna man bugar för.

Tack till Kraddseleborna som alltid ställer upp och bjuder till !

För 7 minuter sedan

Det är fortfarande stora snödrivor kvar i fjällen. Buotsoioive  1152 m.ö.h.

Svartvika vid Hemfjäll och Lule Tjåtse  747 m.ö.h. enligt kartan.

Lilla fina Flugsnapparungen satt utan vårt sovrumsfönster i morse

Den vred och vände på huvudet åt alla håll

Det var kanske Ekorren den såg som höll på att reparera något i lågspänningsledningen

Från köksfönstret såg jag haren

Den åt frukost i det gröna

Kanske har den små harpaltar att dia…den lär kunna lämna dem ensamma flera timmar och bara dia dem någon gång under dagen och det för att inte röja var de är.

Storskrakemor var på fisketur med fem små ungar

En annan Storskrakemor med fem ungar i Seitejaur

Och där dök den här lilla bekantingen upp bara två meter från där jag satt

Drillsnäppan var inte det minsta rädd för mig

Den blev inte ens rädd när mobilen ringde…..

……inte förrän jag började prata…då gick det för långt. Vips var den borta….

Vattenklöver har blommat färdigt.

Malin heter den duktiga floristen som åstadkommit den fina buketten.

Fin solnedgång igår kväll. Idag mulet och några droppar regn.

Två spänstiga tjejer som sprang Ammarnäs Ultra trail 17 km. Monika och Linda

Fyra hungriga små fåglar med stort gap, De fick hjälp med ett tak av en byggare som råkade se att det regnade på dem

Foto Johan

Svamp …någon sorts sopp.

Lummer är fin att dekorera med men man får inte rycka upp den med rötterna eller ta till försäljning.

Återbruk av gammal slåtteräng i Aspudden Ammarnäs, ny generation och nytt hässjevirke. Holger Grundström och sambo Sara Karlsson brukade ängen under 1900-talet. Lennart, John, Ante och Inger Grundström var de nya krafterna denna dag.

Här fann jag lyckligtvis en bild från farbror Holgers album med Holger och Sara plus hunden Jeppe när de landat båten vid Aspudden

Almytche hade tagit över framför den gamla sommarladugården som Holger och Sara ägt.

Men med lie och tålamod blev det så här fint igen och det var Ingers förtjänst. Ladugården är renoverad av Kulturbygg och Per-Otto har lagt nytt plåttak.

De här herrarna skulle nog ha varit nöjda om de kunnat se att nya krafter fortsatt bruka ängarna i Ammarnäs och Aitelnas.

Nils Johan Strömgren , David Forsvall d.ä. och Jan Ivar Grundström d.ä. Fotograf  Robert Lundgren/ Västerbottens museum

Och naturligtvis farfar Otto  Grundström också.

Den fina byn Hemfjäll kallades tidigare för Vännäs men fick lov att ändra namn för att det fanns en annan ort i Västerbottens län som hette Vännäs. Hemfjäll är ett vackert namn  tycker jag.

Många resenärer har väl stannat och beundrat utsikten. Många kort är nog tagna från parkeringen där. Jag ska sätta in lite bilder som är tagna från sjösidan och höra med de som bor där om byns historia.

En skylt mitt i byn talar om att man bör stanna och se på den vackra vyn. Det finns en bra parkering så lämpligt placerad för att ta en paus och beundra utsikten

Hemfjälls byastuga, längst upp i byn mot Ammarnäshållet, den invigdes 1989.

Berget som håller Hemfjäll om ryggen heter Peruken, det lär inte ha något med peruker att göra. Peruken betyder ” Den högreste” har jag hört, vad tror ni ? Det är ju ett passande namn.

Det här fina timrade huset som finns vid Gillesnuole kyrka har tidigare stått i Hemfjäll och ägdes då av familjen Gustavsson.Huset skänktes av familjen Gustavsson till Gillesnuole kyrkplats och flyttades dit 1955.

När Gustavssons köpte huset 1943 ingick även skötningen av telefonväxeln. Dottern Birgit var då 5 år. När mamma var ute i något ärende skulle Birgit sköta växeln. Hon skulle svara att mamma var ute så de fick ringa sen. I byn fanns då 1 – 3 abonnenter. Familjen skötte även om postutdelningen.

Samma hus när det stod i Hemfjäll. Ägare av huset har varit Anders Jonsson, Jonas Bergeman och Axel Gustavsson.

Foto i privat ägo tyvärr skadat. Fotograf Robert Lundgren

Vintervägen över till Hemfjäll från Häggås. Robert Lundgrens son Ture står på backen med kälken.

Fotograf Robert Lundgren / Västerbottens museum

Ur minnenas dimslöjor kommer berättelserna fram…..Benny G har berättat om att de åkte skidor över till farfar Karl-Fredrik och farmor Hanna Grundström när det var julafton.

Gamla kort från tidigt 1900 – tal bekräftar berättelserna. Till exempel om mannen som hade en sån klar sångröst, han brukade alltid sjunga när han rodde över älven.

Anders Jonssons renar med Hemfjäll i bakgrunden. Anders var Birgits mormorsfar. Han var född 1848 dog 1922. Hans fru var Brita Jonsson Bergeman f. 1857 – 1950

Fotograf Robert Lundgren/ Västerbottens museum.  Robert Lundgrens fru Kristina var dotter till Anders och Brita.

Minnenas vågor slår mot stranden…förr och nu ….förr och nu…. minnena tas upp och granskas nu….reflekteras över och rinner tillbaka igen.

Hemfjäll under första delen av 1900 – talet. De var modiga som vågade bo under rasbranten när det var så lite träd som skydd. Något av husen var Emil Wännbergs och något var Anders Hanssons. Det mörkare huset längst upp var Karl Erikssons hus. Den så kallade Karl Ers´ns.  Hans hustru Sofia fick väl också räknas som husägare fast kvinnorna aldrig nämndes i sådana sammanhang.

Foto Robert Lundgren / Västerbottens museum

Här ser man tydligt att barrskogen har brett ut sig och går högre upp än för 100 år sedan.

Karl och Sofia Eriksson med barn. Karl Ers´ns familj. Sofia var min farmors äldre syster. Hon kom från Sjöbonäs. Deras äldsta dotter Elisabeth har berättat att de flyttade hit till Hemfjäll när hon var 4 år och att hon sedan var ledsen att hon inte kunde se Sjöbonäs som finns längre ner efter Storvindeln.

Fotograf Robert Lundgren / Västerbottens museum

En del av Häggås där Karl-Fredrik och Hanna Grundström bodde. Deras son Alvin bodde kvar hemma och fick ta båten i ur och skur när han skulle till och från arbetet. Han byggde senare ett hus vid Svartvika i Hemfjäll.

Svartvika vid Hemfjäll. Så mycket har hänt omkring Hemfjäll…..minns medan minnena finns,,,

Bröllopsbild – Frida Karlsson Hemfjäll ( dotter till Karl Ers och Sofia) och Arvid Johansson Sörberg.

Fotograf Robert Lundgren / Västerbottens museum

Robert och Kristina Lundgrens hus och trädgård i Häggås. ”Johan, Sofia , Alice och Jonas Bergeman Hemfjäll ”är texten till fotot.

Fotograf Robert Lundgren / Västerbottens museum

Byarna Hemfjäll och Häggås hade väl så mycket gemensamt att det är lika bra att ta med historia från båda.