Att sticka huvudet i sanden….ja nog är jag medveten om allt som händer runt omkring, men jag hade bestämt mig för att bara lyfta de positiva stunderna. Det finns nog mycket att läsa om bekymmer, därför ser min blogg ut som den gör..

Vår mor kom ifrån Härjedalen och  härstammade också från Hälsingland, hon brukade säga att  ”de är olika stunner”. Det gällde väl mest vädret, men innefattade nog livet i stort också. Och visst är det så, många stunder är väldigt problematiska som det nu ser ut i världen. Men desto mer värt är det att ta vara på de små stunder som kan skänka strimmor av glädje. Naturen, blommorna ,djuren och de små fåglarna bjuder på fina ”stunner”.

En nyputsad Fendt, redo för vad som komma skall….utan traktorer skulle vi inte ha några öppna landskap och på vintern skulle vi snöa in i våra hus.

Dagens väder på Storvindeln, idag är jag inte avundsjuk på de som har fritidshuset på södra sidan. Det finns ingen annan väg därifrån än över vattnet. De får väl vänta tills stormen har gett sig.

Man blir lite rufsig i håret när det stormar…Talltitans unge

…säkrast att äta inne så att man inte blåser bort.

En vacker rentjur på väg österut.

Större hackspett ser vi inte så ofta på sommaren.

och Lavskrikan har helt försvunnit…det här är fjolårets modell.

Jag provade att rosta Kvannefrön. De gick att använda i matbröd och till matlagning men har en stark smak.

Kvanne har använts till föda på många olika vis. Unga kvannestjälkar åts som godis, senare på sommaren är de beska.

Tornfalk

Missanpassad Björktrast med dålig planering. Den hade byggt bo i hängrännan, det gick utmärkt tills första skyfallet kom.

Skogsharen klarar sig i alla väder.

Blommor från naturen i dockservisens kanna.

Nässelfjärilen är färggrann dagfjäril den kommer fram tidigt på våren och syns långt ut på hösten.

Rönnbär är sura sa räven…många fåglar gillar att äta frön av rönnbären t.ex. Sidensvans och Tallbit

Svedjerovor är utsökta …Det är en urgammal odlad växt som troligen våra förfäder i Lappland odlade innan de började med potatis. Den växer bra på svedd mark, alltså där nybyggarna brände av växtlighet för att få göra nya odlingar. De klarar sig bra mot skadeinsekter. De är nästan aldrig maskätna, saftiga och goda. De lär vara lättodlade också om man inte som jag är för lat. Tur att vi har en snäll granne.

Rosenrot är en ganska vanlig växt i fjällvärlden. De gula och orange blommorna är Sibirisk vallmo, tåliga och jättefina.

Potatisbacken i Ammarnäs där det odlats potatis av byns innevånare sedan början av 1800 – talet ( 1827-28)

Sidensvans på vårbesök

Sidensvans

Tallbit hona

Tallbit hona och hane i sällskap med Domherrar, hona och hane.

Sidensvans

Bäverfällda aspar vid Juktån……

….jag visste inte om jag tordes köra förbi den här avverkningen. Här gällde nog inga fällskär direkt. De fick falla åt de håll de ville.

Övre bilden…Anna Matilda Sorsén f. 1874  d.1957. Hon gifte sig med Frans Otto Grundström i Nabbnäs Ammarnäs

Cajsa Sofia Eriksson f Sorsén. Hon var född och uppvuxen i Sjöbonäs, hon arbetade i Sorsele som piga hos kronolänsman Lindbergs familj. Där arbetade också hennes blivande man Karl August Eriksson. De gifte sig år 1892 och bodde sedan i Sjöbonäs de första åren. När äldsta dottern Elisabeth var 4 år gick flyttlasset upp till Hemfjäll där de sedan bodde resten av livet. Ett underbart fint ställe hade de valt att bo på. De fick 7 barn, två av dem dog tidigt. Deras dotter Frida gifte sig med Arvid Johansson i Sörberg. Deras dotter Sofia kommer jag att berätta om vid ett senare tillfälle.

Cajsa Sofia Eriksson Sorsén f. 1865 d. 1955. Bilden på Sofia är hämtad från Robert Lundgrens foto/ Vb museum

Sofia är omtalad som en väldigt snäll och generös person som alltid hjälpte de som hade det fattigt. Hon tog  också hand om sin far Gustav under hans sista tid i livet.

Sjöbonäs ca 2 km från Bräskafors som ligger vid utflödet där Vindelälvens vatten lämnar Storvindeln. Här föddes de två systrarna Sorsén, de hade inga bröder. Deras far hette Gustav Sorsén f. 1837 i Sorsele d. 1919 och deras mor hette Lisa Sofia Westerberg g. Sorsén hon var född 1833 i Gargjaur och dog 1913 i Sjöbonäs.

Det finns inga hus kvar i Sjöbonäs av de som Sofia och Matilda växte upp i, men husen fanns ungefär där jag står när jag tog bilden. Storvindelns strand finns en liten bit ner till höger.

I detta hus i Karlsten ca 1 km från Sjöbonäs bodde Sofia och Matilda Sorséns mamma Lisa Westerberg innan hon gifte sig med Gustav. Lisas far Cornelius Westerberg var nybyggare i Karlsten, han var född 1810 i Strängnäs och kom som fosterson till Zackris Rådahls familj i Stensund Sorsele. Cornelius far var sjömannen Johan Wassmund från Tyskland och mor var Kristina Charlotta Westerberg från Strängnäs.

Sofia flyttade till Hemfjäll när dottern Elisabet var 4 år.( röda linjen) och Matilda till Nabbnäs Ammarnäs (blå linje).

Uppe på Osaberget finns en tjärn som än idag bär namn efter systrarnas far ”Gustavs tjänna” och nere vid älven finns en stubbe kvar av ”Lisas björka”. De hade tydligen slåtter på norra sidan också.

Cajsa Sofia Sorsén gift Eriksson med familj i Hemfjäll

Fotograf Robert Lundgren / Västerbottens museum. Barnen Frida Viktoria Hubert Elisabeth och Wilhelm Karlsson

Sofias man Karl August Eriksson var född i Blattnicksele. Han var tionde barnet i en skara på 13 barn. Hans mor var nitton år när hon fick sitt första barn och fick 13 barn under en period 24 år.

Matildas familj. Äldsta dottern Signe f. 1897 som Matilda fick med en man från Sundsvall. Det var han som betalade hennes ettåriga utbildning till sömmerska som hon gick i Sundsvall. De fick inte gifta sig för hans föräldrar. De hade träffats när han arbetade med något vägprojekt inom Sorsele. Matilda gifte sig i juli 1901 med Otto Grundström.Han hade då köpt ett hemman i Nabbnäs där de bosatte sig. På den här bilden är inte de två yngsta barnen födda.Här ser vi Signe, Elin, Holger,Märta, Nanny, Syster i Matildas knä och Aina bredvid far Otto. Senare föddes Tea och vår far Edmund.

Fotograf Robert Lundgren / Västerbottens museum

Matilda och Ottos familj år 1922. Bakre raden Aina, Syster, Märta, Nanny, Elin m man Seth Strömgren. Nedre raden Tea, Otto , Matilda, Edmund och Holger. Elin var född 1902 och Edmund 1918 och de andra där emellan. Av deras barn var det bara Syster och Tea som flyttade från Ammarnäs. Syster till Djupfors och Tea till Gargnäs.

Fotograf Robert Lundgren / Västerbottens museum

Matilda och Ottos hus i Nabbnäs. Här bodde de med barnen och fargångsfolket Jan Fredrik och Brita Kajsa.

Foto i privat ägo

Det här huset i Harrudden byggde Otto till familjen, de flyttade hit ca 1935. Sonen Edmund med hustru Ada och barn bodde på övre våningen från 1940

Foto i privat ägo

Matilda och Otto i huset i Harrudden.

Foto i privat ägo

Lillstugan byggde Edmund till Matilda och Otto 1945. Där bodde de sedan tills deras levnad tog slut.

Där på södra sidan Storvindeln finns Sjöbonäs vid foten av Osaberget.

Vår farmor Anna Matilda Sorsén f. 1874 09 11. Grundfotot är taget i Hindlunds ataljé i Sundsvall 1897. Då var hon 23 år och gick en sömmerskeutbildning i Sundsvall.

Cajsa Sofia Sorsén Eriksson f.1865 04 03 i Sjöbonäs, hon var syster till Matilda. På grundfotot vänder hon hö i Hemfjäll på äldre dar.

Anna Matilda gifte sig med Otto Grundström i Nabbnäs, Ammarnäs.

Cajsa Sofia gifte sig med Karl Eriksson från Blattnicksele. De bosatte sig i Hemfjäll

Detta är bara en kort förhandsvisning av systrarna Sorsén i Sjöbonäs. Jag återkommer med mer berättelse om systrarna inom kort.

Snart kommer den underbara månaden september. Bild mot Peruken vid Hemfjäll.

Så här såg det ut mitt på dagen idag, riktigt åsklikt. I natt kl 03,30 gick åskan ganska kraftigt för första gången i sommar

Och i kväll tittar solen fram efter kvällskaffe på altanen.

Storskrakmor har med en fisk i munnen och ungarna ser och lär.

Men vem har lärt den här Koltrasten att äta talgboll? För varje dag är det nån ny fågel som bara måste prova att äta det som Talgoxarna käkar. Till och med Sädesärlan sitter där ibland och Bofinken försöker men den har svårt för att hålla fast sig så det brukar inte gå så bra.

Ja och så var det en ny fågelunge som är svårplacerad. Mitt förslag är Blåhakens unge, en hona. Rätta mig om jag har fel.

samma unge

En solig sommardag vid Jibbmokkbäcken på andra sidan Storvindeln. De som paddlar efter älven brukar stanna här och tälta över natten

Den här sandstranden en bit längre ner är inte heller så dum.

samma ställe

En kaffestund vid Alvins vika är inte helt fel.

Till slut…en gammal postkarta där jag inte hittar något tryckår angivet, men det var innan jag började jobba på posten.

Den här är ifrån 1776 också den innan jag började på posten

En bra artikel om Vindelälven finns idag att läsa på Vk….”.Vindelälven fick fortsätta att vara vild,” skriven av Catarina Saha. Gå in och läs den!

Jag skänker en tacksamhetens tanke till de som var med och kämpade för att älven skulle få fortsätta att forsa mellan fjäll och kust. Bland andra min far och som vi läser i artikeln Björne Persson som intervjuas av Catarina.

Vindelälven vid Vindelkrokens sameviste

Vid Framakselet

Inflödet till Ammarnässjön vid Hemnäset och Vindelånäset

Ammarnässjön

Sjöforsen där Vindelälven lämnar sjön. Här fiskas Ammarnäsöring.

Brobygget över älven vid Kraddsele. Bron var klar 1940

Nedre Sandselet, här har älven passerat Övre Sandselet och Björkheden och fått med sig vatten från Vuovosbäcken.

Gillesnuoleforsen med Sandberget i bakgrunden

Gillesnuoleforsen

Grå flugsnapparen spanar ut över forsen

Nyfödda knipungar på Vindelälvens klara vatten

Svarttjärn vid Storvindeln

Storvindeln

Jämtlandsmaskrosen tackar för att den inte dämdes över. Sällsynt växt som klarade sig.

Vid Lapsavan ser man byn Forsnäs över älven.

Utsikt från Norrsele uppöver älven Bierdoive syns långt bort till vänster om mitten

Vindelälvens naturbeten på Sorseleholmen

Maderavan Sorsele

Det trevliga byn Blattnicksele där jag bott en stor del av livet. Bilden tagen från Södra Blattnicksele.

Blattnicksele norra

Den fina järnvägsbron över Vindelälven.

Där slutar mitt revir…..då vill jag dra mig norröver igen, men den vackra älven fortsätter sin färd till Holmsund.

Tack till alla som jobbade för älvens överlevnad!