Naturbilder .. Luffen 26 Ammarnäs – Sorsele

Idag gjorde jag en omstart ifrån Bjärdakken och gick den där kilometern nedströms som jag redan gått. Dels kan man inte begära att bussen ska stanna var som helst och dels var det en mer spännande raksträcka än jag hade förväntat mig.

Enligt min förmåga att bedöma så hade det gått någon liten björn och lämnat spillning lite här och var, så chansen att få se en björn gjorde att det blev en riktigt rolig dag. På ett ställe var det så nytt så jag var säker på att jag skulle få se en björn. Sträckan tog därför lång tid för att jag skulle se och höra både bakåt och framåt. Men ingen nalle fick jag se, han såg säkert mig.

 

Jag lämnar Bjärdakken bakom mig och tänker på farmors far som kom ner från sin koja vid Sarmakvägen när han var gammal och orkeslös. Han hade varit där över sommaren sedan han blev änkling. När han kom ner till Bjärdakken sändes bud till hans dotter Sofia i Hemfjäll. Hon rodde då från Hemfjäll dryga 3 mil och lika långt tillbaka för att hämta honom dit. Sen tog hon hand om honom för resten av hans levnad.

 

Idag sken solen och korparna kvittrade, de var de enda fåglar jag hörde. På andra sidan Storvindeln ser vi Osaberget. Där nedanför är vår farmor född och uppväxt, i Sjöbonäs.

 

Från att jag  passerade kalhygget och fram till Lapsavan var det inte så mycket att fota. Sträckan idag mätte 3,4 km. Här skymtar jag Lapsavan. Här tänker jag stanna tills bussen kommer.

 

Framme vid Lapsavan ser man Nalovardo mot norr.

 

Och mot söder ser man över till byn Forsnäs på andra sidan.

 

Nere på stranden har man fin utsikt uppöver Storvindeln som tar slut här vid Bräskaforsen i Forsnäs.

 

 

Jag gick neröver mot udden en bit men vände för att hinna sitta och fika en stund. I våras när jag var här gick jag längst ut på udden Leipiken.

 

Rast i lövsalen som naturen bäddat åt mig.

 

Fin utsikt uppöver mot Luspeholmen och skäret, inte långt från Bjärdakken.

 

I huset i mitten växte farmors mor  Lisa Westerberg upp. Hon föddes 1833 så vid 1835 sprang hon nog omkring och lekte där.

 

Det mäktiga Osaberget mellan Sjöbonäs och Karlslund.

 

Det är lätt att förlora sig i tankar om hur de hade det förr i tiden. T. ex. när inga vägar fanns utan Storvindeln var farleden vinter och sommar. Jag får skärpa mig så att jag inte missar bussen till Sorsele. Det är än lite för långt att gå dit. Ca 13 – 14 km.

 

Idag gick jag mellan de blå prickarna Bjärdakken till Lapsavan. Här mellan Bräskaforsen och Laisan finns mycket spännande att utforska. Man skulle nästan kunna säga att det är ”ERROR”, för om man tar fram kartan och zoomar in så är det fyllt av en massa R som betyder att det finns fornfynd i området. Massor med fångstgropar som går i ett bälte uppöver mot Laisan.  Min egen teori är att Vindelälven har runnit ut i Laisan alldeles vid där väg 363 korsar Laisan. Terrängen ser ut så.

 

Bäst att gå upp på vägen och invänta bussen som idag styrdes av Thomas Norlund som var snäll och plockade upp mig. Troligtvis anknyter jag härifrån imorron för vidare Luffenpromenad mot Sorsele

 

Tack för att ni hänger med på bloggen! Ha det så bra, vi ses och hörs.