Naturbilder Luffen 28 .. Ammarnäs – Sorsele

Ja så har jag då traskat färdigt från Ammarnäs till Sorsele i det som jag kallat Luffen. På vårkanten gick jag från Sorsele till Ammarnäs och nu på hösten blev det retur.

BILDEN OVAN är från raksträckan mellan Idbäcksheden och vägskälet till Skibbikudden. Dit åkte jag buss med Nina och sa tack och farväl för den här Luffentiden. Chaufförerna vid Sorsele buss o Taxi har verkligen varit generösa och tagit hand om mig på bästa tänkbara sätt. Tusen tack till er alla!

 

Fast klockan hade hunnit bli 11.30 så var det fortfarande frostigt i gräset.

 

Egentligen hade jag tänkt gå raka spåret till Sorsele men den här skylten fick mig på andra tankar. Det var klart att jag ville se hur det såg ut nere på udden en sån här fin oktoberdag.

 

Så fint att få lämna det stora kalhygget bakom mig och gå in efter en grusväg.

 

Solen tinade frosten i tallbuskarna. En av dropparna passade på att skicka mig en blå hälsning ifrån färgspektrat.

 

Mossor och lavar var fortfarande frusna så det kändes inte bra att gå där och trampa sönder dem. Det verkar vara gott om renlav, den verkar också ha gott om olika namn på Google, så jag hoppar över namndjungeln och fortsätter mot udden.

 

Jag tar den högra vägen ut mot Kåtaudden och kommer fram till den här vackra vyn. På andra sidan Nedre Gautsträsket, som är en del av Vindelälven, ligger byn Norrsele. Det var där Rönnholm öppnade affär innan det fanns någon affär i Sorsele.

 

Det huset står fortfarande kvar och används som boningshus. Flickan på bilden heter Runa och bredvid står drängen Johannes Gadd.

Bildkälla Sorsele bildbank.

Här ser vi det vackra röda huset.

 

Rakt i nordväst ser man Örnäsudden och till höger om Örnäsberget syns Osabergets brant.

 

Lite mer mot norr syns Bierdåive och vid vattnet bör det väl vara Norra Örnäs. Bräskaforsen skyms av Övre Norra Örnäsudden.

 

På den här udden ska det finnas något fornminne som jag var nyfiken på men jag hittade inget. Jag får väl fara hit till våren och vara bättre påläst så kanske jag hittar något.

 

Det var en sån vacker färg på den frostiga sanden. Den såg ut som mjukt sandpapper.

 

Den här udden var verkligen värt ett besök. Rekommenderas varmt, men ha gott om tid för man vill inte härifrån i första taget. Jag var här i en timmes tid. Jag hade ju ingen buss att passa eftersom jag skulle gå fram till Sorsele.

 

Till slut tog jag mig upp på vägen i alla fall. Vid det här vägskälet startade jag min vandring till Ammarnäs den 5:te maj.

Då såg det ut så här, lite mer inzoomat.

 

Jag hoppar över fikandet vid Benstampen Kvarnbäcken och transportsträckan in mot samhället.

 

Sista plogkäppen och första trottoaren. Då är jag i mål.

 

Men som en sista knorr på äventyret så ville jag gå förbi min kusin Kerstin Åkesson som tillsammans med sin syster Lillemor Börjesson gick hela vägen från Sorsele till Ammarnäs på tre dagar. De gick tre mil per dag!!! Himmel! Hur orkade de? De var visserligen lite yngre då 1997 men det var strongt gjort. Kerstins man Kurt drog iväg en arbetskoja till deras övernattningsställen i Månäs och Övre Sandsele.

När de kom fram till affären i Ammarnäs köpte de varsin glass och sen gick de vidare upp till sina stugor uppefter Fällavägen.

 

Jag fick fota av tidningsurklippet som hon hade kvar. Åke Johansson hade skrivit om dem, det var medan Vindelälvsloppet fortfarande fanns. Det var så kul att höra Kerstin berätta.

 

När jag kom hem hittade jag den här överraskningen i postlådan.

 

Tusen tack Cattis!

 

 

VÅRLUFFEN – SORSELE – AMMARNÄS

HÖSTLUFFEN – AMMARNÄS – SORSELE

För er som inte följt bloggen förut så kan jag berätta att jag åkt buss mellan startpunkterna men har ändå gått alla steg mellan start och mål. Det har varit fina dagsutflykter och jag har haft så trevligt och roligt. Tack till alla som kommenterat och alla jag träffat under färderna. Alla sträckorna finns inom bloggens ramar.

Vi ses och hörs!