Lånta fjädrar
Jag är vigselförrättare ibland och nu var det dags igen. Femåringen vet att mamma och pappa är gifta och har varit på något bröllop, men begreppen är något vaga.
– Paaaappaaaaa!!!
– Ja?
– Vad gör du?
– Jag badar. Jag ska vara på ett bröllop i kväll, och då måste jag vara ren och fin.
– Va?! Ska du gifta dej igen?
– Nä, mamma och pappa är redan gifta och jag ska inte gifta mig igen. Men jag kan gifta ihop människor.
– ???
– Jo, man kan säga att när två personer är väldigt förälskade i varandra så kan de vilja gifta sig. Och då kan jag ordna ett slags möte där de gifter sig.
– Jahaaa. Ska du ha finkläder på dej?
– Ja, jag ska ha kostym.
– Möteskostymen?
– Nä. Jag har en finkostym som jag bara har då jag gifter ihop folk.
– För du får väl inte gå dit naken, va?
– Eh…näe, det vore nog inte så bra.
– Nä, du skulle nog inte få komma in på bröllopet, pappa. Eller hur?
– Nä. Man ska ha kläder på sig på bröllop.
Hon funderar en liten stund.
– Pappa!?
– Ja?
– Om du kom utan kläder på bröllopet…
– Ja?
– Då skulle dom tycka att du var lite konstig va?
– Ja. Och jag kommer att ha kläder. Men just nu badar jag, och det är lite konstigt att bada i bröllopskostym.
En stund senare är jag ekiperad. Femåringen är entusiastisk.
– Va fin du är, pappa!
– Tack, sötnos. Nu ska jag åka.
– Vänta lite pappa!
– Vad är det?
– Du skulle ju vara fin, eller hur?
– Ja…
– Vänta så ska jag hämta lite fjädrar.
Hon försvinner till sitt rekvisitaförråd och återkommer med några rosa påskfjädrar.
– Här! Att ha runt öronen!
Senaste kommentarerna