Jag är vigselförrättare ibland och nu var det dags igen. Femåringen vet att mamma och pappa är gifta och har varit på något bröllop, men begreppen är något vaga.

– Paaaappaaaaa!!!

– Ja?

– Vad gör du?

– Jag badar. Jag ska vara på ett bröllop i kväll, och då måste jag vara ren och fin.

– Va?!  Ska du gifta dej igen?

– Nä, mamma och pappa är redan gifta och jag ska inte gifta mig igen. Men jag kan gifta ihop människor.

– ???

– Jo, man kan säga att när två personer är väldigt förälskade i varandra så kan de vilja gifta sig. Och då kan jag ordna ett slags möte där de gifter sig.

– Jahaaa. Ska du ha finkläder på dej?

– Ja, jag ska ha kostym.

– Möteskostymen?

– Nä. Jag har en finkostym som jag bara har då jag gifter ihop folk.

– För du får väl inte gå dit naken, va?

– Eh…näe, det vore nog inte så bra.

– Nä, du skulle nog inte få komma in på bröllopet, pappa. Eller hur?

– Nä. Man ska ha kläder på sig på bröllop.

Hon funderar en liten stund.

– Pappa!?

– Ja?

– Om du kom utan kläder på bröllopet…

– Ja?

– Då skulle dom tycka att du var lite konstig va?

– Ja. Och jag kommer att ha kläder. Men just nu badar jag, och det är lite konstigt att bada i bröllopskostym.

En stund senare är jag ekiperad. Femåringen är entusiastisk.

– Va fin du är, pappa!

– Tack, sötnos. Nu ska jag åka.

– Vänta lite pappa!

– Vad är det?

– Du skulle ju vara fin, eller hur?

– Ja…

– Vänta så ska jag hämta lite fjädrar.

Hon försvinner till sitt rekvisitaförråd och återkommer med några rosa påskfjädrar.

– Här! Att ha runt öronen!