Jag är vigselförrättare ibland och nu var det dags igen. Femåringen vet att mamma och pappa är gifta och har varit på något bröllop, men begreppen är något vaga.
– Paaaappaaaaa!!!
– Ja?
– Vad gör du?
– Jag badar. Jag ska vara på ett bröllop i kväll, och då måste jag vara ren och fin.
– Va?! Ska du gifta dej igen?
– Nä, mamma och pappa är redan gifta och jag ska inte gifta mig igen. Men jag kan gifta ihop människor.
– ???
– Jo, man kan säga att när två personer är väldigt förälskade i varandra så kan de vilja gifta sig. Och då kan jag ordna ett slags möte där de gifter sig.
– Jahaaa. Ska du ha finkläder på dej?
– Ja, jag ska ha kostym.
– Möteskostymen?
– Nä. Jag har en finkostym som jag bara har då jag gifter ihop folk.
– För du får väl inte gå dit naken, va?
– Eh…näe, det vore nog inte så bra.
– Nä, du skulle nog inte få komma in på bröllopet, pappa. Eller hur?
– Nä. Man ska ha kläder på sig på bröllop.
Hon funderar en liten stund.
– Pappa!?
– Ja?
– Om du kom utan kläder på bröllopet…
– Ja?
– Då skulle dom tycka att du var lite konstig va?
– Ja. Och jag kommer att ha kläder. Men just nu badar jag, och det är lite konstigt att bada i bröllopskostym.
En stund senare är jag ekiperad. Femåringen är entusiastisk.
– Va fin du är, pappa!
– Tack, sötnos. Nu ska jag åka.
– Vänta lite pappa!
– Vad är det?
– Du skulle ju vara fin, eller hur?
– Ja…
– Vänta så ska jag hämta lite fjädrar.
Hon försvinner till sitt rekvisitaförråd och återkommer med några rosa påskfjädrar.
– Här! Att ha runt öronen!
Senaste kommentarerna