Femåringen, den lille mannen och jag går hem från dagis. Vi hejar på dem vi möter, som vi brukar.
– Vem var det, undrar femåringen.
– Men det var ju Gunilla, hon som är rektor, alltså chef för ditt dagis. Du känner ju henne!
– Heter hon inget mer?
– Jo, hon heter Gunilla Bohm, det vet du ju.
– Heter hon Gunilla Bohm, varför heter hon det?
– Jamen du vet väl att man har ett efternamn och ett förnamn, förklarar jag. Efternamnet brukar vara samma som andra i familjen och sen har man ett förnamn som är ens eget.
Barnet funderar, sedan har hon det hela klart för sig.
– Jag vet i alla fall att hon heter så för att hon är rektor!
Senaste kommentarerna