Femåringen, den lille mannen och jag går hem från dagis. Vi hejar på dem vi möter, som vi brukar.

– Vem var det, undrar femåringen.

– Men det var ju Gunilla, hon som är rektor, alltså chef för ditt dagis. Du känner ju henne!

– Heter hon inget mer?

– Jo, hon heter Gunilla Bohm, det vet du ju.

– Heter hon Gunilla Bohm, varför heter hon det?

– Jamen du vet väl att man har ett efternamn och ett förnamn, förklarar jag. Efternamnet brukar vara samma som andra i familjen och sen har man ett förnamn som är ens eget.

Barnet funderar, sedan har hon det hela klart för sig.

– Jag vet i alla fall att hon heter så för att hon är rektor!