Det härliga höstfisket

Nu är det verkligen tid pröva lyckan i de små bäckarna, inte för storfiske, men spännande metning av den s k stenbiten. Vi kallar de stenbit, men det är en typ av forell – bäckforell – som ser ut som öring med röda prickar men blir aldrig riktigt stora. Kanske som högst 3-4 hg. Oftast är de mindre men jättegoda och är det riktigt små kan man äta dom hela sedan man stekt dom. Det bästa fisket för den typen av fiske, bäckmete är en vanlig krok och lina med sänke och mask på kroken. Finns det några större vattensamlingar går det även använda kastspö med en liten spinnare på.

Jag tar mig inte ut i skogen längre och därmed inget fiske eller mete, men det är intressant tänka tillbaka hur friskt, härligt och spännande det var. Speciellt friheten och att försöka lista ut var nånstans fisken höll till. Den ständiga följeslagaren var den svarta sotiga kaffepannan om inte det också var när jag hade hund. Den följde alltid med varhelst jag vandrade. Skulle jag korsa någon mindre älv eller å, kanske behövde vada över simmade hunden glatt efter. Hundar som får vandra fritt i skogen som inte stör eller när det är förbudstid för att ha hunden lös eller inte under uppsikt är jättehärligt. Men som sagt den tiden är förbi, men jag har många fina minnen.

När det regnade och och inte var alltför kallt ute eller blåste gick det som bäst att fiska. Att man blev blöt gjorde ingenting och frusen varken om händer eller kropp har jag inte varit. Nu kan jag inte säga det. Det beror inte på ålder direkt, utan mera av en skada jag fått eller tilldrog mig och fick en lång sjukhusvistelse. Jag blir aldrig återställd men det går att leva ändå. Vi har bra vård fortfarande i Sverige trots allt. Jag behöver ingen vård längre på det sättet. Det här hände för över 10 år sedan, men jag hoppas inte vården försämrats sedan dess.

Ni kanske sett det norska programmen med Lars Monsen på sina ständiga vandringar. Jag brukar titta på det och längta tillbaka i naturen när man kunde vandra långa sträckor som gav en typ av adrenalinkick. Att plåga sig, slita och bli uttröttad ger en bra känsla efteråt. En typ av lugn. Jag kanske ändå tillhör de personer (fortfarande) som gillar utmaningar.