Nu är det verkligen tid pröva lyckan i de små bäckarna, inte för storfiske, men spännande metning av den s k stenbiten. Vi kallar de stenbit, men det är en typ av forell – bäckforell – som ser ut som öring med röda prickar men blir aldrig riktigt stora. Kanske som högst 3-4 hg. Oftast är de mindre men jättegoda och är det riktigt små kan man äta dom hela sedan man stekt dom. Det bästa fisket för den typen av fiske, bäckmete är en vanlig krok och lina med sänke och mask på kroken. Finns det några större vattensamlingar går det även använda kastspö med en liten spinnare på.

Jag tar mig inte ut i skogen längre och därmed inget fiske eller mete, men det är intressant tänka tillbaka hur friskt, härligt och spännande det var. Speciellt friheten och att försöka lista ut var nånstans fisken höll till. Den ständiga följeslagaren var den svarta sotiga kaffepannan om inte det också var när jag hade hund. Den följde alltid med varhelst jag vandrade. Skulle jag korsa någon mindre älv eller å, kanske behövde vada över simmade hunden glatt efter. Hundar som får vandra fritt i skogen som inte stör eller när det är förbudstid för att ha hunden lös eller inte under uppsikt är jättehärligt. Men som sagt den tiden är förbi, men jag har många fina minnen.

När det regnade och och inte var alltför kallt ute eller blåste gick det som bäst att fiska. Att man blev blöt gjorde ingenting och frusen varken om händer eller kropp har jag inte varit. Nu kan jag inte säga det. Det beror inte på ålder direkt, utan mera av en skada jag fått eller tilldrog mig och fick en lång sjukhusvistelse. Jag blir aldrig återställd men det går att leva ändå. Vi har bra vård fortfarande i Sverige trots allt. Jag behöver ingen vård längre på det sättet. Det här hände för över 10 år sedan, men jag hoppas inte vården försämrats sedan dess.

Ni kanske sett det norska programmen med Lars Monsen på sina ständiga vandringar. Jag brukar titta på det och längta tillbaka i naturen när man kunde vandra långa sträckor som gav en typ av adrenalinkick. Att plåga sig, slita och bli uttröttad ger en bra känsla efteråt. En typ av lugn. Jag kanske ändå tillhör de personer (fortfarande) som gillar utmaningar.

Med internationellt menar jag talibanernas övertagande av styret i ”Talibanien”. Lokalt menar jag en åskknall som ödelade internet för vissa av oss som bor här. Det var strax före helgen den som var som åskan gick rejält och en enda riktigt knall som jag upplevde dog allting här. På andra ställen också förmodligen. Strömmen gick och internet blev dött. Strömmen återkom bara efter någon halvtimme, knappt. Allting fungerar som vanligt nu sedan i måndags. Det enda som inte fungerar är att många tydligen blev av med sitt wifi, vill säga routrerna slogs ut, även hos mig. När jag sedan hörde mig för om en ny var det i princip slutsålda. Det hade varit en enorm åtgång för ovanlighetens skull på det här lilla stället, Vilhelmina. Men det löste sig ändå, nya är på G och jag kör utan wifi några dagar tills jag fått en ny router. Jag är ”direktkopplad” till min dator.

Värre saker kunde givetvis hända i detta avlånga land. Nu har talibanerna tagit över i landet som jag kallar Talibanien. Ett fredligt övertagande, än så länge kanske jag ska tillägga. De har väl aldrig varit så starka som nu när alla styrkor flydde hals över huvud och lämnade material och all krigsutrustning som byggts upp under 20 år. Det var ju närmast skrattretande med mellan 3-400 000 soldater (soldater kan man inte påstå) upplärda och betalda av amerikanarna utan motstånd lät talibanerna ta över som uppges till 60 000 stridande.

Det finns naturligtvis en poäng i detta att det skedde utan blodspillan (vi vet inte riktigt vad som hände på vissa platser) men vad som kommer ske med tiden vet vi inte. De lovar att inte ta hämnd på de tidigare som varit amerikavänliga även dit kan vi räkna alla som varit där och försökt upprätthålla eller återinföra vad vi kan kalla ”västerlandets” seder och bruk.

Det man hoppas på är att attentaten upphör, främst mot skolor och den västerländska kulturen som infördes. Talibaner är en direktlänk till koranen så någon direkt omvändning i det fallet ska vi nog inte hoppas på. Men de lovar att inte samma samma strikta principer ska införas som de hade innan, någon gång före 2000-talet.

Amerikanarna sägs ha ”pumpat” in omkring 800 miljarder dollar (ca; 6500 miljarder sek) under de 20 åren de ockuperat landet. De faller nu direkt i talibanernas händer.

Vi torde efter en tid få se vad som verkligen sker.