Hur blev det med den, Sveriges tidiga pulsåder som försåg människor med redskap, förnödenheter och allt möjligt som kunde behövas. Även boskap fraktades och på alla ställen fanns inte ens bilväg, ja kanske en typ av s k ”kostig” kanske. Speciellt i obygden och på landet och i Norrlands glesbygd var järnvägen absolut viktig, bra mycket viktigare än idag. Den var så att säga livsnerven för många. Även från städerna, människor här som ville ta sig ut till någon typ av semester eller utflykt var järnvägen och tågen vanliga. Kort sagt försåg dåtidens järnväg och tåg att kommunikationer uppehölls i hela landet. Framförallt här i glesbygden där inga människor numera bor, permanent i alla fall kunde då tåget vara det som dagligen körde förbi. De gamla nedlagda tågstationerna både mellan Vilhelmina Storuman och Dorotea vittnar om detta. Det är en ganska intressant historia och tänka sig människor som här tidigare bodde och överlevde. De små jordbruken var oftast deras försörjning, självförsörjning om man så vill. Ströjobb hörde till vanligheterna för att skaffa extra inkomster eller inkomster över huvud taget. Men folket, människorna överlevde på något konstigt sätt ändå som idag skulle vara omöjligt.
Vi kanske skulle behöva återgå till den tiden, eller rent av bli tvingade. Hur ser matfrågan ut i världen nu? Det håller på vara brist på allting, inte minst fisken i haven. Bara Kina och dess befolkning kräver enorma mängder mat av allehanda slag för att överleva och se till så att deras befolkning har mat. Fortsätter vi in på det spår vi nu har kan det bli riktigt katastrofalt i slutändan, om inte redan. Tillika har vi allt som ska fraktas runt som tidigare kunde vara producerat nära där behoven fanns. Den alltmer globaliserande värld vi har är inte alls bra så som den utvecklats. Vi kan bara fortsätta och hoppas på det det bästa. Men vågar eller kan någon ändra i detta, eller kommer det gå till en riktigt katastrof i slutändan?
kommentar