Lyckligast i regeringen – Pål Jonsson, försvarsminister

Det handlas friskt nu för att bygga upp det svenska försvaret. Men så har det väl alltid varit, försvaret något av Moderaternas paradgren. Så var det på Karl XII tid och alla andra blåklädda kungar som som lade allt sitt krut på krig. I slutändan var vi bland de fattigaste folken i världen. Likadant verkar det nu också bli. Natoanslutningen som man förlitar sig så starkt på har ännu inte blivit av. Vi har inte krusat Erdogan tillräckligt och han begär vi ska gå i hans fotspår, diktaturen fotspår där vi varken får yttra oss eller försvara mänskliga rättigheter. Han kan dra åt helvete, svinet!

Pål Jonsson i sin iver när han pratar glömmer han bort andas och mitt i en mening kan det bli tvärstopp för att han håller på svälja tungan. Han verkar lida av någon typ av vaken narkolepsi. Liberalernas Johan Pehrson  verkar också lida av någon typ av samma åkomma, eller att han under alla åren sedan Reinfeldt då han tyckte Sverige redan då borde ha hårdare straff och sedan mer eller mindre lagt av med politiken på en nivå där han inte behövts synas så mycket till att nu åter bli toppen inom L. Han verkar lagt av rent fysiskt, ja rent av verkar han ha en usel kondition och vid debatter verkar det ta ta på rejält. Jag bedömer han som en pösmunk bland många andra.

För vissa är krig ett helvete, för andra kan det bli deras höjdpunkt i livet.