Jan gör ett nummer av statistik men duckar grundfrågan är om det verkligen är rimligt att en friskola till skillnad från en kommunal skola har laglig rätt att vägra ta emot en elev som kan innebära organisatoriska eller ekonomiska svårigheter.

Barn som sitter i rullstol eller har svår dyslexi kan alltså få nej när de söker till en friskola. Detta problem vägrar statsmakterna lösa. Svaret den handikappade får är att friskolorna tycker att handikappanpassningen blir för dyr och att extrabidragen från kommunen inte täcker alla kostnader.

Samtidigt gör friskoleföretagen rejäla vinster. De 30 friskoleföretag som gick bäst det förra året gjorde i snitt en vinst på nästan 10 miljoner. Och samtidigt finns det borgerliga politiker som lyfter friskolorna till skyarna ungefär som om det är valet av driftform som är skolans lösning.

Men det stannar inte där. Skolverket har visat hur tre av fyra friskoleelever har akademikerföräldrar. Så segregeringen är uppenbarligen högst påtaglig.

Det är inte mitt fel, Jan Nilsson, att det finns friskolor som vägrar ta emot handikappade eller försöker göra sig själva till exklusiva öar så det är ingen idé att du är arg på mig.

För mig är det centralt med ett skolsystem där vi kan mötas i samhället oavsett bakgrund. Det tycks inte lika viktigt för borgerliga politiker.

Men kaffekoppen tar jag gärna med dig. Du verkar vara en trevlig och engagerad kille som det skulle vara kul att prata med

THOMAS HARTMAN