Jan Nilsson fortsätter att mena att jag är lurad av statisik. Men då har han nog missat min tes är att statistik är rätt ointressant. Med statistik kan man som bekant nämligen bevisa vad som helst. Däremot kan statistik i grova drag peka på problem. I detta fall är ett av problemen att det finns friskolor som plockar russinen ur kakan och använder tvivelaktiga metoder. Jag är övertygad om att det problem som Utbildningsradion pekar på stämmer även om deras rundringning naturligtvis aldrig kan bli vetenskapligt vattentät.

Nilsson vill att jag ska be om ursäkt. Och det skulle jag göra – om jag hade fel. Låt mig ta ett exempel.

I maj i år skrev DN om anklagelserna mot IT College of Sweden och dess ledning. Ett tiotal tidigare lärare gav en samlad bild om felaktig betygsättning där betyg ändrades för att visa upp rätt fasad utåt och upprätthålla pengar och fortsatt samhällsstöd. De vittnade om en hårt styrd skola där den ekonomiska vinningen gick före undervisningens kvalitet. Skolledningen uppges ha hotat lärare för att få som man ville. Ibland gick man längre. Flera beskriver en ostrukturerad, kaotisk miljö där lärarna anklagades om något gick dåligt och blev utskällda om elever bytte skola. På en tavla fördes statistik över vem som förlorat flest elever. Även om Jan har en annan bild av friskolorna så försvinner inte denna typ av problem.

Så går det till när en skola gör affärer av det som ska vara barns framtid. Såna problem struntar ofta borgerliga politiker att prata om (se bara på hur Sellström dogmatiskt och fotriktigt argumenterar för den kritiserade stockholmsmodellen).

Men de rötägg som också finns där gör att friskolesystemet måste ses över i grunden. Både vad gäller den fria etableringen av friskolor och hur man betalar pengar till skolorna. Kommunerna borde helt eller delvis kunna dra in pengarna tills problemen är åtgärdade.

THOMAS HARTMAN