Thomas Hartman

En sak jag funderat över…

…om staten plötsligt kan gräva fram resurser i miljarder och åter miljarder till finansinstitut och banker ekar det då lite ihåligt när politiker tidigare envist hävdat att det INTE funnits pengar till äldrevård, uteliggare, ungdomar och sjukvård?

THOMAS HARTMAN

Jag blev för övrigt positivt överraskad när jag läste Calle Shulman i Expressen om vår äldreomsorg. Det är en diskussion vi behöver föra i samhället. Är det för övrigt någon fler än jag som är less på kristdemokraternas tramsiga garantier för allting (värdighetsgaranti). Suck.

En tant från hemtjänsten som stannar i fem minuter.
Henrys son är uppgiven och förbannad. Han känner att samhället skiter i hans gamle pappa. Han ondgör sig över hur ensam hans pappa är, hur tråkigt han har det och hur illa han luktar. Det står klart att äldreomsorgen gör precis alla fel. De äldre lämnas helt ensamma. De tillåts gå i samma kläder flera dagar i sträck. De blir deprimerade. De tappar livslusten.

De vuxna barnen till de här pensionärerna skriker ut sin frustration. Men ingen verkar vilja lyssna. Så de ställer sina frågor rakt ut i luften: ’Varför tar man inte hand om våra äldre i det här landet?’

Jag tänker att sonen kanske borde tänka tanken att själv duscha sin gamla pappa och städa. Att åka och umgås varje dag. Att gå från omtanke till handling. Sluta skyll på andra!

Jag blev också riktigt glad och positivt överraskad när jag läste det JK Göran Lambertz skriver på DN debatt idag om den tilltagande och blinda tilltron till kameraövervakning. Det är bra att kapitulationen inför kameraövervakningen ifrågasätts och att klåfingriga övervakningspolitiker som Holmlund och Ågren möter motstånd.

Min uppfattning är att regering och riksdag inte har gett klartecken för en så omfattande kameraövervakning som nu kan vara på väg. Jag anser att några kammarrättsdomar innebär att domstolarna har gått längre i att medge övervakning än som egentligen var tänkt….

Risken är att alla små steg till sist leder oss för långt. Lagens skydd för privatlivet är framför allt till för dem som verkligen känner ett obehag av övervakningen. Det måste vi som inte berörs så mycket komma ihåg. Men även vi kanske ångrar oss. Det kanske inte är förrän vi upptäcker att vi är bevakade för det mesta som vi förstår att vi har förlorat något viktigt.

Slutligen, Anders Sellström behöver inte oroa sig Socialdemokratin faller inte sönder. Däremot är det rätt uppenbart att en kvinna lättare exponerar sig för kritik och en annan kritik än en man. Erkänner man inte dessa mekanismer så är det möjligen ett tecken på att man sopar problemen under mattan.

Faktum är att det tycks finnas vissa som låtsas som att manligt och kvinnligt inte längre finns som ett legitimt problem i det ’högt utvecklade’ Sverige. I deras ögon är det fult att tala om att inte män och kvinnor har samma möjligheter. Men faktum är att vi har lång väg att vandra innan vi når ett jämställt samhälle.

Sellströms analys håller alltså inte.

4 kommentarer

  1. Sofi Propp

    Men du glömmer en sak: Idag bor inte barnen i närheten av oss.

    De finns t ex i Australien, New york, Berlin, Hamburg och på Irland.

    Om man inte kan duscha själv och är deprimerad då tycker jag att man ska få bo nånstans där man har folk omkring sig. Även om man kan äta själv och sköta toalettbesök.

  2. Thomas Hartman

    Det har du helt rätt i. Isoleringen kan bli enorm för en gammal människa som dessutom inte vågar ut på vintern av rädsla för att halka.

    Och jag är väldigt bekymrad över äldreboenden där politikerna sparar in på maten som kanske är det enda som gamlingen ser fram emot.

    Det är också för stela boendeformer idag. Man bör också lätta upp för ideell verksamhet bland de äldre. Men vad jag ändå vill peka på mitt i allt detta är att de anhöriga inte alltid bor långt borta men ändå inte ens går upp och hälsar på.

    Vi kan nog ta ett bättre ansvar för våra äldre än vi gör generellt.

  3. Senildemokraten

    När jag var något yngre än du är nu, talade Tage Erlander om att socialdemokraterna skulle skapa folkhemmet Sverige,, där de gamla skulle få en trygg ålderdom! Var tog den tanken vägen?

    På den tiden bodde de äldre ofta kvar hemma och blev omskötta av sina hemmaboende barn ( Det kallades ”farganga”).

    Nu har jag själv blivit gammal och barna bor 70 mil hemifrån. De har ingen som hellst möjlighet att ta hand om mig på ålderns höst!

    Kommunen då? Folkhemmet? I många kommuner (inte alla) är vården en parodi om man skall tro media!

    Jag är rädd för en ensam ålderdom och kommunal vård! Vi gamla har blivit en börda för den kommunala ekonomin . Polikerna ser ju hellre till att det finns evengemangsarenor, islador för hocky sommartid, och fotbollsplaner för vinterspel–det ger röster!!

    Bitter? Javisst!

  4. Thomas Hartman

    Jag tror den tanken i högsta grad lever.

    Visserligen är allt som står i tidningen inte sant. Vissa historier är djupt orättvisa mot äldrevården i allmänhet. Där finns så många som gör det jättebra för våra äldre. Men ibland blir det så fel.

    Som exempelvis när man proppar gamla fulla med medicin istället för att de ska röra sig trötta eller tvingar dom att sova från fem på eftermiddagen för att kvällspasset inte har nog folk för att lägga människor då de önskar. Eller kommunerna av ekonomiska skäl sparar in på deras mat.

    Gamla människor är också individer som ser saker på olika sätt och förväntar sig att bemötas individuellt. Vissa är sjusovare och andra är morgonpigga. Hur äldreomsorgen hanterar sådant är oftast bara en fråga om hur verksamheten rent praktiskt är organiserad. Och vissa gånger tycks vår gemensamma välfärd oförmögen att anpassa sig till människors olika behov vilket i alla fall gör mig förbannad.

    Debatten om de äldre gör också tvära kast. För några år sedan skulle alla bo hemma så länge som möjligt. Nu har man sett hur det leder till isolering så svänger pendeln.

    Även om jag förstår om inte alla kan få besök av sina barn i vardagen och att det finns så mycket i jobb som gör att dagens unga inte anser sig hinna ta hand om sina föräldrar, mor eller farföräldrar. Så kan jag inte komma ifrån att jag tycker det är märkligt när personalen i förväg kan berätta vilka barn som kommer att köpa julklappar eller födelsedagspresenter till sina föräldrar och vilka som ser besöket som en plikt och pina som måste göras. Jag har pratat med personal på äldreboenden om detta många gånger.

    I vissa fall är avstånden precis som du säger för långa för att det ska gå att hålla täta besök och när man vill flytta sina föräldrar till den stad där man bor är det inte alltid kommunens regelverk tillåter det. Andra flyger eller åker tåg detta avstånd för ett besök en gång i månaden så länge den gamla lever.

    Jag tror det behövs arenor och aktiviteter i en stad som utvecklas om den staden ska vara attraktiv även i framtiden. Det handlar om överlevnad. Men jag tror samtidigt att äldrevård och äldreomsorg kan och måste prioriteras högre än idag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.