Sex verkar alltid sälja på nätet. 2008 är inget undantag.

ÅRSKRÖNIKA. Då var det dags att sammanfatta 2008. I år gör jag det sett ur den aktuella digitala mediavärldens perspektiv. Håll till godo. Här kommer hela listan:

1. Årets frälsare (för mediaindustrin) : Spotify. Plötsligt finns en betalningsvilja på 1200 kr per år även hos en sån som jag som i stort sett aldrig köper en skiva. Massor av musik streamas snabbt och relativt billigt. Klockrent. Frågan är bara: varför tog det så lång tid att få ändan ur vagnen? Och vad fan gnäller mediaindustrin över?

2. Årets WebTV på bred front: Bambuser. En metod att med enkla medel direktsända vad du vill. Allt du behöver är en mobiltelefon. Plötsligt finner jag mig sittandes där och surfar bland olika föreläsningar. Suspekt kvällsnöje om något. Däremot tycks inte Umeå universitet intressera sig för den nya tekniken. Trist.

3. Årets digitala genombrott: Skype börjar komma ut i stugorna på bred front. Jag har träffat på 60 – 70 åringar som använder den konkurrerande digitala telefonin. Telia gråter krokodiltårar när utlandssamtalen plötsligt blir gratis och man inte längre kan råna folk mitt på ljusa dagen som man är van.

4. Årets ensamvargar: JK och datainspektionen i kampen mot klåfingriga kommunpolitiker som Lennart Holmlund och Anders Ågren som tror blint på bevakningskameror (tycks finnas i alla kommuner och i stort sett alla partier). Kamerorna är en effektiv metod för att sopa människors integritet och många sociala problem under mattan. Märkligt när myndigheter måste försöka dra i handbromsen på politiker.

5. Årets vallögn: Rövare Reinfeldt pratade innan valet om att inte jaga en ungdomsgeneration. Efter valet gav han fritt spelrum till mediaindustrin och öppnade för privatiserad polis.

6. Årets kontraproduktiva övergrepp: Åtalet mot The Pirate Bay. Istället för att vara glad över svensk fildelning och dra nytta av det på olika sätt försöker mediaindustrin stoppa framtiden. Tragiskt.

7. Årets lobbyist med byxorna nere: Den polis som ansvarade för utredningen av the Pirate Bay avslöjades med handen i syltburken när han värvats till musikindustrin och Warner. Ruggigt pinsamt är ordet.

8. Årets digitala självmål: Arbogabilderna. Gammelmedia skyllde på fildelningen som ett sätt att behålla den ’kommersiella ensamrätten’ över förundersökningsprotokollen. Skurken visade sig inte vara the Pirate Bay utan domstolen som inte sekretessbelagt bilderna från början.

9. Årets politiska storstryk: FRA debatten. En rapport som Twingly presenterat visar hur bloggarna satte agendan och gammelmedia följde efter. Förloraren med dumstruten på huvudet var högerregeringen.

10. Årets demokratiska medborgarjournalistik: Twitter och bloggar visade vägen i Indien. Plötsligt fick vi med Internets hjälp realtidsuppdateringar av händelser som gammelmedia är för långsam att rapportera om.

11. Årets trubbigaste blogginstrument: Västerbottens Kurirens bloggverktyg tillåter ingen grafisk editering och saknar pingar och trackbacks. Det är som att blogga i ett anteckningsblock. Ingen ser vad du gör eller märker om du kommenterar dom. Fornhistoriskt är ordet trots goda ambitioner. 2009 kanske är VK:s år?

12. Årets digitala sossesvek: IPRED. Man snackade vackert från det stora röda partiet. Men när saken kom till kritan kröp man till korset och offrade integriteten. Taffligt och uselt.

13. Årets olösta digitala dilemma: Yttrandefriheten som står mot alla digitala svinerier som folk vräker ur sig i skydd av anonymitet. Var tog uppfostran vägen?

14. Årets journalistiska digitala magplask: Politikerbloggen började så bra som svensk politiks hänt i veckan men tappade både fart och sting när Tv4 köpte upp bloggen. Bättre kan herrarna Daniel Alsén och Niklas Svensson.

15. Årets upprepning: Med aktivitetsströmmen Jaiku kan du blogga i en blogg. Var tar det slut? Har folk inget liv utanför bloggosfären? Men häftigt ändå.

16. Årets bästa papperstidning: tidningen Filter som visar att allt i livet inte handlar om webben utan att det faktist finns behov av det djuplodande och svåra.

17. Årets ockrare på nätet: Nunames. Företaget som håller i .nu adresserna. Deras prissättning gör att man tror att det är Telia man har att göra med.

18. Årets websosseinitiativ: Debattsiten Arvid Falk. Ett strålande initiativ som utvecklas hela tiden.

19. Årets webmedianykomling: Förra årets vinnare Politikerbloggen får se sig spöad av Newsmill. Med ett rasande tempo och med hög kvalitet förs debatten framåt.

20. Årets återfödelse. Just när alla trodde Facebook skulle dö sotdöden kom en andra våg av sena användare in (som moderaten Anders Ågren) och började anmäla sin närvaro. Ansiktsboken blommade upp och har återigen blivit ett bekvämt sätt att hålla koll på sina vänner och bekanta. Men några nya lär man inte lära känna den vägen.

21. Årets partiledare som missade målet: Mona Sahlin. Sossarna ville så mycket men fick inte till det riktigt ändå. Det bidde bara en tåfjutt. Troligen underskattade man integritetsfrågans sprängkraft.

22. Årets mest älskade och samtidigt mest hatade debattforum: Flashback. Flashback (där varje person med självaktning ska ha minst en diskussionstråd) är forumet som både älskas av gammelmedia (med tanke på hur många journalister som sitter där och letar uppslag) och hatas (eftersom forumet högaktningsfullt struntar i att vara rumsrent ser vissa inte längre ser nåt värde i att köpa dåliga kopior som Aftonbladet eller Expressen).

23. Årets sexuella revolution: Siter som redtube, xtube och youporn som ger porren ny skjuts på webben.

24. Årets slaskiga mediaexploatering: Morden på Max och Saga gjorde att gammelmedia fick tennisarmbåge av allt ’runkande’. Här skulle det tjänas pengar. Det skapades speciella nyhetsarkiv på nätet, föräldrarna ’talade ut’ otaliga gånger. Vi fick veta alla detaljer och följa tyskans vandring mot giljotinen precis som vi befann oss i frankrike under franska revolutionen. Begreppet partisk media fick ett ansikte liksom begreppet snaskighet när föräldrarna fick skriva egna krönikor mitt under rättegången. Rapporteringen var komplett inklusive TV-sportens flåshurtiga ’hur kändes det’.

25. Årets digitala gnäll: Sossebloggare. Twinglys rapport visar att sossebloggar ligger lågt i bloggosfären. Det är inte så konstigt. Sossar kommenterar inte generellt och de är riktigt usla på att länka till varandra. Ungefär som om man tappar besökare genom att länka till någon annan. Då blir det så där. Inget att klaga över. Bara börja länka och intressera sig för sin omgivning.

Sen avdelningen bloggar:

26. Årets bästa ironiska blogg: Badlands Hyena. Ironi som biter så man tror det är på allvar till man inser att verkligheten är den värsta ironin.

27. Årets pretto: Marcus Birro. Bloggar han? eller har han slutat. Eller har han börjat igen? Vem bryr sig?

28. Årets mest politiskt inkorrekta blogg (men samtidigt så nödvändig): Blogge Bloggelito. Blogge har åsikter och nakna bilder som både får FRA och alla censurivrare på nätet att jobba övertid. Tycks vara nödvändigt i dagens samhälle.

29. Årets fem bästa bloggar inom integritetsområdet (ingen av dom är tyvärr sossar): Christian Engström, Opassande, Rick Falkvinge, Oscar Swartz, Pär Ström. Envisa och njutbara är två gemensamma nämnare för alla fem.

30. Årets fyra politiska bubblare på vänsterkanten: Ett hjärta rött, Krassman In Your Face, Alliansfritt Sverige, Claes Krantz. Bloggare med ambitioner att förändra världen.

31. Årets tre socialdemokratiska bloggar utan inbördes ranking: Catti Ullström, Farmor Gun i Norrtälje, Erik Laakso. De visar att sossar visst kan blogga.

32. Årets två gamlingar som visar var skåpet ska stå: Jonas Morian och Magnus Ljungkvist. Vi kommer ihåg Almedalen trots att det är mitt i vintern.

33. Årets HBT kämpe: HBT-bloggen. Skriver inte enbart starkt om HBT frågor utan om politik och samhälle men engagerat och nyfiket.

34. Årets liberala bloggare: Sakine Madon. Både trevlig och klok – trots att hon är liberal 😉

35. Årets digitala kommunpolitiker: Löwdin i Bromma. Så får man veta saker om Bromma man inte hade en susning om.

36. Årets mest envisa vänsterbloggare: Svensson. Sover aldrig karln. Dock alltid lika njutbart.

37. Årets mest envisa högerbloggare: HAX. Trotsar allt vapenskrammel från FRA. En riktig seg och smaskig kola i karamellburken.

och slutligen:

38. Årets politiska parti: Piratpartiet som får genomslag i svensk politik och media för första gången på allvar.

Med detta vill jag önska mina vänner i bloggosfären ett gott slut och ett riktigt gott nytt år. Vi ses på andra sidan.

THOMAS HARTMAN

PS har du fler förslag för att göra listan längre? Eller håller du inte med? Kommentera gärna.