MEDIAMAKT | Idag skriver Mats Olofsson en signerad ledarkommentar om de omdebatterade parkeringsreglerna som jag tycker är både välformulerad och bra på många sätt.

Reaktionerna var till stor del överdrivna – framförallt på grund av att rapporteringen om parkeringsreglerna hade rätt lite med verkligheten att skaffa. Det var ingen fri politikerparkering landstingsstyrelsen fattade beslut om häromdagen, inte heller några parkeringsbiljetter för politiker.

Det är ovanligt att VK:s ledarsida kommenterar sin egen journalistik så självkritiskt. Det är utmärkt och bådar gott. Däremot tycker jag nog slutsatsen trots allt är lite märklig.

Politikerna och det politiska systemet förlorar i förtroende. Det är allvarligt. Och jag är förvånad att landstingspolitikerna tycks ta så lätt på den risken.

VK och SVT har tillsammans målat upp en bild av sanningen som inte stämmer överens med verkligheten. Detta om något göder politikerföraktet i vårt samhälle.

Vi måste komma ihåg att det finns ett stort antal fritidspolitiker som gör ett hästjobb i vår demokrati. De går på kvällsmöten och försakar sin familj, de läser färdtjänsthandlingar och funderar över skolskjutsärenden. De går på ideella möten i och utanför sitt parti där de varken får arvoden eller ersättning för några utlägg. Detta är en oglamorös del av demokratin långt från arvoden, förmåner och bonusar. Vilka andra kostnader är det som dessa ska bära den tid de väl får arvode? Hyrbil? Bensin? Hotellrum?

Vi behöver alla välja om vi står upp för vårt demokratiska system eller om vi inte ska göra det. I detta ingår att rakryggat ta diskussionen om villkoren för demokratiskt arbete i vårt samhälle. Mot bakgrund av detta tycker jag hela parkeringsbiljettsdiskussionen börjar i helt fel ände. Där har tyvärr VK bidragit till smutskastningen och osakligheten.

Då är det bra att i alla fall ledarsidan är med och tar ansvar. Mot bakgrund av helhetsbilden och det totala engagemanget kan man inte påstå att fritidspolitikerna är någon gynnad grupp i samhället. Det borde vi kunna vara överens om.

THOMAS HARTMAN