BONUSDEBATTEN | Min morfar sa en gång att han tyckte att ingen borde tjäna mer än 50 000 kr i månaden. Jag vet naturligtvis inte om exakt den gränsen på kronan är den rätta. Däremot är jag övertygad om att fartblindheten måste få ett slut och att det ligger något i det morfar sa.

Jag är inte dogmatisk. Incitament och bonusar kan naturligtvis vara ett sätt att motivera människor, speciellt i unga företag eller företag i expansion men det gäller att vara noga hur avtalen utformas så att de får rätt effekt. Exempelvis är det idiotiskt med avtal som ger bonus trots att ingen vinst syns på sista raden i boksluten så att det inte finns några reella intäkter att fördela. Det där ställer stora krav på styrelseledamöterna i bolagsstyrelser etc. Inte sällan kan det vara direkt obekvämt att ifrågasätta såna frågor.

Men det ensidiga klankandet på Wanja Lundby Wedin är verkligen dimensionslöst. Som vanligt finns det politiska debattörer som generaliserar och försöker dra politiska växlar på människors tillkortakommanden. Sättet debatten förs på är varken klädsam eller speciellt smickrande för människosläktet.

Om vi skulle titta runt i alla styrelser och bland alla förtroendevalda runt om i Sveriges alla organisationer kommer vi att hitta ledamöter som missar saker, gör felbedömningar eller inte är nog kritiska oavsett vem de representerar och oavsett om de sitter i bostadsrättsföreningar, skattenämnder eller på förtroendeuppdrag i konsum. Jag har exempelvis själv suttit i styrelser där högt uppsatta borgerliga ledamöter i vårt eget närområde sprättat upp kuverten med handlingarna när ordförande klubbar att sammanträdet börjat. Vad dessa högt uppsatta borgerliga politiker har gjort innan mötet vet jag inte men läst på har dom inte gjort i alla fall.

Min poäng är att förtroendeuppdrag är just förtroendeuppdrag som kräver ett oerhört stort ansvar, en ständig skärpa och ett ständigt ifrågasättande. Ingen levande människa klarar detta till 100 procent jämt. Detta är orsaken till att jag inte deltar i det tramsiga drevet kring Vanja Lundby Wedin. För skulle jag göra det skulle jag tro på perfekta människor som aldrig kan missa eller göra fel.

Däremot behöver vi alla hjälpas åt att skapa motkrafter till grupptrycket i samhället. Vi behöver stärka civilkuraget. Men det handlar om betydligt fler frågor än bonusar.

Där tror jag Vanja Lundby Wedin bara är en symbolperson för alla som fått anledning att tänka till de senaste dagarna oavsett vilket parti det gäller.

Det finns förtroendevalda som suttit i försäkringskassan och följt föredragande tjänstemans förslag utan tillstymmelse till egna tankar eller ifrågasättanden. Detta skadar enskilda människor oerhört. Där finns ledamöter i skattenämnder som automatiskt gör som skatteverket anser även om det driver en företagare i konkurs på felaktiga grunder.

Jag tror bonusdebatten behöver hyfsas och alla som gillar att delta i drev mot sina medmänniskor kanske snarare borde tagga ner lite. Kanske är det läge att fundera över om inte frågan innehåller fler dimensioner och problem av mer mänsklig karaktär. Inget blir bättre för att enskilda personer utsätts för offentlig stenkastning av människor som troligen inte skulle vara mer perfekta själva.

THOMAS HARTMAN