Jag läser Sanna Lundells klockrena krönika i Aftonbladet.

"Barnsjukhuset Martina utgör en väldigt tydlig symbol för hur alliansens politik har förändrat Sverige. Detta hemtrevliga lilla sjukhus erbjuder nämligen chansen att köpa sig förbi vårdköer, att köpa sig rätten till ett fint och värdigt bemötande, en härlig hemlik miljö och de bästa barnläkarna och barnsjuksköterskorna. Pungar du bara ut med 210 kronor i månaden och 200 spänn per besök får du alltså lite extra bra vård till din unge.

Det stinker. Det stinker död hund ta mig fan. Sveriges hela vårdsystem håller smygande på att privatiseras och snart är det så här i Sverige, att rätten till kvalitetssjukvård avgörs av den sjukes betalningsförmåga."

"För ett medelinkomsttagarsvennebananpar i kärnfamilj är 200 spänn hit eller dit en fis i rymden.

Men för en ensamstående, sjukskriven, utförsäkrad trebarnsmorsa, som drabbats av den borgerliga alliansens alla andra åtgärdspaket i form av lägre sjukpenning, höjd a-kassa och högre boendekostnader, är de här avgifterna ett slag i ansiktet. Ett hån mot jämlikheten, broderskapet och solidariteten."

"Samhället bara osar ego-, roffar- och armbåga sig fram-mentalitet. För den starke innebär det en massa vinster i form av skattesänkningar, avskaffad förmögenhetsskatt och fina privata alternativ till den allmänna sjukvården. För den svage en hårdare värld där man ska se om sitt eget hus.

Vill vi verkligen ha det så?

Nej tack, säger jag och betalar hellre 200 spänn extra skatt i månaden för att alla svenska barn, även de vars föräldrar inte har råd, ska få komma till Martina"