KOSTNADSEFFEKTIVT? En sak jag reflekterar över nu när 2009 är på väg till sitt slut är vilka frågor som bubblade upp 2009. En sådan viktig fråga gäller psykiatrin. Som alla vet är el är inte så dyrt. Speciellt om man jämför med samtalsterapi. Vi måste fråga oss om det möjligen är därför vi så gärna tillämpar elchocker istället för samtalsterapi till människor med psykiska problem?

Finns det någon som vet fullt ut vilka konsekvenser denna "kostnadseffektiva" och "fysiskt harmlösa" behandlingsmetod för med sig? Finns det någon enda vetenskapsman som kan ställa sig upp med handen på hjärtat och svära på att metoden är ofarlig och att alla minnen hos tjejen som utsätts för metoden verkligen kommer tillbaka.

För den som utsätts för detta har ingen lätt situation. Med en sådan behandling i bagaget är din trovärdighet lika med noll. Då är du nämligen att betrakta som psykiskt sjuk och därmed paria för vårt (i våra egna ögon så vidsynta) samhälle. Det betyder att vi alla har ett stort ansvar att granska psykiatrin med öppna ögon.

Det var bland annat därför jag tyckte att Anna Odells installation var ett viktigt bidrag till samhällsdebatten. Jag är inte heller särskilt förvånad att högerpolitiker tyckte att installationen var ett exempel på felaktig kultur som måste fördömas.

THOMAS HARTMAN