PSYKISK SJUKDOM. Idag skriver Västerbottens Kuriren om självmord bland unga. När Jessica Hammarsten var 16 år brast hennes liv fullständigt. Hon började skära sig, tog överdoser av tabletter och försökte ta sitt liv fyra gånger. Jessica bönade och bad sin mor om att få avsluta sitt liv, och slussades in och ut på psyket.

Psykisk sjukdom eller att må dåligt i själen som någon kallade det är vanligare än vi tror men tyvärr samtidigt väldigt tabubelagt. Varför behöver det vara så? Vad är vi rädda för eftersom vi inte vågar diskutera dessa frågor. När detta dessutom leder till självmord känner redaktionen sig tvingad att förklara varför de skriver.

Tyvärr är samhällets beredskap inte alltid den bästa. Vi har svårt för att möta individernas behov. De metoder vi har för att dämpa och jobba med ångesten känns väldigt fyrkantiga. Det är inte utan att det leder tankarna till att psykiatrin måste reformeras och bli mer individanpassad.

Jag tycker det är bra att tidningen skriver om självmorden även om det är synd att det måste gå så långt innan ungas situation kommer i ljuset.

Vad tycker du?