Etikett: facket

LO måste ta sitt ansvar!

Av , , 9 kommentarer 3

Skrev denna debattartikel i VK (26/7) om ungdomsarbetslösheten och ingångslönernas påverkan. 

 

LO måste inse sin del i de strukturella problem svensk arbetsmarknad har idag och inte helt verklighetsfrånvänt avfärda ingångslönernas problematik som en myt. Det skriver Thomas Nordvall, Ekonomi- och arbetsmarknadspolitisk talesperson för Kristdemokraternas ungdomsförbund.

En av de alltmer brännande frågorna i svensk politik är ungdomsarbetslösheten, något som inte minst visade sig under Almedalsveckan. Sverige har som bekant en mycket hög och oroväckande långdragen ungdomsarbetslöshet, där siffran för Maj visar att 172 500 ungdomar går arbetslösa.

Statistiken i sin helhet visar att 26,9% av ungdomarna i åldern 15-24 år inte får ett jobb. Oavsett om det handlar om extrajobb som studerande eller som sökande efter ett heltidsjobb, belyser siffran de strukturella problem svensk arbetsmarknad har för de människor som står längst ifrån den.

Längden på krisen riskerar att sätta tydliga avtryck på ungdomarna som växer upp i dagens situation där konsekvenserna kan omfatta allt från sämre psykisk hälsa, uppskjuten flytt hemifrån, till att känna sig tvungen att börja studera trots att man inte vill. Forskningen är tydlig: Människor utan jobb känner sig mindre lyckliga, storleken på inkomsten spelar mindre roll.

De negativa effekter denna långvariga arbetslöshet kan innebära ser vi unga kristdemokrater som mycket bekymmersamma.

Under lång tid har fackföreningarna svetsat fast svensk arbetsmarknad i en stålkonstruktion av lagar och avtal som stänger ute vissa grupper människor. Att som, LOs närmsta vän, S och SSU tro att ”speciallösningar” skall fixa ungdomsarbetslösheten är att göra det lätt för sig och riskerar att endast dölja den grundläggande problematiken.

De strukturella problemen är en ytterst rigid arbetsrätt och höga ingångslöner, med en sammanpressad lönestruktur till följd, vilket skapar höga trösklar in för de människor som står längst från arbetsmarknaden.

Tyvärr gör denna struktur ungdomar, invandrare och lågutbildade i större utsträckning arbetslösa. Sverige har endast 2,5 procent låglönejobb, medan motsvarande siffra i Tyskland är 20 procent.

LO har med dess chefsekonom Ola Pettersson i spetsen basunerat ut att de höga ingångslönerna är en myt.

Detta har varit ett återkommande ställningstagande av LO som förstås har allt intresse i att försvara sina höga ingångslöner för medlemmarna. Mantrat kommer igen. Problemet uppstår dock för alla som inte har ett jobb.

Att de höga ingångslönerna påverkar och ges som en viktig förklaring till den relativt höga ungdomsarbetslösheten i Sverige har påpekats av bland annat OECD, IFAU och Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi.

För LO verkar dock denna kunskap väga lätt och på deras hemsida kan vi läsa att de avfärdar forskningen, för att istället skylla problemen på regeringens utbildningspolitik.

Men siffrorna talar för sig själv: skillnaden mellan ingångslönen och medianlönen i exempelvis servicesektorn är 1800 kr.

Det vore beundransvärt om LO insåg att de, förutom att vara en aktör för sina medlemmar också är, med sin storlek, en av våra större aktörer på arbetsmarknaden och i samhället. Därmed följer också ett ansvar för helheten och i synnerhet för att skapa en inkluderande arbetsmarknad där människor med även lägre produktivitet får plats.

Vi unga kristdemokrater har drivit lägre ingångslöner och en omreglering av LAS under en lång tid. Vi vill att fler ska få en rättfärdig chans att få in en fot på arbetsmarknaden, för vi vet också hur oerhört betydelsefullt ett jobb är. Med lägre ingångslöner inkluderas fler människor och vi kan minska arbetslösheten och utanförskapet.

LO måste inse sin del i de strukturella problem svensk arbetsmarknad har idag och inte helt verklighetsfrånvänt avfärda ingångslönernas problematik som en myt. Det är inte att ta ansvar och riskerar att cementera ett utanförskap för de som redan står längst från arbetsmarknaden.

LO anser sig stå för solidaritet. Att inkludera fler på arbetsmarknaden är just solidariskt.

Thomas Nordvall (KDU)

Fackets förtroende sviktar!

Av , , 9 kommentarer 9

 

Fackförbundet Handels har varslat om strejk om inte Svenskt näringsliv går med på det lönekrav som ställs! Lönekraven från Handels ligger på 5,5% för ungdomarna, 4,5% för övriga handelsanställda och 3,5% för lageranställda! Svenskt Näringsliv har satt sitt motkrav i enlighet med de övriga fackens 2,6%.

Handels argumenterar utifrån att skapa jämställda löner mellan industrins medlemmar och handels medlemmar. Finns det någon trovärdighet i det? Nej tyvärr, eftersom det helt och hållet är att jämföra äpplen med päron! Det är inte samma utbildningskrav mellan dess medlemmar och kunskapsintensiteten är högre i industrin! Nu tycker man dessutom att procentsatserna spelat ut sin roll och hoppar över till att det ska vara samma lönepåök i kronor! Det innebär förstås stor skillnad och är än mer krystat än någonsin!

Om en läkare med 50 000kr i månaden skulle få 2,6% högre lön skulle det innebära 1300 kr extra. Om jag då som tidigare vårdbiträde skulle gå ut med krav på samma löneökning i kronor skulle det innebära 7,9% högre lön! På ett år! Det skulle få stora konsekvenser för vårdsektorn!  

Jag vill absolut se löneökningar för alla anställda, men det måste vara grundat utifrån konjunktur och realistiska mål där man väger in tillväxten och konsekvenserna av högre löner! Att i tider med stor global osäkerhet, arbetslöshet och hög arbetslöshet bland ungdomar kräva 5,5% högre lön för just ungdomarna, är verkligen att agera hård grindvakt för de utan jobb! Facken ska värna om sina medlemmar, men inte på bekostnad av samhällstillväxten, de arbetslösa och därmed långsiktigt sina egna medlemmar! Och här menar jag att facken spelat ut sin roll som god aktör på arbetsmarknaden! För lönekraven måste sättas utifrån en bra omvärldsanalys och förankras så att det inte kommer påverka samhället negativt. Det är inte svårare än att kraftigt ökade löner minskar företagens marginaler, i redan nu dåliga tider, vilket föranleder sämre möjligheter till att anställa nytt folk, och i värsta fall ökar risken för att folk måste sparkas. Ökningen av lönerna ska vara långsiktigt hållbara, inte skapa inflation och skapa global konkurrenskraft!

LO har under lång tid tappat medlemmar och framför allt är det ungdomarna som håller sig utanför, och inte konstigt så, när LO hela tiden dogmatiskt höjer rösterna för HÖGRE LÖN, vare sig det är lågkonjunktur, recession eller högkonjunktur. Att ha denna inställning riskerar att totalt fallera trovärdigheten för fackrörelsen som haft stort mandat i svensk historia! Tyvärr rasar förtroendet ännu mer när man stödjer med sympativarsel som gör det hela till en besvärlig sandlådelek där samhällsekonomin och arbetslösa står i kläm. 

Någonting Stefan Löfven gjorde otroligt bra under pågående finanskris 2010 var att sluta avtal för ungdomar som fick lägre lön, utbildning och korttidsanställningar för att de skulle få behålla jobb inom IF metalls ramar och därmed undgå arbetslöshet! Detta är verkligen något jag eftersöker mer i fackens värld och något Löfven gjorde på ett bra sätt! Att som LO dogmatiskt förhålla sig till krav som inte ter sig verklighetsförankrade skadar tyvärr förtroendet!

Vi lever i en global ekonomi, Sverige är inte en lite isolerad Ö och vi är beroende av att hålla oss konkurrenskraftiga! På så sätt kommer även våra reella löner att öka och jobb skapas! Att hänvisa till jämställdhet och löner i kronor istället för procent mellan helt ojämförbara sektorer gynnar ingen, tyvärr!