Etikett: lo

S & LOs protektionism är skamlig

Av , , 7 kommentarer 5

Socialdemokraterna presenterade i veckan tillsammans med LO en rad förslag för hur de vill styva upp reglerna på svensk arbetsmarknad. I de ekonomiska oroligheterna och med höga arbetslöshetssiffror tar de nu fram det protektionistiska verktyget ur verktygslådan. Att det sker just med detta som bakgrund är förstås inte en slump.

”Press nedåt på löner och villkor ska stoppas genom att arbetskraftsinvandringen tar hänsyn till utvecklingen på arbetsmarknaden”, skriver de i sin gemensamma rapport. Arbetstillfällen ska ses reserverade till svenska medborgare och de som vill komma till Sverige för att jobba får stopp vid dörren om arbetslösheten anses för hög. Jobben ska anses tillhöra svenskarna. Det är ett skamligt synsätt och riskerar att spela främlingsfientliga i händerna.

”Innan vi går ut i omvärlden och ber människor att flytta till Sverige är det väl väldigt bra om vi först ser om det finns människor i Sverige som vill ha de här jobben”. Orden kommer från Socialdemokraternas valledare, Jan Larsson.

Formuleringarna från några av de största organisationerna i Sverige ger antydan om att arbetslösheten beror på arbetskraftsinvandringen. Samtidigt är inriktningen inte särskilt förvånande. LO och S har historiskt haft en protektionistisk inställning till svensk arbetsmarknad som stängt och stänger ute människor från arbetsmarknaden.

Självklart ska vi inte tillåta att människor utnyttjas eller far illa. Det är tyvärr inte detta frågan handlar om. Synen är sorglig och pekar på en grundinställning där vissa människor har mer rätt till jobb än andra. För att vara krass så har ingen rätt till något jobb. Vi är alla jämlikar inför de jobb en ekonomi skapar.

Inga människor får det bättre genom stängda dörrar eller högre trösklar in på arbetsmarknaden. Sverige har idag en rigid arbetsrätt som gör att ungdomar, invandrare och människor med låg produktivitet redan upplever stora problem att få ett fotfäste på arbetsmarknaden. Detta är ett tydligt steg för att försvåra för ännu fler, genom att snäva åt arbetskraftsinvandringen. Svensk öppenhet tar ett stort steg tillbaka.

Vi i KDU värnar om en öppen och inkluderande arbetsmarknad och ett människovärde där ingen ska ställa mot varandra. Vi sak vara stolta över att vi välkomnar människor som vill bidra med arbetskraft.

När politiska partier runt om i Europa nu börjar uttala sig i protektionistisk anda, ska vi i Sverige stå upp för öppenhet och inkludering. Arbetskraftsinvandringen kommer alltid vara en tillgång, oavsett hur gärna LO och S än vill skydda sina medlemmar.

 

LO måste ta sitt ansvar!

Av , , 9 kommentarer 3

Skrev denna debattartikel i VK (26/7) om ungdomsarbetslösheten och ingångslönernas påverkan. 

 

LO måste inse sin del i de strukturella problem svensk arbetsmarknad har idag och inte helt verklighetsfrånvänt avfärda ingångslönernas problematik som en myt. Det skriver Thomas Nordvall, Ekonomi- och arbetsmarknadspolitisk talesperson för Kristdemokraternas ungdomsförbund.

En av de alltmer brännande frågorna i svensk politik är ungdomsarbetslösheten, något som inte minst visade sig under Almedalsveckan. Sverige har som bekant en mycket hög och oroväckande långdragen ungdomsarbetslöshet, där siffran för Maj visar att 172 500 ungdomar går arbetslösa.

Statistiken i sin helhet visar att 26,9% av ungdomarna i åldern 15-24 år inte får ett jobb. Oavsett om det handlar om extrajobb som studerande eller som sökande efter ett heltidsjobb, belyser siffran de strukturella problem svensk arbetsmarknad har för de människor som står längst ifrån den.

Längden på krisen riskerar att sätta tydliga avtryck på ungdomarna som växer upp i dagens situation där konsekvenserna kan omfatta allt från sämre psykisk hälsa, uppskjuten flytt hemifrån, till att känna sig tvungen att börja studera trots att man inte vill. Forskningen är tydlig: Människor utan jobb känner sig mindre lyckliga, storleken på inkomsten spelar mindre roll.

De negativa effekter denna långvariga arbetslöshet kan innebära ser vi unga kristdemokrater som mycket bekymmersamma.

Under lång tid har fackföreningarna svetsat fast svensk arbetsmarknad i en stålkonstruktion av lagar och avtal som stänger ute vissa grupper människor. Att som, LOs närmsta vän, S och SSU tro att ”speciallösningar” skall fixa ungdomsarbetslösheten är att göra det lätt för sig och riskerar att endast dölja den grundläggande problematiken.

De strukturella problemen är en ytterst rigid arbetsrätt och höga ingångslöner, med en sammanpressad lönestruktur till följd, vilket skapar höga trösklar in för de människor som står längst från arbetsmarknaden.

Tyvärr gör denna struktur ungdomar, invandrare och lågutbildade i större utsträckning arbetslösa. Sverige har endast 2,5 procent låglönejobb, medan motsvarande siffra i Tyskland är 20 procent.

LO har med dess chefsekonom Ola Pettersson i spetsen basunerat ut att de höga ingångslönerna är en myt.

Detta har varit ett återkommande ställningstagande av LO som förstås har allt intresse i att försvara sina höga ingångslöner för medlemmarna. Mantrat kommer igen. Problemet uppstår dock för alla som inte har ett jobb.

Att de höga ingångslönerna påverkar och ges som en viktig förklaring till den relativt höga ungdomsarbetslösheten i Sverige har påpekats av bland annat OECD, IFAU och Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi.

För LO verkar dock denna kunskap väga lätt och på deras hemsida kan vi läsa att de avfärdar forskningen, för att istället skylla problemen på regeringens utbildningspolitik.

Men siffrorna talar för sig själv: skillnaden mellan ingångslönen och medianlönen i exempelvis servicesektorn är 1800 kr.

Det vore beundransvärt om LO insåg att de, förutom att vara en aktör för sina medlemmar också är, med sin storlek, en av våra större aktörer på arbetsmarknaden och i samhället. Därmed följer också ett ansvar för helheten och i synnerhet för att skapa en inkluderande arbetsmarknad där människor med även lägre produktivitet får plats.

Vi unga kristdemokrater har drivit lägre ingångslöner och en omreglering av LAS under en lång tid. Vi vill att fler ska få en rättfärdig chans att få in en fot på arbetsmarknaden, för vi vet också hur oerhört betydelsefullt ett jobb är. Med lägre ingångslöner inkluderas fler människor och vi kan minska arbetslösheten och utanförskapet.

LO måste inse sin del i de strukturella problem svensk arbetsmarknad har idag och inte helt verklighetsfrånvänt avfärda ingångslönernas problematik som en myt. Det är inte att ta ansvar och riskerar att cementera ett utanförskap för de som redan står längst från arbetsmarknaden.

LO anser sig stå för solidaritet. Att inkludera fler på arbetsmarknaden är just solidariskt.

Thomas Nordvall (KDU)

SSU & LO har inga svar på jobbfrågan!

Av , , 1 kommentar 8

Skriver tillsammans med vår avgående förbundsordförande, Aron Modig, en replik på SSU och LOs gemensamma debattartikel i VF där de presenterar sin "90-dagars garanti": 

 

I Sverige i dag skapas det för få nya jobb och för många ungdomar går arbetslösa. Så långt har den kvartett av företrädare från SSU och LO rätt, när de skriver en gemensam debattartikel i Folkbladet (30/4).

Det är riktigt att den höga svenska ungdomsarbetslösheten är en skamfläck på det borgerliga styret.

Problemet med de socialdemokratiska företrädarnas politik är att den inte erbjuder några lösningar på detta bortsett från vaga och tomma löften, denna gång om ”lägst arbetslöshet i EU år 2020” och om att arbetslösa ungdomar inom 90 dagar ska ”garanteras antingen jobb, utbildning eller praktik”.

I vanlig ordning ges varken trovärdiga svar på hur de nya jobben ska skapas eller på hur ungas ställning på arbetsmarknaden kan stärkas.

Sosseföreträdarnas förslag om att på konstgjord och tvingande väg putsa till arbetslöshetssiffrorna genom att skapa olika typer av ”låtsasjobb” är ingenting annat än slöseri med våra gemensamma resurser.

Vad som behövs är ju en politik för ett starkare näringsliv och mer företagande, så att fler riktiga jobb kan skapas. Behövs gör också en politik för en arbetsmarknad som inte missgynnar unga och reformer som gör det ännu mer lönsamt att arbeta visavi att inte göra det.

Men kanske är det inte så förvånande. LO, socialdemokrater och allehanda socialister har ju till stor del byggt upp den mur runt arbetsmarknaden som våra unga möter när de efter skola och högre studier vill ut i arbetslivet.

Det handlar om höga ingångslöner, höga kostnader för att anställa, missgynnande turordningsregler och skadliga skattesatser som minskar såväl utrymmet för investeringar som incitamenten att gå från bidrag till arbete.

De bakomliggande anledningarna till detta känner vi till. Dessa företrädare har alltid lagt vikten på att stärka ställningen för de som har ett jobb snarare än att bry sig om de negativa konsekvenser detta medfört för de utan jobb.

Vi unga kristdemokrater ser ytterst allvarligt på den höga arbetslösheten bland unga och vi ser det som centralt att våra ungdomar så tidigt som möjligt får in en fot på arbetsmarknaden.

Men för att detta ska kunna ske måste trösklarna till arbetsmarknaden sjunka ordentligt, så att fler jobb med lägre krav kan komma till stånd.

Lösningen på detta samhällsproblem har aldrig varit – och kommer aldrig att vara – att med konstgjorda medel försök trycka ut unga i sysselsättning, med stora pengapåsar från skattebetalarna som medel.

I stället behövs en större lönespridning, låga arbetsgivaravgifter för unga och lägre skatter på arbete som ger förutsättningar för fler jobb i Sverige.

Thomas Nordvall

Ordförande KDU Umeå

Aron Modig

Förbundsordförande KDU

Lycka till Löfvén!

Av , , 2 kommentarer 8

 

”Vi ska ha den lägsta arbetslösheten i EU år 2020!” basunerar Stefan Löfvén ut på sossarnas första dag av partikongressen. Detta ska uppfyllas genom två saker:

  1. Antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka

          och….*trumvirvel*

         2. Fler människor i arbete

 

Jag undrar hur lång tid det tog för denne ”potentiella statsminister” att komma på dessa två briljanta lösningar. Det var nog en gammal hård julnöt att knäcka. 

För det första så är förslagen inte medlen utan följdeffekten av en konkurrenskraftig och vital marknadsekonomi där företagen får möjlighet att utvecklas och expandera.

Det vore beundransvärt om socialdemokraterna skulle försöka analysera sina förslag som kommit under tiden efter Juholt för att stärka den svenska arbetsmarknaden. Högre skatter, höjd krogmoms och höjda arbetsgivaravgifter för unga är några av de jobbskapande åtgärder som lagts. Hur dessa skapar jobb är nog en gåta för Fader Fouras.

Den politik som bör föras ska premiera mer pengar i plånboken för medborgarna, utrymme för sparande och investeringar. Det ger en sundare privatekonomi och ger möjligheter för människor att starta företag eller spara pengar som därmed kan vitalisera andras investeringar. 

Grunden för all välfärd ligger i ekonomins möjligheter att generera kapital och företagande. På så vis ökar statens intäktssida och med fler människor i arbete minskar även statens kostnadssida. Då får vi vad Löfvén ser som medlet, men som vi alla bör se som följdeffekten av ett konkurrenskraftigt och företagsamt land.

LO gräver i gamla hjulspår igen!

Av , , 5 kommentarer 8

http://www.dn.se/debatt/lo-vill-ha-ny-bolagsform-for-foretagen-i-valfarden

LO går idag ut och proklamerar att de har lösningarna på en förbättrad välfärd som ni kan läsa här ovan. Vi kan väl i alla fall säga att det arbetar vidare i sina snart meterdjupa gamla hjulspår. De har bland annat, i sina fem punkter, arbetat fram en ny typ av bolagsform som ska strypa marknaden lite, men bara lite. För viss vinst skall få förekomma. 

De vill också ta bort människors möjlighet att välja utförare genom Lagen om valfrihet, eftersom de anser att marknadsmekanismerna inte fungerar i välfärden då ”riskkapitalbolag köper upp mindre företag, vilket därmed endast skapar oligopol”. Det är rätt paradoxalt, för här svingar dom vitt och brett och vill begränsa vinstmöjligheterna(framtida investeringsmedel), vilket i sig egentligen bara innebär att riskerna att strypa mindre företag ökar och därmed snarare skapar förutsättningar för oligopol.  Och fortsättningsvis är frågan som företrädarna måste kunna besvara:

Hur förbättras kvalitén i vården med ett vinsttak? 

Någon kan ju fundera hur andra vardagliga typer av företag så som ICA, Microsoft, Apple eller IKEA hade gynnat oss som konsumenter om staten gått in och sagt att ni endast får göra 1% vinst på balansomslutningen(LOs förslag). Ja, troligtvis hade inte ens företagen funnits, eftersom risken jämfört med vinstmöjligheten hade varit för höga. Och om nu vinsterna är så höga så kanske det är dags för kommunerna och fundera på var deras resurser tar vägen? 

Jag har i många bloggar tidigare skrivit om varför det viktigaste målet alltid måste vara kvaliteten och utförandet av vården. Inte vilken driftsform eller vilket vinstuttag vissa företag får ut. Du kan som välfärdsentreprenör inte konkurrera med annat än bättre kvalitet. Det är brukarperspektivet som måste råda! Ställ höga kvalitetskrav i upphandling och i uppföljningen. Konstruktiva och framåtsträvande krav som ger en vital och kvalitetssäkrad vård för alla brukare.

Släpp agitationen mot privat sektor och se vinsterna med att låta alla delta i att bygga vår gemensamma välfärd!

För mig är den upplevda kvaliteten bland brukarna det centrala! Jag hoppas även LO kan inse det.

Fackets förtroende sviktar!

Av , , 9 kommentarer 9

 

Fackförbundet Handels har varslat om strejk om inte Svenskt näringsliv går med på det lönekrav som ställs! Lönekraven från Handels ligger på 5,5% för ungdomarna, 4,5% för övriga handelsanställda och 3,5% för lageranställda! Svenskt Näringsliv har satt sitt motkrav i enlighet med de övriga fackens 2,6%.

Handels argumenterar utifrån att skapa jämställda löner mellan industrins medlemmar och handels medlemmar. Finns det någon trovärdighet i det? Nej tyvärr, eftersom det helt och hållet är att jämföra äpplen med päron! Det är inte samma utbildningskrav mellan dess medlemmar och kunskapsintensiteten är högre i industrin! Nu tycker man dessutom att procentsatserna spelat ut sin roll och hoppar över till att det ska vara samma lönepåök i kronor! Det innebär förstås stor skillnad och är än mer krystat än någonsin!

Om en läkare med 50 000kr i månaden skulle få 2,6% högre lön skulle det innebära 1300 kr extra. Om jag då som tidigare vårdbiträde skulle gå ut med krav på samma löneökning i kronor skulle det innebära 7,9% högre lön! På ett år! Det skulle få stora konsekvenser för vårdsektorn!  

Jag vill absolut se löneökningar för alla anställda, men det måste vara grundat utifrån konjunktur och realistiska mål där man väger in tillväxten och konsekvenserna av högre löner! Att i tider med stor global osäkerhet, arbetslöshet och hög arbetslöshet bland ungdomar kräva 5,5% högre lön för just ungdomarna, är verkligen att agera hård grindvakt för de utan jobb! Facken ska värna om sina medlemmar, men inte på bekostnad av samhällstillväxten, de arbetslösa och därmed långsiktigt sina egna medlemmar! Och här menar jag att facken spelat ut sin roll som god aktör på arbetsmarknaden! För lönekraven måste sättas utifrån en bra omvärldsanalys och förankras så att det inte kommer påverka samhället negativt. Det är inte svårare än att kraftigt ökade löner minskar företagens marginaler, i redan nu dåliga tider, vilket föranleder sämre möjligheter till att anställa nytt folk, och i värsta fall ökar risken för att folk måste sparkas. Ökningen av lönerna ska vara långsiktigt hållbara, inte skapa inflation och skapa global konkurrenskraft!

LO har under lång tid tappat medlemmar och framför allt är det ungdomarna som håller sig utanför, och inte konstigt så, när LO hela tiden dogmatiskt höjer rösterna för HÖGRE LÖN, vare sig det är lågkonjunktur, recession eller högkonjunktur. Att ha denna inställning riskerar att totalt fallera trovärdigheten för fackrörelsen som haft stort mandat i svensk historia! Tyvärr rasar förtroendet ännu mer när man stödjer med sympativarsel som gör det hela till en besvärlig sandlådelek där samhällsekonomin och arbetslösa står i kläm. 

Någonting Stefan Löfven gjorde otroligt bra under pågående finanskris 2010 var att sluta avtal för ungdomar som fick lägre lön, utbildning och korttidsanställningar för att de skulle få behålla jobb inom IF metalls ramar och därmed undgå arbetslöshet! Detta är verkligen något jag eftersöker mer i fackens värld och något Löfven gjorde på ett bra sätt! Att som LO dogmatiskt förhålla sig till krav som inte ter sig verklighetsförankrade skadar tyvärr förtroendet!

Vi lever i en global ekonomi, Sverige är inte en lite isolerad Ö och vi är beroende av att hålla oss konkurrenskraftiga! På så sätt kommer även våra reella löner att öka och jobb skapas! Att hänvisa till jämställdhet och löner i kronor istället för procent mellan helt ojämförbara sektorer gynnar ingen, tyvärr!