Språket – Hur bedöms jag utifrån mitt språkbruk?

Hur bedöms jag utifrån mitt språkbruk? Ja, det är en intressant fråga i många sammanhang.

Jag har tidigare skrivit mycket om dialekter eftersom att språklig variation är ett av mina intresseområden när det kommer till språk. Vid diskussion kring hur en person bedöms utifrån sitt språkbruk finns såklart dialekter med i analysen, men även andra -lekter spelar in.

Innan jag tar upp hur personer bedöms utifrån sitt språkbruk tänker jag presentera några andra -lekter som finns omkring oss. Här kommer en kortare snabbguide till dessa:

Dialekt:

En dialekt är en språklig variation som talas inom ett avgränsat geografiskt område. Det finns mer generella och mer specifika namn på dessa, ibland nämns ”norrländska” som en dialekt, än fast det finns jättemånga olika typer av norrländska dialekter.

Jag vill även ta upp rinkebysvenskan detta avsnitt, detta eftersom att det är en form av språklig variation som anknyts till både dialekt och sociolekt. Forskare brukar använda uttrycket ”multietnolekt” eftersom att det är en fråga om ett språkbruk med mångkulturell och mångspråkig bakgrund. Det brukar även kallas multietniskt ungdomsspråk eftersom att det är ungdomar som är majoriteten av dem som använder sig av denna variation. Rinkebysvenskan uppfyller de flesta av kriterierna för att kunna definieras som dialekt, men den är för begränsad till vissa grupper inom det geografiska området för att kunna definieras som dialekt i traditionell bemärkelse. De geografiska områdena är även spridda över flera delar av Sverige, vilket gör att det blir ännu mer svårdefinierat.

Sociolekt:

En sociolekt är ett sätt att tala som är gemensamt för människor från visa sociala grupper. Ett exempel är den brittiska engelska som talas av överklassen i England, ett annat är lidingösvenskan. Lidingösvenskan tog fart när rikare överklassfamiljer åkte och semestrade vid västkusten, därifrån tog man med sig de språkljud som vi numera förknippar lidingösvenskan med. Denna typ av variation snappades senare upp av andra personer eftersom att den förknippades med överklassen och numera är den framförallt förknippad med Lidingö.

Kronolekt:

Kronolekt är språklig variation som beror på ålder. Olika generationer talar olika kronolekter. Exempelvis så är Stockholmskan olika för varje ny generation. Som exempel är det få som är födda efter 1960-talets mitt som säger reven och nesan, vilket i princip alla stockholmare gjorde bara en generation tidigare.

”Den snabba förändringstakten innebär också att ord och uttryck som har haft ungefär samma innebörd i flera hundra år, snabbt kan få ny betydelse. Det är en helt naturlig följd av att man i en generation har mycket mer kontakt inom denna än med andra generationer. På så sätt sprids blixtsnabbt nya uttal, betydelser, missuppfattningar, fraser och – gör generationerna till främlingar för varandra.”

(Källa: http://spraktidningen.se/artiklar/2010/04/kronolekt)

Sexolekt:

Sexolekt är språkbruk som fokuserar på manliga respektive kvinnliga drag i språket. Denna typ av variation handlar mer om hur personer uttrycker sig än könsspecifika ord. Denna -lekt innehåller dock många generaliseringar och många gånger kan man knyta den språkliga variation som används till någon annan typ av -lekt än just sexolekten.

Gruppspråk:

Gruppspråk är precis vad det låter som, språk som talas i vissa grupper. Exempel på detta är knoparmoj som förr talades av sotare men numera används mycket sparsamt. Gruppspråk används för att gruppens medlemmar ska kunna kommunicera effektivt och ibland för att utomstående inte ska förstå vad som menas.

Så, hur bedöms personer utifrån sitt språkbruk?

Ja, som ni ser så finns det väldigt många olika variationer i språket. Talar du exempelvis en viss kronolekt så kan du bli bedömd som ung, gammal eller något mittemellan. Om en kvinna använder sig av den manliga versionen av sexolekt kan hon bli bedömd därefter. En person som använder sig av mycket dialekt i sitt tal-/ och skriftspråk kan lätt bli sedd som ”bonnig” medan den som använder sig av lidingösvenskan blir sedd som en person med högre social status. Det finns alltså hur många aspekter som helst att ha i åtanke. Frågan som följer är hur mycket man bör döma folk efter detta, det språk vi använder kommer framförallt från personerna vi umgås med – inte för att vi väljer att vara en speciell person!