Tidigare har jag skrivit om min syn på ideologiernas roll i samhället och i politiken. En ideologi är en idé om hur samhället ska styras och i sin helhet en utopi.
Nu kommer vi till det knepiga – praktiken. På vilket sätt kan medborgarna se att den politik jag för är kopplad till den ideologi jag står för? Varför förespråkar jag en utopi som verkar ouppnåelig?
Ptja, så här tänker jag kring det.
När jag började min politiska bana berodde det mycket på visioner. Visioner om en värld där vi inkluderar istället för exkluderar, där vi ger varandra förutsättningar utifrån behov och gemensamt bygger ett samhälle som är håller – och håller ihop. Som visionär är det lätt att brinna, men även att bli bränd när förutsättningarna dyker upp.
Kan ni se den ideologi jag står för i de val jag gör som kommunpolitiker?
Jag hoppas det. Den jag är och de val jag gör har sin grund i den ideologi jag förespråkar. I utopin bygger val endast på ideologi, i verkligheten är det fler faktorer som spelar in. Ekonomin i synnerhet, tyvärr. Hade alla förutsättningar funnits för att nå ett samhälle där utopi råder hade det varit en enkelriktad väg mot visionens slutdestination. Kort sagt, vi kommer aldrig att få någon enkelriktad väg framåt. Däremot så kan vi röra oss framåt, krokigt och långsamt, haltande och flåsande. Pusselbitarna blir till en helhet som mer och mer, eller mindre och mindre, liknar den vision vi har. När jag gör mina val resonerar jag kring hur jag ska lägga pusslet för att få ett resultat som i slutänden reflekterar det samhälle jag vill ha, så gott det går.
Varför förespråkar jag en utopi som verkar ouppnåelig?
Enkelt, jag brinner än.
Senaste kommentarerna