Gör en annan värld möjlig

Av , , 1 kommentar 15

Hallå!

Idag tänkte jag berätta lite mer om Studiestugan.
 
Studiestugan är ett läxläsningsprojekt på Ersboda i Umeå. Dit kan elever på grundskolan komma om de vill ha hjälp med sina läxor, eller om de bara vill ha någonstans att sitta medan de gör läxorna. Efter ungefär halva tiden bjuds det även på fika! Bland annat ABF, Unga Örnar och (S) i olika former står som medarrangörer till detta.
 
När eldsjälarna bakom projektet i höstas sökte personer som kunde hjälpa till med här kunde jag helt enkelt inte ignorera det, hela idén var ju superbra! Så sedan dess har jag tillbringat mina onsdagseftermiddagar i ABF-lokalen på Ersboda, och det är något jag inte ångrar en sekund. För mig har det varit som en extrapraktik och en merit inför mitt kommande yrke. Jag har även träffat hur mycket bra folk som helst, det var även det här projektet som fick mig engagerad i (S).
 
Men, det roligaste är nog ändå när man ser att det går bra för eleverna som kommer dit med läxorna. De som har prov dagen efteråt, och klarar det för att de suttit ned i 3 timmar och streckläst, kanske med hjälp utav någon lärare på Studiestugan. Alla som hjälper till är inte lärarstuderande, men alla kan bidra och det känns som att alla som hjälper till skulle passa som lärare.
 
De där 3 timmarna i veckan kan vara viktiga för många. Lärare har oftast kring 20 elever i varje klass i skolan, om man då skulle vara en riktig tidsoptimist skulle man kunna säga att var enskild elev får 3 minuter av en lektionstimme. Men så är ju självklart inte fallet, mycket av tiden är annat än enskild hjälp.
 
Nu säger jag absolut inte att det är fel på varken lärare eller skola, jag tycker att de gör ett fantastiskt jobb. Däremot tycker jag att man bör ge skolorna mer resurser och göra klasserna lite mindre.
 
Aja, jag kan skriva så himla mycket mer om det här, men det får vi ta en annan dag 🙂
 
Haé!

 

 

 

Ja’ prata int nå dialekt

Av , , 1 kommentar 14

 

Goddag goddag.
 
Först vill jag bara säga att det är kul att så många verkar läsa min blogg, det är nästan så att jag får prestationsångest!

Aja. Nog om det. Nu tänkte jag skriva lite om dialekter.

Min sista uppsats jag skrev när jag läste svenska på universitetet handlade om hur/om man anpassar sitt språk/sin dialekt beroende på vem man pratar med. Jag valde att skriva om det här därför att jag själv upplever att jag anpassar mitt språk beroende på vem jag pratar med, vart jag befinner mig och så vidare.

Vad blev då min slutsats efter att ha undersökt detta och skrivit färdigt uppsatsen? Jo, det är ganska likt det här med attityden mot utbildning jag skrev om tidigare. Vill man tillhöra en social grupp så "bör" man vara så lika varandra som möjligt. Pratar en grupp mycket dialekt så är det som en regel man bör följa för att tillhöra gruppen.

Pratar du inte dialekt är du någon annan.

Problem uppstår förstås då det blir så viktigt för den sociala gruppen att använda dialekt att de börjar använda den i sitt skriftspråk också, vilket inte är så bra för betygen.

Ja det är lite klurigt det här. För att klara sig i båda världarna, skolan och privatlivet, bör man vara något som kallas för en "språklig kameleont". Anpassa sitt språk till situationen. Men självklart är det svårt många gånger, då språket är en stor del av vår identitet.

Nä, nu väntar kaffet på mig. Ha’e!

 

Regn och rutschbanor.

Av , , Bli först att kommentera 12

Regn.

Ja, det är inte direkt det vackraste vädret ute. Men det skiter jag i, för nu sitter jag här med Emil Danielsson. Vi ska snart börja filma nästa inlägg till Fleskbloggen, det ska bli mycket intressant!
 
För övrigt så går väl alla mest och väntar på fredag då det är studenten, då Johan ska segla nedför Malgomajskolans rutschbana. Känns som att det var igår man själv tog studenten, men nä, det är tre år sedan nu. Antingen är det jag som aldrig växer upp eller så är det tiden som går väldigt fort. Kanske en kombination av de båda, för jag känner mig stundvis lite halvgammal när jag kommer hem till Vilhelmina.
 
Jag tycker i alla fall att det är kul att skolan har fått en ny gymnastiksal och att elevhemmet mest troligt ska öppna igen så det händer lite grejer här. För även om jag verkar stå stilla i tiden så tycker jag att ändå att allt annat ska gå framåt!
 
Keep it up!
 
Höres.

Hem till byn och lite talängslan.

Av , , 3 kommentarer 15

 


Då var man hemma i Nästansjö igen!

 
Regnmolnen som låg över inlandet fick mig att tänka på Mordor i Sagan om ringen. Vackert, mycket vackert.
 
Självklart måste jag kommentera en artikel som finns här på vk.se även denna dag – ”Var fjärde 17-åring lider av talängslan och skolkar p.g.a. detta” står det på ett ungefär.
 
JA, och det är inte något nytt problem. Alla har vi väl gått i skolan, och jag tror nog att majoriteten av er som läser det här rent utsagt avskyr/avskydde presentationer inför helklass, speciellt individuella presentationer. Problemet finns inte endast för 17-åringar, utan det hänger med på universitetsnivå, och säkerligen ännu längre i vissa fall.
 
Har tänkt på det här ganska mycket eftersom att jag pluggar till lärare. Hur jobbar man med elever som har talängslan? Här brister lärarutbildningen, vi får inte lära oss hantera sådana saker, det är sådant vi får ta reda på själva. En sak är i alla fall säker: En trygg klassrumsmiljö är starkt bidragande till att talängslan blir mindre. Det vet jag av både egen och andras erfarenheter. Sedan så skulle det nog vara bra om skolklasserna var lite mindre, eftersom att talängslan (enligt mig) ökar/minskar beroende på antalet personer i rummet.
 
Aja. Jag ska fortsätta lösa den här ekvationen, kommer jag på ett svar som fungerar på alla människor meddelar jag detta snarast. Ha det fint!

 

Hej Vilhelmina, vad hände?

Av , , Bli först att kommentera 10

Goddag gott folk.

Nu har det tydligen gjorts en undersökning om var det är bäst att bo (den finns publicerad här på vk.se). Vilhelmina får placeringen 179 i denna undersökning. Förra året låg Vilhelmina på plats 158, vilket innebär att vi tappat 21 stycken placeringar.
 
Vi kommer på plats 211 på punkten "att vara ung" och plats 62 på punkten "att vara gammal", vilket är ganska intressant.
 
På punkten "att arbeta" ligger vi lång ner, på plats 255.
 
Vi som mest sitter och funderar hela dagarna drar väl genast slutsatsen att "att vara ung" är mycket kopplad till "att arbeta". Finns det inte några jobb så är det inte så kul att gå ut gymnasiet. För vad finns där "bortom plogkanten" när man åkt nedför rutschkanan? Tja, arbetslöshet för många. Därför flyttar många ungdomar, och ja, nu sitter jag och påstår massa saker, men så är det.
 
Det är säkert många som lyssnat på radioprogrammet Vilhelminas pojkar där man intervjuat flertalet ungdomar i Vilhelmina. I det här programmet tar man upp hur det ser ut för ungdomarna i Vilhelmina, många gånger ur ungdomarnas egna perspektiv. Jag kan tycka att beskrivningen programmet ger av att vara ung i Vilhelmina låter som "Vilhelminas ungdomar lever någonstans mellan macken och vildmarken" – Vill vi bli sedda så? Låter som att man bör vara lite halvtokig för att stanna.
 
Nä, skärpning. Vilhelmina är Vilhelmina, vilket betyder bra. Nu gör vi något åt saken.
 
Haé!