Ibland blir jag bara så vansinnigt arg! När våra lagar och regler inte skyddar våra medborgare från galenskap. Galenskapen vilar i det här fallet på borgarnas argument om frihet för vem som helst att starta företag även inom ett så känsligt område som våra barns skolgång. Friskolereformen visar ytterligare negativa konsekvenser ju längre detta vanvett pågår.

Ledig helg. Vackert väder. En promenad med hunden i nollgradigt vinterväder. Självklart med fler än en bajspåse i fickan så att vi kan plocka upp efter oss. Tyvärr är det alltför många hundägare som inte alls gör så.

Låg bränsleförbrukning har blivit ett starkt försäljningsargument för bilindustrin. Man vet att kunderna är kloka nog att inte dra på sig en bil som kostar mycket att köra. Nya modeller lovar lägre driftskostnader än tidigare årsmodeller och olika typer av hybrider blir alltmer vanliga. Den tekniska utvecklingen drivs av kundernas krav.

Varje gång vi socialdemokrater talar om trygghetssystem så väljer moderaterna att kalla det för bidragsberoende. När vi socialdemokrater varnar för att moderaternas politik leder till utförsäkringar säger moderaterna att dessa personer blir omförsäkrade. Från sjukförsäkringssystemet till arbetslöshetssystemet. Vilket trams.

Två personer har gripits för att dom hämtat upp fullt ätbar mat ur sopcontainrar bakom en av Umeås mataffärer. Brottsrubriceringen är egenmäktigt förfarande. Man får inte ta saker ur någon annans container. Så säger lagen men är det för den skull fel?

En hel kultur kring sopdykning har vuxit fram i vårt välfärdssamhälle. Unga människor som tagit politisk ställning och accepterar inte slöseriet av mat. Vanliga människor som hellre lägger pengar på en ny programvara till datorn än på att de äpplen som ska ätas är prickfria. Att brödpaketet är kantstött spelar inte heller någon roll ifall man fokuserar på innehållet. Det finns t.o.m. en hemsida där tips och råd läggs ut för att underlätta åtkomsten av produkter som finsmakare i vårt konsumtionssamhälle ratar.

Den lag som ska skydda oss säger inget om det etiska brottet att slänga fullt ätbar mat. Något som fått osannolika proportioner. I svenska hem slängs 480 kg avfall per person. Av detta är ungefär hälften biologiskt återvinningsbart, dvs. färskvaror. Det finns tyvärr inga uppgifter på hur stor del av matleveranserna till affärerna som kasseras men jag har hört siffror på både 40 och 60 % så låt oss tro att siffran ligger någonstans däremellan. Däremot finns det undersökningar som visar att hushållen slänger mer än hälften av den mat vi bär hem. Det skulle innebära att ¾ av färskvarorna i livsmedelskedjan kasseras och slängs.

Den vägledande principen i avfallshantering är den så kallade avfallstrappan. Där ska vi i första hand arbeta för att avfall inte uppkommer, i andra hand uppmuntra återbruk, i tredje hand se till att det återvinns och i fjärde hand se till att det utvinns energi ur det som kasseras. När det gäller en bok, ett dricksglas eller en stol så lämnar vi medborgare glatt in vårt överblivna till återvinningscentralen så att någon annan kan fortsätta använda det.

Min uppfattning är att denna typ av återbruk av också mat bör uppmuntras redan i affären. Att den förste ägaren, butiken, är klar med sin användning och övergett varan gör den ju inte värdelös, tvärtom. Vissa butiker erbjuder nedsatt pris av varor med kort datum men långt ifrån alla. Den kasserade maten skulle också kunna gå till djurfoder och annat istället för att som idag brännas.

Vi kanske ändå inte ska uppmuntra att äta av sopberget men det är begripligt och försvarbart att opponera mot det. Det personliga ansvar som vi alla bär, var och en, är ju att inte skapa sopberg. Att inte köpa hem mer mat än vi med säkerhet vet att vi kommer att äta upp. Vi behöver inte heller kasta mat bara för att datumet säger att varan inte längre kan säljas. Lukta och smaka och se att hållbarheten på våra matvaror är mycket mycket längre än vad bästföredatumet anger. Maten ska vara i magen och inte i sophinken.

Häromdagen blev bostadsminister Stefan Attefall uppvaktad av nätverket jagvillhabostad.nu. Dom har genom ett mycket seriöst arbete samlat in namnunderskrifter för att få bostadsministern att vidta en rad åtgärder som leder fram till att det byggs fler bostäder. Detta bemöter Attefall med rent trams.

Det var säkert fler än jag som upprördes av att läsa om fyra ungdomars framfart i en lokalbuss under fredagskvällen. Att så respektlöst förstöra kvällen för medpassagerare och chaufför är långt över gränsen för hur skojfriska ungdomar förväntas uppföra sig. Att inte förstå att vår fritid är någon annans arbetstid. Allmänfarlig verksamhet, misshandel och ofredande. Inga vackra meriter i ett CV.

Förändringar kan vara tuffa att förhålla sig till. Ibland behövs det lagstiftning för att vi ska förstå allvaret och vårt eget bästa. Hur framtiden ter sig vet vi först då vi befinner oss i verkligheten och vardagen om några år. Förmodligen är det redan då aktuellt att blicka framåt och lämna historien bakom sig. Jag delar Robban Brobergs känsla av att det finns inget nu, bara nyss.

Ett välfärdssamhälle ska erbjuda sina medborgare en trygg och säker bostad. Barnfamiljer har sina behov, studenter sina och ett växande behov i vårt samhälle är de äldres behov av lämpliga bostäder. Alla kan och vill inte äga sin bostad. Ett brett hyresbestånd bidrar till flexibilitet i boendet och möjlighet att under livets olika skeenden ha ett boende som passar ekonomi och livssituation. Ett samhälle med bostadslösa, med trångboddhet och så höga hyror att ungdomar inte har råd att flytta hemifrån är inget välfärdssamhälle. 

Vi är grundlurade. Marknaden fungerar inte. De svenska kärnkraftverken ägs av tre företag med insyn i varandras verksamheter. Ett klockrent oligopol utan konkurrensinslag. Det är ett sjukt system och det är konsumenterna som tvingas betala.