Ca 42 meter är en bit det också. Särskilt när man ska gå upp för alla 195 steg. Men det var värt det. Här ser vi resans ’mamma’ sedd från Långe Jan och en bit ut i vattnet ser vi sälarna på de närmaste stenarna.
Nils Holgerssons stand-in
Akka fanns där, skorna också, men ingen Nils.
Jonatan fick provflyga istället.
Det är olika
Min lilla tuffa mamma hade antagligen upplevt Ottenbys ’Naturrum’ som rena skräckkabinettet. Hon är i stort sett bara rädd för en jordisk sak tror jag, nämligen bofinkar och annat som flyger.
Hon har kommit en bit på väg och matar faktiskt småfåglarna nu på vintrarna. Det är ganska nytt. Hon hade nog lärt sig en del här hon också, som jag tror att Mariaskolans elever gjorde.
I ett av rummen visades en serie foton av någon jag glömt namnet på. Motiven var mest fåglar. Vilken artrikedom! Vilka skillnader, färger och former.
Man måste säga att slumpen är fantastisk!
Det svenskaste av allt svenskt
Ladusvalor, alla vi mentala bybor ser dem framför oss. Ser hur dessa vanliga fåglar pilar in under utsprånget eller vid nocken på gamla lagårdar vi känner.
Bilden visar en jordglob som finns på Ottenby. När man trycker på en av de utvalda arterna får man se flyttstråket. Vi delar ladusvalan med Sydafrika, men även med Argentina och delar av Australien.
Allt är inte som man gärna tror.
Sälsamt
Ottenby Fågelstation, eller rättare sagt ’Naturum’, är absolut värt ett besök om man har vägarna förbi. Där finns både en permanent utställning, saker som kommer och går och även möjligheter att vara med på organiserade exkursioner vår och höst.
Bland allt man kan titta på finns också några dugliga Swarowski-kikare som är uppställda ut mot stranden. Den här gången så var det inte fåglar som fyllde linsen, men ett par knubbsälar som lagt sig att sola på stenarna.
Långe och korte
En av medresenärerna på skolresan tog ett kort av Långe Jan från 1785 och korte Jan från 1959. I förgrunden en av de fågelskådare som är nästan lika många som fåglarna på Ölands södra udde.
Efter S:t Johannes
Mitt i den lågväxta blomsterprakten står ett kors till minne av S:t Johannes kapell. Det revs när ryska krigsfångar byggde fyren Långe Jan som stod färdig 1785. Kapellmurarna blev byggmaterial till inre och yttre tornet på fyren. Mellan tornen löper de 195 trappstegen.
Mer bilder senare.
Mot Jan
Här var bussen med klassen på väg ut mot fyren Långe Jan och annat som ligger på Ölands södra udde.
På Alvaret
Några av invånarna i utkanten av Alvaret
Nunnedalen
Efter lunchen bar det iväg ner mot nunnedalen, en av sevärdheterna på Öland. Enligt vuxna i alla fall.
Senaste kommentarerna