Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Minnesdagen och judehatet

Av , , 4 kommentarer 8


Förintelsens minnesdag är över för den här gången, men det rasistiska judehatets sinnes- och samhällscancer får inte ramla ur minnet någon dag.

Nuförtiden smyger detta sig på oss på olika vis. Det är glädjande att det groteska nazistpartierna blev nästan helt utan stöd i valet. Det är samtidigt oroande att starka nationalistiska krafter i Sverige hyllar, stödjer och samspelar med öppet judefientliga regimer och rörelser ute i Europa. Samtidigt som man här säger sig vara Israelvänner. Är det sista månne en del i röstfisket när många reagerar på att få av de ytterst ledande har förståelse för Israels komplicerade situation och utsatta läge?

Människor i den politiska och ekonomiska sfären som råkar vara judar möts av hätsk och tämligen oproportionerlig kritik med högst obehagliga överslag. Vissa toner som var vanliga på 30-talet börjar dyka upp igen från både vänster och höger. Judehat från vissa invandrade grupper accepteras och relativiseras i skrämmande grad. Så till den grad att Obama sände en delegation för att undersöka judarnas situation i Malmö.

Det är viktigt att vi får hjälp att aktivt minnas vad som hände. Förhoppningsvis kan det hjälpa oss att nyktert följa vad som händer.

Ja till kärnkraften också

Av , , 4 kommentarer 8


Vid tisdagens KSAU i Vännäs röstade jag nej till ett protestupprop mot kärnkraftverket i Pyhäjoki i Finland. Med blandade känslor, ska erkännas. Det finns modernare kärnteknik att tillgå. Fjärde generationens kärnaggregat skulle kunna köra ofattligt länge bara på det hittillsvarande kärnavfallet, utan ny uranbrytning. Samtidigt skulle halveringstiden kortas dramatiskt på det avfall som kommer ut i andra änden. Det känns inte heller bra med rysk kärnteknik under rysk kontroll. Där förstår jag inte hur de ansvariga tänkte.

Att jag röstade nej är främst en principiell fråga. Man kan inte vara övertygad om att också vi i Norden behöver kärnkraft som bas- och motkraft, men säga nej till att den byggs i närheten. Det behövs energikällor som går i ur och skur och balanserar fluktuationer i vind, sol och bioenergi – som vi också behöver. Om vi nu inte ska sluta vara ett industriland och välja muskeldrivet istället för ottomotor- och eldrivet.

FN:s klimatpanel lyfte i december fram kärnkraftsutbyggnad som en väg att slippa mer miljöbelastande kolkraft. Man talar om en nödvändig ökning på mellan drygt 100 % och knappt 200. Om vi nu tänker oss begränsa utsläppen. Man är bekymrade över den låga utbyggnadstakten.
Det upprop som en förening nu uppmanar Norrlandskommunerna att skriva under går rakt emot detta, avskriver och tar avstånd från kärnkraften som energikälla. Något sådant kan jag inte skriva under, trots medvetandet om dess faror och baksidor.

Några tusen kolkraftverk byggs och planeras i världen. Kina satsar mycket på förnyelsebart, men då motkraft behövs måste det till mängder med stabil energi. Kol eller kärnkraft. Alla har inte tillgång till älvar i vår omfattning.
De senaste veckorna har Finland och Sverige importerat mycket el. Vi behövde importera kolkraft även i somras när hettan låg på och älvarna var låga. I delar av södra och mellersta Sverige kan man inte längre ge tillstånd till vilka industrietableringar som helst. Det saknas tillräcklig regional elkraft och struktur att få fram den utifrån.
När vi stängt ner ännu fler kärnkraftverk blir det ännu mer import. Tysklands energiförsörjning är till två tredjedelar fossil. Danmark där man har extremt mycket vindkraft har ca 20 % fossil kraft.

Jag ser inte annat än att en betydande del av lösningen heter kärnkraft. Därför kan jag inte skriva på upprop emot den.

PS. Jag värmer huset med vindkraft. (När det blåser)

Näthandla eller närhandla?

Av , , 2 kommentarer 12


Igår språkade jag över nätet med en känd Umeåhandlare om hur det har tunnats ut i hans bransch. Han hade en förtrolig gissning kring vilka butiker som försvinner härnäst. Inom något år.
Jag tycker att butiksdöden är en trist företeelse och tror den kan påverka oss mer och på fler sätt än väntat.

Närhandla eller näthandla? Jag har i stort sett gjort mitt val. Till övervägande delen försöker jag handla i fysiska butiker. Så gott som helt faktiskt. Det ena behöver förstås inte utesluta det andra, men jag handlar hellre mindre och mer sällan än att sitta hemma och göra kap. Allt enligt en trend som i förlängningen ger oss halvdöda centrum, köpcentra, samhällen och stadskärnor. Sen gillar jag ju att klämma på sakerna.

En annan sida av myntet är det här med våra stora köpcentra. Jag fattar inte att så många planeringsansvariga missat signalerna de senaste decenniet och fortfarande förbereder fler. Ursäkta grannar och politikervänner, men jag tror ni bör besinna er. Få saker är så nedslående och ”kommersiellt” avtändande som halvdöda köpcentrum. Något som drar folk till en ort kan snabbt vändas till sin motsats om det börjar utstråla kris. Jag tror att överetablering kan påskynda butiksdöden. Var försiktiga och gör vad ni kan för att hålla uppe intresset för era befintliga butiksområden. Jag tror det är långsiktigt nyttigt och kvalitetsuppehållande med viss lokalbrist.

En god portion närodlat är bra och bidrar till levande landsbygd och bättre beredskap. Jag tror övertänkt och bra fördelning mellan närhandlat och näthandlat också är eftersträvansvärt. Närhandling ger så mycket trevligare samhällen och städer och i förlängningen gissningsvis en sundare samhällsekonomi. De enorma handelshusen långt borta som varken lyser upp, anställer eller skattar här klarar sig nog ändå.

Vännäs behöver dig

Av , , 2 kommentarer 8


I morgon blir det comeback i KSAU, kommunstyrelsens arbetsutskott. Det var några år sedan jag var där sist. Första mötet innehåller flera tämligen tunga frågor för Vännäs. KSAU är ofta första anhalten för frågor som sedan går vidare i den kommunala beslutsordningen via nämnder, kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Allt kommer inte till kommunfullmäktige, men när de gör det kan de vara tredje gången man möter dem. Det kan vara fjärde också om man t.ex. mött dem i en nämnd.

Nu när en del av våra partier får fler medlemmar hoppas jag att fler vill engagera sig i politikens ömsom spännande och ömsom långsamma värld. Inte mycket gör sig själv och vi är många som borde ersättas inom inte alltför många år. Kanske av dig?
Politiken behöver inte den som kan allt, sakkunniga som vid behov konsulterar experter finns förhoppningsvis i förvaltningarna. Politiken behöver däremot den som är intresserad av det mesta och vill använda sitt omdöme för att göra det bästa för de flesta.

Du vet väl om att du kan följa ärenden och beslut på kommunens hemsida? Här hittar du morgondagens ärenden:

https://vannas.se/Sve/Filarkiv/Kallelser%20och%20protokoll/Kallelse%20KSAU%202019-01-22.pdf

Titta på andra ärenden och kommunal info på www.vannas.se. Det kan t.ex. vara klokt att åtminstone lära sig litegrann om hur kommunen fungerar. De flesta vet måttligt mycket om det.

Reformera Arbetsförmedlingen förnuftigt

Av , , 4 kommentarer 11


Det finns många aktuella politiska frågor. En het är Arbetsförmedlingen som vi alla har tankar kring. Även många anställda.
När man ska förändra en så stor och viktig myndighet med så många uppgifter bör det inte göras med prestige och giljotin.

Jag arbetar inom folkhögskolan, en egen utbildningsform som under två majoriteter fått regeringsdirektiv att arbeta med Arbetsförmedlingen. Några skolor har tvekat inför de uppdragen, inte Dalkarlså. Att hjälpa till med integration i samhälle och på arbetsmarknad, med att få bli behövda och självförsörjande är bland det största vi kan göra våra medmänniskor. Även för demokratin.
Fler och fler folkhögskolor vidgar arbetet och hjälper allt fler genom traditionella allmänna och nya kurser. Utbildningsformen passar särskilt bra för vuxna med blandad bakgrund, erfarenhet och kunskap. I den förnyade Arbetsförmedlingen ser några att folkhögskolorna kommer att ha ännu större betydelse för utbildning och även matchning. Jag tror det blir så. Ändå tycker jag att politiken bör hålla in hästarna en aning.

Låt reformeringen ske mer konservativt än revolutionärt. Vi går sannolikt mot en lågkonjunktur som kan bli tuff. Många som nästan överraskande lätt fått jobb trots svag utbildning, avbruten skolgång eller svaga språkkunskaper kommer tilbaka till Arbetsförmedlingen i lågkonjunkturen. Det kommer att behövas många insatser mot människorna och arbetsgivarna. De måste initieras med tanke. Många blommor behöver blomma, men en trädgårdsmästare behövs.

Olika verksamheter i olika former gör och kan göra goda insatser med bra ledning och personal med kunskap, professionalism, bemötande, kreativitet, initiativkraft, lokal förankring och vilja att göra gott. Det finns och behövs kompletterande aktörer av olika slag. Från icke vinstdrivande folkhögskolor till bolag. Men igen, det måste finnas en effektiv, fungerande myndighetshantering av helheten. Att ”ta bort” Arbetsförmedlingen är en dröm som snabbt skulle bli en mardröm.

Sverige har förskräckande brist på människor på viktiga områden. Vissa brister är strukturella, inte konjunkturiella. Fordonsförare, vårdpersonal, pedagogisk personal, många hantverkare och specialister med flera kommer att fattas även i lågkonjunktur. Där det går måste arbetskraftsbristen mötas med förenkling och mindre byråkrati.
Framför allt måste mängder av människor flyttas från framtid i försörjningsstöd närmare arbetsmarknaden, ofta steg för steg. För många tar det tid, men vad är alternativet?

Myndighetssverige måste samarbeta nära och effektivt med kommuner, företag, entreprenöriella folkhögskolor, universitet och andra organisationer. Ingen kan göra allt och behoven skiftar i olika landsdelar och på olika områden. Det behövs decentraliserade beslutsvägar och lokala samarbeten. Gigantiska stelbenta upphandlingar med oändliga överklagansprocesser är överskattade. Likaså upphandlingar där man bjuder under varandra tills ingen vettig verksamhet är möjlig ens med fusk.

Summa summarum. Låt inte reformeringen av Arbetsförmedligen ske i blind, ideologisk eufori. Låt den ske konservativt. Behåll det som fungerar, få det något förstoppade att fungera och odla fler externa samarbeten med civilsamhället och andra. Klipp det som måste klippas, men tänk efter före. Tro inte att allt fixar sig bara för att det sker digitalt, så många som AF servar nu behöver möta människor. Låt personalen börja våga ta mer initiativ och vara mindre rädda för att göra fel.

Sverige har inte råd med förlorade år på arbetsmarknadsområdet. Reformera Arbetsförmedlingen förnuftigt.

När man rör om blir det rörigt

Av , , Bli först att kommentera 15


Det är många som kommenterar idag när den ideologiskt viktiga nationella nivån har fått en statsminister efter en hitintills aldrig skådad process. Några från politikens alla väderstreck säger nu för mycket. Jag väntar lite med kommentarerna.

En liten sak vill jag ändå säga.
Vi är många som känner oro en dag som denna, några rent av ångest.
På ICA-parkeringen i Vännäs sa en man så här veckan före valet:
”-Jag är inte SD:are och aldrig blir jag det, jag har inte förtroende för dem, men nu kommer jag att rösta på dem för att röra om.”
Jo, min vanligtvis så kloke vän. Nog lyckades du och väldigt många med liknande tankar röra om. Till det får man kanske gratulera. Men mest bara det. Jag tror inte ni tänkte ge Löfven segermandatet.

De som röstat på SD av övertygelse och med förtroende är en helt annan grupp. De har knappast samma ångest och deras röster ska också respekteras.

Landet har en statsminister och får en regering. Var vi än står så måste vi ”gilla läget”, googla om du är osäker på uttryckets egentliga betydelse. Vi måste fokusera på landet och frågorna vi kan påverka.
Politiken är medlet, inte målet.