Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Förskolan i Tväråbäck

Av , , 2 kommentarer 5

Hela Vännäs ska leva, så är det. Även våra byaområden som ligger så nära både centralorten och Umeå.

I Vännäs kan man bo mitt i naturen eller i byn och ha all tätort man behöver 5-35 minuter bort. I det perspektivet är också byskolorna och byförskolorna viktiga. Även för helheten eftersom de tätortsnära byområdena är en tillväxtfaktor för kommunen.

Fullmäktige har beslutat att det ska bli förskola i Tväråbäck. Om denna landsbygdssatsning var alla överens när den klubbades. När det nu skulle upphandlas lokaler kom det fram att det i nuläget är 9 barn för första året och 6 det andra. Under veckans fullmäktige sades det i lokalen att det var några fler. Sen kan det förstås hända både det ena och det andra på några år. Finns förskolan ökar det bygdens attraktivitet.

Det här är inte lätt. Visserligen är det sällan en förskola har fullt hus direkt. Men att driva en förskola med 6 barn kan man rimligtvis bara göra om det är riktigt långt till nästa.

Stämmer det att det finns fler barn på lut, då är det viktigt att det bekräftas mycket snabbt. Jag har varit med att starta förskoleverksamhet med väldigt lite barn, men då fylldes det på ganska raskt. För dem som har budgetansvar ringer klockor om siffrorna istället pekar fel väg.

Moderaterna beklagar läget, vi unnar verkligen Tväråbäck den förskola man kämpat så länge för. Men ska det tagna beslutet kunna bestå så är det viktigt att fullmäktige presenteras ett lite bättre underlag. Eller, med ett lägre antal barn kanske det kan bli intressant att starta med en integrerad förskola?

Jag tror det kan bli ett spännande ksau på tisdag.

 

Vi under skatter digna ner

Av , , 11 kommentarer 5

Ibland brukar jag sjunga någon strof ur Internationalen, för omväxlingens skull. 

Vers fyra med strofen "vi under skatter digna ner" översattes 1902 då totala skattetrycket var något annorlunda än idag, 7,9 % närmare bestämt. Jag undrar när den versen rök? (Nu sjungs oftast bara första och sista versen.) Från 1960 till 1977 steg skattekvoten från 29 % till 53 %, högt över omgivande länder. Under vår industriella glanstid, 50- och 60-talet, låg vi lägre än konkurrerande länder. (Obs,  man inte kan jämföra rakt av, många länder har sociala kostnader som inte tas ut via skatten)

Vissa socialdemokrater trodde även på 70- och 80-talet att man kunde ånga vidare uppåt, i alla fall ligga kvar, men allt fler insåg att vi skulle drabbas hårt om det fortsatte. Efter 1977 gick det lite neråt, men vi toppade 1989 med 56,9 %. Då var det uppförsbacke, motvind och klabbföre för Sverige. Inget ekonomiskt hållbart läge.

2010 låg vi tvåa i världen med 45,8 %, men i deltävlingen skatt på arbete ligger vi fortfarande som ohotad etta i världen.

Med det här vill jag peka på att skatter handlar inte om något statiskt. Det finns inte en given kaka som förblir densamma år efter år oavsett vilket totalt skattetryck man har. Det här behöver vi tänka på i dagens skattedebatt.

Vi vill ha ett välfärdsland med en social hållbarhet och då kan man inte tävla med skatteparadisen. Vi är som synes inte heller i den delen av skalan, tvärtom. Det finns fortfarande inget socialdemokratiskt styrt land som har lika hög skattekvot som Alliansens Sverige.

 

Här har vi förresten en av varianterna på Internationalen (Wikipedia), om någon behöver den. Läs den gärna hur som helst:

Upp trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå.
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav stig upp för att slå dig fri.
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi.
Nej, själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder
med senig arm och kraftig hand.

Upp till kamp …

I sin förgudning avskyvärda,
månn’ guldets kungar nå’nsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvar rånat är,
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär.

Upp till kamp …

Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss.
Nu taga vi vår rätt en dag.

Upp till kamp …

Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.

Upp till kamp …

Arbetare, i stad på landet,
en gång skall Jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla mera klar.

Upp till kamp …

 

 

Utan röst i debatten

Av , , 16 kommentarer 1


Rösten är nästan försvunnen. Att valborgsmässofirandet får vika är ett litet problem, men jag hade behövt rösten i morgon.

Tittade just igenom bekräftelsen till "Sverigemötet", Moderaternas träff i Karlstad nästa veckoslut.

Det första seminariet jag har valt handlar om hur sjukförsäkringen bör utvecklas. Spännande och viktigt.

Det är även nummer två, även om det inte är samma dignitet. Det handlar om vem som ska ha ansvaret för kollektivtrafiken i framtiden.

Det tredje jag valt handlar om utveckling för hela Sverige. Nummer fyra låter jag bli att nämna. 😉

Hoppas att jag fått tillbaka rösten. De här mötena brukar ibland kunna ge tillfälle till resonemang med de stora elefanterna.

Storbrodren i Folkets Hus

Av , , Bli först att kommentera 8

Som jag nämnde tidigare så blev det lunchteater på Folkets Hus i Umeå när Kulturberedningen var samlad under fredagen. "Storbrodren", en berättande enmansföreställning med Greger Ottosson från Bjurholm.

Anders Larsson hette en ung pojke från Norrlångträsk. Han fick vara med om hemska händelser under krigsåret 1809 då han tvingades att skjutsa ryska soldater och sedan blev vittne till hur fem andra ryska soldater mördas, halshuggs, i en grannby. Efter de här skeendena försökte han bli en helig man, en som gjorde som Gud ville. Men det ville sig inte. Han blev inte av med synden, det blev ingen skillnad på insidan och i kyrkan fick han ingen som kunde hjälpa.

Föreställningen visade hur Anders fick kontakt med "läsarna" som själva läste Bibeln och Luthers postilla och själva la ut och förklarade texten. Något som var strängt förbjudet under konventikelplakatets tid.

Säkert fanns det flera präster som hade fått se vad kristendomen egentligen handlar om, men det var också alltför många som inte alls hade förstått. De tjänade förmodligen mest staten och sig själva. Man hade ett arbete och många privilegier, t.ex brännvinsförsäljningen, och man läste kanske lagen för människorna, men det blev inte mycket mer. Några var också rationella barn av upplysningstiden och hade litet intresse av andliga frågor.

Anders Larsson, den blyge och försiktige, fick själavård hos läsarna, han blev omvänd, fick frid och blev "född pånytt". Han blev en av nyläsarnas främsta ledare och fick gåvan att tala till hjärtana om att man blir salig genom tron på Jesus, inte genom det man gör och är.

Greger Ottosson lyckades visa en del av "insidan" av väckelsekristendomen och läseriet  under timmen som "Storbrodren" tog i anspråk. Det är ovanligt att höra, jag har  aldrig sett en film eller en teaterföreställning som träffat så pass rätt när man ska beskriva kristendom. Även om jag inte håller med om allt och inte delar alla slutsatser Greger gör. Överdrifter och missgrepp från både präster och läsare kom också med i berättelsen.

Det blev allt skarpare strid mellan nyläsarna, kyrkan och statsmakten. Anders Larsson blev åtalad för det hemska brottet att samlas till gudstjänst utan ledning av präst, för ohörsamhet mot kyrkan och lagen. Han hotades av landsförvisning eller dödsstraff när kungens rättsskipare kom seglande till Ursviken 1819 då Anders var 25 år.

Mot slutet kom Greger Ottosson in på Maja Lisa Söderlund, en kvinna som var lika gammal som Anders Larsson och hörde till nyläsarna. Hon jagades också av länsman ibland för att hon "föreläste" om Luther utövade själavård. Hon blev senare till stor andlig hjälp för en man som hette C.O. Rosenius, född i Nysätra. Han blev en av Sveriges mest namnkunniga evangelisk-lutherska predikanter och skribenter. Hans tidning Pietisten hade en tid fyra gånger så stor upplaga som tvåan, som var Aftonbladet.

Greger påtalade väckelserörelsernas betydelse för samhällsliv och demokratiseringsprocess, särskilt i Norrland. Han undrade varför han aldrig fick höra om det här när han gick i skolan.

Storbrodren? Uttrycket anspelar på Jesus, Gud som blev människa som vi för att ta på sig synden och straffas så att människan kunde gå fri. Föreställningen började och slutade med Gregers ord om att Storbrodern kommer.

Jag hade inte väntat mig den här berättelsen på Folkets Hus den här dagen.

Jag anar att man helst inte skulle fotografera, men den här bilden tog jag innan jag fick veta det. 😉 Får du tillfälle att se "Storbrodren", så gör det.

En annorlunda dag igen

Av , , Bli först att kommentera 3

Idag har jag varit ersättare, närmare bestämt i länet kulturberedning.

Ansvaret för utvecklingen av den regionala kulturen har gått över från landstingen till Region Västerbotten, samverkansorganet som består av länets 15 kommuner – och landstinget.

Det är en väldigt ny nyordning och det har varit körigt för både politiker och tjänstemän att få allt att fungera.

Jag kommer inte att lägga mycket krut här, trots en positiv första kontakt. Eftersom ersättarna inte har närvarorätt vid sammanträden där man inte ersätter blir besöken högst sporadiska. Då håller man sig inte så uppdatrad på det som händer och blir "off", även om man läser de aktuella handlingarna.

Det är annars mycket som intresserar inom ansvarsområdet. Folkbildningen, biblioteken, generationsöverbryggande verksamheter, strävan att stimulera barns och ungas "lustläsning" som betyder så mycket för senare utveckling och utbildning och mest hela länets kulturella väl och ve. Kulturberedningen verkar ha ett mycket sunt synsätt när det gäller att fördela resurserna mellan stad och landsbygd.

Lunchen blev mycket speciell. Det blev lunchteater, Greger Ottossons "Storbrodren". För mig blev det en av de större teaterupplevelser jag haft. Inte minst för det ovanliga ämnet och att detta inte var mer eller mindre avsiktligt missförstått, som det oftast blir när man behandlar just detta. Hoppas få tid och ork att återkomma till saken.

Trevliga siffror i Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 6


Vård- och omsorgsförvaltningen har för andra året i rad gjort en brukarundersökning enligt en beprövad modell.

Enkäten omfattar områdena "Bemötande", "Tydlighet", "Tillgänglighet" och "Kompetens". I de fem olika brukarkategorierna är nöjdhetsgraden 84 till 95 %, vilket är en förbättring för tre av områdena. "Tillgänglighet" står still på 85 %.

Flest är nöjda med "Bemötande", som ökar från 88 till 92 %, och "Kompetens", som går från 90 till 94 %.

Sträck på er ni som arbetar inom Vård- och omsorgsförvaltningen! Ni gör många nöjda och ökar Vännäs attraktivitet.

Det känns bra

Av , , 17 kommentarer 6


Moderaterna kommer hädanefter att redovisa namnen på dem som skänker mer än 20 000 kronor per år till partiet. Gåvor från företag och juridiska personer tar man inte emot. Det här skriver partisekreteraren Sofia Arkelsten i dagens DN.

2009 fick partiet totalt bidrag från ca 2500 privatpersoner som gav i snitt 770 kronor. Totalt, med de slantar som många lägger till när man betalar medlemsavgiften, har gåvorna utgjort 4 % av partiets omsättning.

Socialdemokraterna har både före och efter detta en mycket större dolt och halvdolt inflöde av externa pengar. Det mest knepiga är kanske att man inte kan vara med i LO utan att direkt och indirekt stödja ett parti som en stor del av medlemmarna själva inte stöder.

Nu städar Moderaterna undan en onödig störning som vi borde ha kunnat ta bort tidigare. De relativt ganska små pengarna har inte varit värda misstänkliggörandet.

Nu väntar vi på nästa (S)tädning.

Lite på distans

Av , , Bli först att kommentera 2


Funderar kring distansarbetet medan jag tar en distanskaffekopp och en distanspepparkaka (Nyåkers) i ensamheten.

Det är svårt att få arbete hemma att fullt ut kännas som riktigt arbete. Trots att man ibland kan få mycket mer gjort. Det är bara det gamla loduret som hörs här i min lugna del av tillvaron. Inga spexiga, suckande eller planerande arbetskamrater, inga ystra tonårstjut, inget bubblande lågstadieskratt och inga spetsiga konfliktljud. Det rings mycket mer ut än in.

Det blir sällan tid till gemensamt fika inom skolan, men de stunder som blir är ofta betydelsefulla. En del i det sporadiska arbetsmiljöarbetet. Inte att förväxla med det systematiska. Att bara jobba hemma skulle jag inte stå ut med, no way. Men ibland är det bäst.

Arbetet med rekryteringen av ny heltidsrektor på skolorna i Skellefteå rullar vidare. Själv har jag inte sökt, jag "är hemma" i Vännäsby och Umeåregionen, men trivs bra med mitt deltidsarbete och mina arbetskamrater i norr. Rekryteringen är spännande ändå, eventuellt är det någon jag kommer att arbeta mycket nära framöver. I ett sådant scenario blir det förmodligen lite mer av distansarbete. Kanske en hemmavecka i månaden eller så.

Nu ringer det in….