Vill inte bortse från det myckna lidandet på Gaza-remsan heller, men fick just den här filmsnutten med autentiska bilder från Israel.

Ibland bortses det från lidandet där.

Det var tanken att Agneta och jag skulle ta en liten tur efter att jag piggnat till. Med avresa i morgon. En del nytta och två delar avkoppling. Egentligen skulle vi redan ha åkt.

Nu blidde det inte så. Det är hennes tur nu. She’s going down. Själv undrar jag om jag håller på att förlora kampen om bihålorna. Det molar bakom pannbenet, trots huskuren som får en att se ganska lustig ut och medikamenterna från n’ Egon. Den lokale medicinmannen. Trippen gick i alla fall att avboka, mot läkarintyg.
Vi behöver nog veckan som är kvar till skolstart för konvalecens.
Hoppas den räcker.

I det stora hela är dock livet väldigt bra och på grund av den bäste av alla advokater är de långsiktiga framtidsutsikterna mycket ljusa.
Raketerna som kommer att vina kring knutarna i natt är inte av Kassamtypen, inga grannar vill spränga sönder sig och mig på bussen för mitt ursprungs skull. Inte kommer jag att kommenderas ut för att kriga för att få slut på sådana saker heller. Vi är ganska överens om var gränserna för våra tomter och landområden går och vem som har juridisk och moralisk äganderätt. Vi har över huvud taget väldigt trevliga och fridsamma grannar.
Det får man vara tacksam för.

Värme, husrum och mat har vi också. Det kan blåsa, men det går sällan tornados som blåser bort allt. Vi slipper dessutom äta hummer. Jag ska nog laga till en bit älgfilé istället, mat för en norrlänning. Det vore roligt om man känner smaken.

Arbete har vi också, det är skönt och känns meningsfullt, trots att det ibland blir väl mycket.
Hoppas att perioden av arbetslöshet blir kort för alla dem som blivit uppsagda runt omkring och att tragedier så långt som möjligt kan undvikas.
Man kan önska att Sverige får en våg av ’nysmåföretagande’ i alla olika samhällsektorer. Vi skulle behöva bli mer lika Danmark på det området. De har massor med riktigt små företag som hittills stått emot den nuvarande krisen mycket bra. Danmark raggar fortfarande arbetskraft i södra Sverige. Det gäller att vi håller ångan uppe här i norr så vi inte måste börja skicka folk ’åt fel håll’ igen. Särskilt när konjunkturen vänder.

Inte behöver man bo i Zimbabwe och än får man säga ungefär vad man tycker. I morgon börjar den än så länge okorrigerade FRA-lagen att gälla, men på det hela taget har man väldigt mycket att vara tacksam för.

Jag får önska dig ett mycket gott slut på detta gamla år. Så länge.

Det är bråttom att få till stånd mer energitillförsel för Europa. Det handlar bl.a. om möjligheten för vår basindustri att vara någorlunda konkurrenskraftig, eller faktiskt om möjligheten att ha den kvar, och därmed i högsta grad om arbetstillfällen.
De som bara ser till Sverige har inte förstått hur läget är. Europas energiförsörjning är i högsta grad också vårt problem.

Det konstant ’avtalslabila’ Ryssland har ett antal veckor även denna vinter hotat att strypa naturgasen till Ukraina, vilket enligt vissa uppgifter också skulle drabba Europa. Ukraina har i dagarna betalat vad man menar sig vara skyldig enligt avtalen, men Ryssland menar att det inte räcker. Skulle Ryssland begränsa gasleveranserna skulle våra energipriser sticka rakt upp. Än större skulle riskerna bli i framtiden med den planerade gasledningen.

Att som EU göra sig beroende av detta land för sin och sin industris energiförsörjning känns nästan som att be en vanlig björn utfodra ens boskap.

Rysslands ’återstalinisering’ borde också oroa oss mer än det verkar göra.
Särskilt i ett läge där det högbelånade USA:s framtida roll kan kännas väldigt osäker.

Vi måste göra det som krävs för att minimera vårt, Europas, beroende av rysk gas.

Frk Lindström, jag är gravt imponerad över att du läst samtliga partiprogram. Jag får erkänna att jag även på detta område ligger en bit efter. Intrycket av grundlighet som jag haft tidigare har ytterligare stärkts, både av detta och annat.

Jag hoppas att fröna av vår lilla ordväxling kring detta ämne kommer att sjunka ner i det undermedvetnas mylla och så småningom spira och bära frukt. Om världen står ett tag till hoppas jag att få se dig som något av inlandets Vigdís Finnbogadóttir, Golda Meir, Margret Thatcher eller Indira Gandhi. De var inte heller att leka med!
Ska man vara lite rebell så måste det ju ske där man gör någon skillnad. Inte bara i spegeln. Det räcker med strömlinjeformade typer. Det kan hända att särskilt inlandet, Västerbotten och Norrland kan komma att behöva en del politiker framöver som både förmår se helheten och vågar ge hals.

Enär jag i regel ser glaset som halvfullt, istället för halvtomt, tar jag det du skriver och inte skriver om partival som ett halvt löfte!
Människor tenderar också att bli mer konservativa med tilltagande mognad och vishet. *s*

Eders

Normandies strandnära områden och staden Caen låg förödda efter sommaren 1944. Förödelsen uppstod på Dagen D och tiden närmast efter när både allierade och tyska sprängmedel jämnade landskapet med marken.
Några miljoner allierade hade passerat området i augusti, men många engelsmän, amerikaner och andra samt tyskar hade blivit kvar också. Bara de amerikanska gravarna vid stränderna uppgår till ca 10 000.

Staden Caen, ungefär som Malmö i storlek, hade många bokstavligt talat hemlösa efter kriget.
Medan jag stod och lagade middag i kväll lyssnade jag på P1, ’svenska folkets universitet’. Det var roligt att igen få höra om de svenska husen – ’svenskorna’ – i Caen.

Sverige sände mellan 1945 och 1947 400 parhus och några daghem som byggdes upp i staden. De skulle bara stå ett tag, byggda i trä som de var. Ett närmast okänt byggnadsmaterial i trakten. Det blev en område svenskpräglat av mer än husen. Gatorna blev bredare och parker och öppna ytor fler. Här finns både Rue de Stockholm och Rue de Sandviken.
Husen står kvar och är populära än idag och vid 60-årsjubiléet i somras var det fest. Bl.a. med franska barn som sjöng ’Du gamla, du fria’, på svenska. Vid festligheterna deltog några som bott i husen hela tiden.

Det är inte alltid som nödhjälp fungerar, vi har inte alltid hanterat pengar och nödsituationer på klokaste vis. Men här hittade Sverige av.

Det hade varit roligt att få bygga hus på Gaza också. För människor som både accepterar Israels rätt att existera och vill det väl och blir väl bemötta och omhändertagna av landets folk och regering.
Att Abrahams båda söners efterkommande får syn på det som Abraham fick se. Och att de blir lika fridsamma som han.

Men det tror jag inte vi får se.

Med din text rök föresatsen om ett hyfsat tidig sänggående. Inte som någon sorts tvång, men för att den väckte en obetvinglig lust att skriva….

Fröken, jag kan medge att jag anar vissa svårigheter för ditt inträde på den politiska arenan, men ändå fler saker som talar för saken.

Två svårigheter är att du fortfarande kanske är Något för sugen på att vara rebell och skulle kunna vara Liite för snabb med dina blixtsnabba, kraftfulla och sylvassa kommentarer. Det kan ju få till följd att du lite för tidigt och vid fel tillfällen säger saker som får ’de där politikerna’ – som du ännu ser som en bunt – att göra det där du sa.
Det gäller att vänta litegrann, att hinna lyssna in både de tankar som finns och de som saknas, hinna få en aning om helheten och så hinna inse att flera andra redan uppfunnit hjulet. Flera tankar har faktiskt redan tänkts, stötts, blötts, förkastats eller förts vidare, hur segt det än kan se ut.

När det är sagt tror jag att både din analysförmåga, handlingskraft, vilja, kraftfullhet, snabbtänkthet, verbala och skriftliga förmåga kunde komma någon del av vårt (inlands)samhälle och väldigt många medmänniskor till nytta.
Med lite tålamod kunde jag tänka att det nästan kunde gå dig som Emil i Lönneberga, en annan lite rebellisk figur som hamnade i politiken efter ett antal språngmarscher och trägubbar.

Ett gott litet råd är bara att du låter bli att engagera dig i skolpolitiken. Av samma anledning som man i regel ska passa sig för vårdpolitiken om man är sjuksköterska. (Kan komma tillbaka till vad jag menar med det när jag sänder över medlemskortet. *s*)

Något som absolut är med och kvalificerar dig för en politisk insats för din samtid är att du inte började när du var 16! Intet ont om dem som s.a.s. gått den långa vägen, men det får inte bli bara sådana. Sorterna måste i regel blandas ut lite. (Där rök möjligheterna till en politisk karriär för mig! De som ALLTID varit med har väldigt mycket att säga till om. *s*)
Allvarligt talat kan det kan vara en väldig fördel att du inte LÄRT dig vad du tycker, även om du inte kan själva det politiska hantverket by heart.

Här kan du ha en nytta av det rebelliska – du är redan en rätt färdig person, dig sätter man sig inte så lättsamt på. Du kommer sannolikt att kunna säga att kejsaren är naken, vilket han tyvärr är lite för ofta i politik, samhälle och skola. Du borde ha förutsättningar att tänka nytt på ett fruktbart sätt, när du lärt dig lite mer av grundförutsättningarna. Övat tålamodet lite till så du inte alltid måste stånga pannan blodig mot det du inte gillar. (Oj, kanske tur att jag är utom räckhåll för din raka höger nu. *s*) Samt ibland, vid vettiga tillfällen, säga att motståndaren faktiskt har rätt. Det kan vara uppfriskande, riktigt, brobyggande och förtroendeskapande. Politik får inte bara bli partitaktik, då är vi förlorade.

Jag tror också du har provat lite olika saker i livet, det är ännu ett plus. Skolbakgrunden är bra. Vanan att ha mött och vänt verkligt kaos där krafterna inte rör sig som i teorin blir säkert användbar. De som bara har akademisk bakgrund är ganska rökta.

Vad gäller partier så finns det inget, säger inget, parti vars program och tillämpningar du kommer att sympatisera med fullt ut. Jag anser att om man gör det så har man en hyfsad indikation på att man är en blek karbonkopia och helst ska låta bli att gå in och göra politiken mer urvattnad än den redan är på många håll. Försök istället ringa in några partier som du sympatiserar hyfsat med (vilket jag tror du redan gjort) och kolla upp om du även skulle kunna fungera i något av sammanhangen lokalt. Har du inte ringat in några partier SÅ TA REDA PÅ VAD PARTIERNA STÅR FÖR, INTE VAD ANDRA SÄGER ATT DE STÅR FÖR!

Ursäkta att jag blev högröstad, men politiskt är de flesta ännu tonåringar och traditionalister (tonåringar kan vara de mest konservativa av alla ibland, som du vet). Man låter sig alltför ofta fösas i hopar och låter omgivningen styra sina tyckanden och val och bedömningen av andra. Ett sorts svårutrotat fördomsfullt tvång vilar över folks politiska inställningar i Sverige. För många har inget hänt sen trettiotalet. Det har faktiskt både dött och uppstått en hel del sedan dess.

Som jag ser det är saken klar. Väljer du nu fel parti(er) tar jag tillbaka alltihop. *s*

När det gäller det religiösa så får jag börja med att lyckönska dig. När det gäller att bli kristen är det i alla fall en bra grundförutsättning om man inte är så religiöst lagd. Det är mest ett hinder. Mer om det en annan gång. *s*

Dagens förmodligen sista livstecken. Ytterligare ett ’bevingat ord’ från DN:s ledarsida i går, söndag. Jag är inte säker på att BH har rätt om ordets ursprung, men det må vara. De uteblivna kommatecknen är DN:s, om någon fler saknar dem.

’Värdegrund

Barbro Hedvall’

Ytterligare ett guldkorn från DN:s ledarsida. Detta från igår då de radade upp några av årets ’bevingade ord’.

’Utvärdering

Henrik Berggren

Eller kommer idéerna från Grucho Marx?

Man hittar ibland små guldkorn i tidningarna när man varken kommer sig ut eller orkar göra något nyttigt. I dagens DN hittar man den här saken av Håkan Boström på ledarsidan:

’Agrarsocialism

Det röd-gröna alternativet kan uppenbarligen betyda olika saker. Vänsterpartiets ordförande i Uppsala – Johan Persson – har en alldeles egen grön vision som han redogör för på sin blogg. Med hjälp av ’omfattande statliga ingrepp’ ska jordbruket omvandlas efter kubansk förebild och ersättas med odlingslotter inne i städerna.
Persson har även en praktisk lösning för hur vi ska få utrymme till storstadsbonderiet: ’När vi avskaffar massbilismen kommer vi att ha stora väg- och parkeringsytor som kan odlas upp.’
Jämfört med röda khmerernas gamla idé att tvinga ut stadsbefolkningen på landet för att odla jorden är detta onekligen ett steg i rätt riktning. Vänsterpartiets måttstockar är som bekant lite annorlunda. Vem vet, Johan Persson kanske rent av blir Lars Ohlys kandidat till jordbruksministerposten?’

Det här blir grejjer. När vi i Vännäs lägger ner Sixten Jonssons storjordbruk i Mosjö, odlar upp Oscarsparken istället och kanske sätter potatis på E12:an. Den kommer upp saltad och klar! Vilka visioner breder inte ut sig för våra ögon!
I internationalens näst sista vers sjunger vi bl.a: ’..då lättingen ej råda får..’ Det ska vara sant! Våra vägar och parkeringsytor kommer att bereda ett visst motstånd mot odlingsmödorna.
Nu är Vännäs inte någon stad, men man kan ju fundera vilka odlarstråk kamrat specialagronom Persson skulle rekommendera i Umeå. Parkeringshuset Nanna kanske?

Ge Lennart Holmlund några Treo, någon…..

Det är inte dåligt, må jag säga.

Forum för småföretagsforskning, FSF, har idag presenterat sin undersökning om kommunernas företagsklimat. Av landets tio bästa kommuner finns tre i Västerbotten.
Bjurholm kommer 2:a, Vännäs 5:a och Dorotea 6:a.
Umeå låg någonstans kring 200-strecket och bland de tio sämsta fanns fem Stockholmskommuner.

Bjurholm, Vännäs och Dorotea kanske ska sätta ihop en konsultgrupp som kunde komma till Umeå och föreläsa? *s*

Även vi i krans- och länskommunerna bör hoppas att Umeå kravlar sig uppöver ganska snabbt. Man kan förstås resonera hur mycket dessa undersökningar säger, det gör ju t.ex. allas vår Holmlund mer än gärna. De ska i alla fall inte negligeras.
Vi behöver varje sunt företag, gammalt som nytt. Vi behöver bli ännu bättre på företagsklimat och måste därför också arbeta på att minska regel- och avgiftsbördan.