Snart ska jag sluta plåga er som ännu orkar läsa med kvällens superfokus på Vännäs.

Jag blev bara så inspirerad av den här mannen, Walter Unterrainer, och hans elever från olika delar av Sverige och världen. Rektor Unterrainer talade om hållbarhet. Kulturell, social, miljömässig och ekonomisk. Det är tydligen inte bara något han gör för att han får betalt för det, som man kan se i den här artikeln från 2009  Det är inte för inte som han leder masterutbildningen med inriktning mot hållbart byggande.

Han är i 60-årsåldern, men ger intryck av att vara yngre med sin lågmälda, kreativa och kommunikativa glöd. Framhållandet av detta med ekonomin mitt i alla andra tankar gjorde kvällen till något mer än den kunde ha blivit. Vad båtar intressanta studier och modeller och ett aldrig så vällovligt miljömässigt och socialt tänkande om inget alls är ekonomiskt genomförbart? 

Han utmanade också. Kritiken med viss glimt i ögat som gick ut på att Umeå hade mer prat än verkstad när det gäller  hållbarhet var ett ord till oss. Gör majoriteten i Vännäs någon som helst verkstad av tankarna på badhus, överväger man ens att ta reda på vad sånt kostar och försöker prioritera det ekonomiskt – då ska det vara hållbart också!

Oftast är det verkligt hållbara också mest ekonomiskt.

Några huvudtankar från Arkitekthögskolans masterprogram var att vi borde behålla den gröna lungan vi har helt nära centrum, det lila området på bilden. Det är det obebyggda området mellan vårdcentralen, kyrkan och Älvdala som öppnar sig mot vattnet. Just det område som politiken på senare tid funderat på att bebygga.

Däremot tyckte man att vi skulle fundera på det blå området. Rätt nära centrum och rätt nära två av våra skolor. Man tyckte också att vi skulle göra centrum lite "tätare" med fler bostäder, gärna i det orangea området. Man räknade helt klart med att vi "mentalt" kommer närmare Umeå framöver och behöver mer bostäder.

 Det var väldigt roligt att ta del av arkitektelevernas och deras rektors idéer och syn på Vännäs möjligheter. Nya infallsvinklar kan vara så oerhört berikande.  För några av oss blev det några intensiva timmar med många samtal och aha-upplevelser. Även några bekräftelser som gjorde åtminstone mig väldigt glad.

Det finns möjligheter att snygga upp vårt samhälle med inte allt för horribelt dyra insatser. Det finns dolda värden att ta fram och förädla. Tolkar jag några (S)-politiker rätt kommer man nog att vara med på tåget när det gäller att sälja fastigheter framöver. Det Måste nämligen byggas lägenheter i Vännäs.

Det Stora utmaningen arkitekterna såg? Järnvägen! Kommunikationsstrukturen och kulturarvet som delar samhället mitt i tu. Här talar man om tydliga överbryggningar som måste göras för att få ihop Vännäs två halvor till en helhet. Mobilbilden visar att det behövs.

Arkitekthögskolans masterutbildning presenterar just nu sina förslag för vårt samhälle och vår boendemiljö. Ett 70-tal personer från mellanstadieåldern till 90-blecket har kommit för att titta på framtiden. Det är ganska politikertungt, vi utgör kanske en tredjedel.

De flesta av arkitekteleverna som ska jobba med Vännäs är inte svenskar och just nu visas ett arbete som gjorts i Österrike, rektorns hemland.  Runt väggarna i Medborgarhusets "festsal" hänger ett femtontal projektblad på ca 1,5 kvadratmeter. De får vi väl titta mer på efter genomgången.  Men, redan efter att ha tittat på ett par av dem har jag fått revidera en del av mina tidigare ståndpunkter vad gäller grundgörutsättningarna för Vännäs utveckling.

Jag vill inte i denna inspirerande situation låta som Krösamaja, men rektor sa inledningsvis (leende) att vi behöver få fram en hel del pengar. Vi får kanske göra som den nämnda österrikiska byn gjorde. De införde en helt egen valuta. Ryktet som sa att förslaget skulle vara ganska "down-to-earth" var lite överdrivet, i alla fall vad gäller den delen. 😉

Spännande är det i alla fall och riktigt, riktigt intressant. Det är ingen tvekan om att gruppen gjort ett mycket seriöst arbete hittills. Till hösten får man se de olika elevjobben..