Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

En hövding träder tillbaka

Av , , 2 kommentarer 0

Nu borde jag tveklöst sova, men jag har inte riktigt ro. Det är något jag måste skriva först.

Sedan jag kom in i Kommunstyrelsen och KSAU januari 2006 har jag inte missat så många sammanträden. I vår blir det tyvärr en del bortavaro p.g.a. resor.
Till veckan missar jag på det sättet en festlighet. Mats Lundgren, kommunalrådet m.m. i Vännäs, ska trappa ner.
Missförstå mig inte. Jag menar inte att det festliga ligger i att bli av med honom, men det blir i alla fall tårta och en del snällare ord än vanligt på måndagens sammanträde.

Nej, jag beklagar faktiskt att han ska sluta, hövdingen i Vännäs. Inte har man alltid haft samma uppfattning. Han har sina härskartekniker, som kanske alla framgångsrika ledare, och en rävfarm bakom varje öra. Men han är mycket rakare än räven.
Hans språkbruk har grundlagts och slipats på samma lärosäten som kommunalrådet Holmlunds. I Västerbottens byggbaracker har de tränat sitt ledarskap i tuff och grabbig miljö, vilket understundom märks, ja.
Vid ett sammanträde i fjol när herr Lundgren var sällsynt tilltufsad efter att ha fått en massa på pälsen av med- och motståndare i Landstinget gav jag honom en blomma och en liter såpa när vi började. Blomman fick han för att han skulle hålla ut i politikens otacksamma miljö till dess att pensionsklockan klämtade. Såpan fick han för att han regelbundet skulle tvätta munnen. Jag nämner inte den direkta motiveringen, den var lite mer preciserad då. Men jag nämnde att det tyvärr inte fanns 5-liters på ICA.
Det blir tveklöst ett tomrum efter hövdingen. Han ska stanna och spöka i fullmäktige, men det ska bli intressant att se hur allt utvecklar sig.
Jag önskar Johan Söderling en hel del lycka i uppgiften att axla Mats mantel, fram till dess att Alliansen tar över efter nästa val…..

Jag får inte tillfälle att säga några ord till veckan, men säger dem här istället:

Tack ska du ha Mats, för dagarna, kvällarna, åren, krafterna och hälsan som du har använt för din övertygelse om medborgarnas och samhällets bästa.
Tack ska du ha för det samtalsklimat och den atmosfär av respekt och öppenhet som du medverkat till under tiden jag varit med, särskilt i de mindre och tätt återkommande politiska sammanhangen.
Tack också för tålamodet med politiska blåbär som inte i alla ögonblick förstår att tankar tänkts förut.
Och hälsa frun och tacka för lånet under dessa år!

Nu är Helga packad

Av , , Bli först att kommentera 0

Några av Mariaskolans högstadieelever ska ut och åka igen. I fjol blev det en lång resa, 800 mil genom 14 länder. I år blir det en kortare, mer ’inomskärs’. Vi tänkte se lite av Sverige som många som kanske åkt mycket mellan t.ex. våra trakter och Stockholm sällan sett. Hälsingland brukar betyda ungefär något av matställena vid E4 för många av oss. Vi tänkte åka innanför huvudleden och se Hälsingegårdar, Järvzoo, Hälsinglands Riviera och lite till. Sverige är verkligen fantastiskt. Det tänkte jag på när SJ körde sin strandreklam häromsistens, med glittrande strandbilder från Kiruna och neråt.
Sen blir det Dalarna och Uppsala, något av Sveriges vagga. Några dagar i Stockholm ska det också bli, om Helga är på humör. Där är det tänkt att vi ska se mer saker än ni orkar läsa om nu. Sen ska vi försöka ha tråkigt också. Man måste ha tråkigt så man vet hur roligt man har när man får ha det. Vila behöver man också, särskilt när man åker ett helt gäng och är tillsammans hela dygnet. Det är konstigt hur trevliga människor blir när man själv har sovit, har ni märkt det?

Mariaskolans resor är något av lågbudgetvarianter, på vissa plan. I år blir det inte många kronor för övernattningen, kanske inte några. Luftmadrass och sovsäck är det som gäller.
Vi är ett gäng lärare så vi ska kunna ta ledigt ibland. Resorna är inte skolresor i vanlig mening. Det är skoltid och utbildning också och jag gissar att en del minns mer av det vi gör och ser under en resa än under en knippe vanliga månader. För många får kunskaper man skaffat sig liv under resorna. För andra kommer kunskaperna in kanske mest just då. Det sociala är viktigt också. Vi turas om att städa, vi lagar maten tillsammans och står ut med varann. Ibland blir det jobbigt, men det är lite som lumpen var på tiden när man gjorde den. Man minns i regel det roliga.

Gamla Bettan, som fick vara med i VK ganska mycket under vår resa i fjol har fått pension. Hon får Extreme makeover hos en herr Nordlander i Åsele och ska bli racebuss vad det lider.
Hon har ersatts av Helga Helmark, en femton år yngre dam som är lite mer modern av sig. En Scania K113 med Helmarkkaross. Namnet Helga har hon fått av mig, jag vet inte om det accepteras av majoriteten. Vi får se.
Hannaskolan gjorde första resan med henne, drygt 6-700 mil runt Europa innan de kom hem i början av maj. Förutom ett förargligt luftfel gick det ’bussiga’ bra. Sen tog jag henne och skulle 7 mil. Då fick vi anlita bärgare för ett litet fel som satte ett effektivt stopp. Vi är tacksamma för att hon är samarbetsvillig och passar på att besöka doktor Servotech när vi är på hemmaplan. Nu funkar allt.
När vi kommer hem ska hon iväg en liten tur med Strandskolan i Vilhelmina. Vi är tre friskolor som äger henne i ’Föreningen för pedagogiska resor’.

Det blir bloggande från resan, med lite bilder till som jag hoppas. Antingen upplivas Mariaskolans tidigare reseblogg som ligger kvar och kan läsas på vk.se, eller också kör vi den här. Vi får se hur det blir om någon dag. Det är oslagbart som svenskauppgift när man skriver sådant som blir sett och läst av andra. Skarpt läge!

Helga är alltså packad med elevernas saker. I morgon blir fylls frysen och tiiidigt på fredagmorgon bär det av. Följ med på vk.se!

Frågan politikern inte tar i med tång

Av , , Bli först att kommentera 0

…men som snart ramlar ner i hans fång.

Jag talade just med en vän med god insikt i befolknings- och integrationsfrågor. Vi kom bl.a. att tala om Norrland och inte minst glesbygdskommunerna.
Han pekade på en fråga högt på den politiska tabulistan. Speciellt i Norrland och allra mest i inlandet, naturresursområdet som Sverige till så stor del lever av.
Konkretiserar man siffrorna skrämmer frågan så mycket att en normaltaktisk politiker känner sig som en kamikazepilot om han försökte lyfta den. Väljarna skulle inte bli glada alls och politikerna tiger därför vidare.

Tabufrågan är hur den felvända befolkningspyramiden inom några år slår mot oss.
Det är inte bara välvilja som gör att våra kommuner sänder värvarteam till flyktingförläggningarna. Det handlar om gryende insikt. Vi behöver många människor, och vi behöver dem snabbt. De som ska sköta samhället om världen fortsätter att snurra. De som ska betala skatt när de arbetande blir färre.

Det här är en av sakerna som ligger bakom att regeringen vill betala statsskulden snabbt. De unga får det väldigt tufft om vi medelålders inte städar upp efter oss så gott vi kan. Några önsketänkare tror att våra efterkommande kommer att ha mer pengar än vi och därför behövs enligt dem ingen amortering alls. Enkel befolkningsmatematik motsäger det.
Flera länder har sämre födelsetal än Sverige, men våra är dåliga nog. Problemet förstärks i norr av att vi till stor del ’exporterar’ våra utbildade ungdomar. Det blir inte bättre av att vi aborterat en dryg miljon människor sedan mitten av sjuttiotalet.

Det är dags att göra det man kan åt det här. Värvarna bör inte bara arbeta mot nya i landet. De utflyttade borde få årliga hälsningar med information från sina ursprungskommuner. Många av dem vet lite om utvecklingen och möjligheterna i t.ex. Vännäs, Storuman, Vilhelmina, Bjurholm, Vindeln och Umeå idag.
Alla kommer inte tillbaka, men många kan också göra det. Konstgjord andning från staten med enstaka punktinsatser hjälper inte långt. Norrlandsutvecklingen måste drivas snabbt, kraftigt och långsiktigt av dem som har hjärtat här.

Det sorgliga med världens ökande osäkerhet och rusande matpriser kan kanske i någon mån ha en positiv bieffekt. Jag blir i alla fall inte förvånad om unga människor både stannar kvar och flyttar tillbaka i större utsträckning framöver. Möjligheterna att leva billigt, tryggt och naturnära och att påverka sin livssituation i krislägen är mångdubbelt större i norr än i storstadsområdena.

Tankar och spekulationer på Mors dag

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har min mamma ganska nära och fick träffa henne idag också. Först på ett förmiddagsmöte i bönhuset i Gullsjö, sen hos en god vän tillsammans med andra goda vänner. Hon är den enda förälder jag har kvar, fem andra föräldrar av olika slag har lämnat tiden. Var och en av dem har betytt väldigt mycket. Den jag fick minst tid med och knappast lärde känna var min biologiska mor.
Jag uppskattar min mamma mer och mer för varje år som går. Mitt livs mamma, henne jag mötte idag.

Själva fick vi inga barn, mitt livs fru och jag. En flicka (som nu är vuxen kvinna) på skolan där vi jobbar frågade lite försiktigt en gång i mellanstadiet varför vi inte hade några barn. Jag förklarade att barn är inget man skaffar sig bara så där, hur mycket man än vill. Att 10-15 % av alla par inte får några barn och i de flesta fall vet man inte alls varför.
Hon som hade flera syskon tittade på mig några sekunder och så sa hon tröstande: ’-Men ni har ju alla oss!’
Det är alldeles klart att alla barn och ungdomar man mött på skolan betytt och betyder mycket. Generationerna behöver varann.

Ibland har jag funderat på hur jag hade blivit som förälder. Livets största och kanske svåraste uppgift.

Jag tror att jag hade älskat. Hade jag varit brukbart jämn och konsekvent i gränssättningen också? Hade jag varit klok i förhållande till min fru och hade vi kunnat undvika att visa olika meningar om barnrelaterade saker inför dem? Hade jag kunnat möta olika barns personligheter, behov och krav? Kunnat anpassa mitt föräldraskap till var och en så att jag bidragit till att alla hade blivit medkännande, ansvarstagande och självständiga personer med självkänsla och självförtroende? Med förmåga att både lyda, leda och ta initiativ. Att själva se undervattensreven och mod att segla ändå? Hade jag offrat tiden som krävdes och varit tillräckligt närvarande fysiskt och mentalt? Skulle jag ha kunnat göra som knipmamman och kärleksfullt puffa ut dem när tiden var mogen om det hade behövts? Hade spåren och intrycket av min tro lockat eller skrämt?
Många frågor. Sannolikt hade det väl brustit hela vägen. Om mina barn hade funnits hade de fått förlåta en hel del. Liksom vi väl alla fått göra. En människa är en människa.

Igår såg jag en intressant och läsvärd insändare i DN. Den handlar om en del av föräldraskapet. Tyvärr hittar jag den inte på nätet. Har du tillgång till DN från lördagen (24/5) så läs insändaren ’Var finns föräldrarna?’ av Marie Smeds.

Gubbgnäll eller berättigad fundering?

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag passerade jag genom Umeå centrum på jakt efter föda. Där rådde Kulturnatt och massor med folk gjorde det körigt att komma fram till en av korvmojjarna. Jag kom att stå och titta en stund på några Rödakorsare som försökte samla pengar till Burma/Myanmar.
Jag stod inte där så länge så det statistiska underlaget blev begränsat. Kanske var det slumpen, eller kanske finns naturliga förklaringar, jag vet inte.
Faktum var i alla fall att bara gamla människor la pengar i bössorna den stund jag tittade.
Det som litegrann talar emot det där med slumpen, eller bristande underlag, var att de flesta på torget var i yngre medelåldern och långt neråt.
En naturlig förklaring som finns är att många unga har det knapert. Det har å andra sidan också många pensionerade grå och böjda tanter. Givarna jag såg kom ur den gruppen.
I flera ideella organisationer märker man att gåvorna minskar i takt med att de gamla tas avsides eller dör. Även där medlemsantalet är hyfsat konstant märks bortfallet av (fattig)pensionärerna ofta tydligt.
För ett tag sen satt jag i ett pensionärsfattigt sammanhang där vi gjorde en engångsinsamling till ett mycket behjärtansvärt ändamål. Det var raka rör. Vad jag förstår fanns inte ens fullt rimliga administrationskostnader att oroa sig över eller kamouflera sin snåla egoism med. Snittinkomsten var inte usel bland oss. Jag blev förvånad över det mycket magra resultatet. Jag hade med ett snabbt överslag räknat med minst det fyrdubbla.

När och hur vande vi oss av med att ge bort något av det vi fått till dem som verkligen behöver? Var, när och av vem lär sig de små och unga idag att dela med sig lite till andra? Vilka följder får det om de aldrig skulle vänja sig vid det?

Att välja

Av , , Bli först att kommentera 0

Under en kort tid har jag varit politiskt aktiv i kommunen. Under 1,5 år har jag fått vidga mina perspektiv och börja ana något av vad det är att prioritera, att vara med och välja hur medborgarnas pengar ska användas.
Det har funnits tider i Sverige då det fanns gott om pengar att fördela. Nu sägs det igen finnas pengar i kommunerna, men min lokala erfarenhet hittills är att de inte på långa vägar räcker till det vi skulle vilja och det verksamheten egentligen kräver.
Vid tisdagens ksau-sammanträde var jag och mitt parti nog politiskt otaktiska. Ett gammalt löfte om en konstgräsplan skulle infrias. Fullmäktige har tidigare stoppat in planen i investeringsbudgeten. Genom att i tisdags ta beslutet att lägga till pengar för markförberedelserna skulle vi starta projektet som kommer att kosta ett antal miljoner 2008 och 2009.
Jag reserverade mig mot beslutet och blev en svikare för en del idrottsintresserade. Varför gjorde vårt parti (med många fotbollsintressserade) på dette viset? Vi unnar ju spelarna samma möjligheter som i Umeå.
Vännäs ska nu investera omkring 50 miljoner i ett äldreboende. Med avdelningar som av olika skäl tas bort får vi sammanlagt 4-9 fler platser än vi nu har för dessa pengar. Det kan bli tal om att ta bort fler avdelningar som inte riktigt fyller måttet, vi kanske får färre avdelningar trots nybygget.
Vi får däremot inte färre äldre. Det kan vara svårt att förutsäga behoven, men vi är flera som tror att vi behöver en avdelning till mycket snart. Att det varit billigast att bygga den nu emotsäger nog ingen.
Vad kommer att krävas för att bereda plats för varje mamma, farmor, morfar och politiker som snart behöver äldrevård? Vem vet när du och jag behöver vården?
Man kan inte sätta behoven för barn, unga och äldre mot varandra. Samtidigt måste vi prioritera. I tisdags försökte jag prioritera efter mitt samvete. Fotbollsplanen kan hellre vänta något år än att de gamla och senila framöver ska göra det. Kanske på NUS där sängplatserna kostar ca 3500 per natt för de färdigbehandlade.

Är man riktigt klok?

Av , , Bli först att kommentera 0

Är man riktigt klok som börjar blogga när de uppgifter man har sedan länge övergår ens kapacitet och tidstillgång? Nej, fullt klok är man nog inte. Samtidigt har jag funderat på detta med bloggeriet ganska länge. När idéer och reflektioner kommer farande har jag mer än en gång känt ett behov av att få ’skriva av’ det hela, snabbt, rakt av.
Men så begränsat? Hur många läser en blogg, på VK? Det är nog inte många det. (Förlåt, Tom Juslin m.fl!) Men jag måste erkänna att jag själv rätt ofta läser en del bloggar här på vk.se när mail och nyheter är scannade.
Som medelålders nyfiken gubbe som tidsmässigt lägger mesta krutet som ’samhällsarbetare’ tror jag inte bara det handlar om själva nöjet att ta del av andras formuleringskonst. Jag har nytta av att läsa hur människor i helt andra sammanhang och livsskeden tänker.
Så, kanske finns det någon som kan ha nytta och viss glädje av att läsa hur en så pass udda figur som jag tänker och ser på livet, småsakerna och storsakerna som vi möter. Det blir nog mest småsakerna i det här forumet. Småsakerna som inte är oviktiga, de som handlar om samhället och det gemensamma. Det vi efter bästa förstånd ska ta hand om under vår stund på jorden.