60 flickor könsstympade,28 av 30 i en enda skolklass,grova könsstympningar på barn från fyra år och upp i tonåren.Här i Sverige,här och nu.Vad är det för traditionsskit vi fått hit ?.Kvällstidningarna gör en artikel om saken sen´inte mer.Hur är det möjligt ?Jag minns alla skriverier,följetongen om elever som mobbades i en skola för rikemans barn,vilket rabalder det blev,skolan stängdes,eleverna fick gå hem,det skrevs spaltmeter om allt otäckt som förekommit i skolan,allt kompletterat med foton på en  rad personer , skolan visades i bilder.Men 60 flickor som fått livet mer eller mindre förstört är tydligen inte lika viktiga,varför?Berätta!,Stäng skolan omedelbart!!!,straffa de ansvariga,säg ifrån på skarpen,det här får bara inte ske i vårt demokratiska Sverige !!!!!!!

När jag tidig  morgon läste nyheten på text-TV mådde jag illa,jag blev skakad ,jag  blev ledsen ända in i själen,vad är det för jävelusisk kultur som tillåter detta ?? Vart tog pressen vägen ? Var finns exempelvis FI och andra partier ?Den skamliga tystnaden råder.Var finns samhällets protester ? är det redan en gammal nyhet inte värd att orda mera om ?Sverige måste säga ifrån ,i skarpaste ordalag,det finns inga ursäkter som duger för denna skamliga och fruktansvärda behandling av flickor som dessutom bor i  ett fritt och demokratiskt land som SVERIGE!

Besökte ett varuhus i Umeå, för några dagar sedan.När jag steg ur bilen på den stora parkeringen och gick mot varuhusets stora entré, såg jag henne.hon satt där,- hopkrupen ,utanför de stora glasdörrarna.I ena handen höll hon en liten plåtask som hon sträckte fram ,mot människor som passerade,samtidigt som hon pekade med andra handen mot en halvöppen mun i ett försök att säga hon behövde pengar ,att hon var hungrig.Jag har läst,jag har hört,jag har funderat över alla romska tiggare ,människor som åkt den långa vägen upp till Danmark,tagit färjorna till Sverige och sedan åkt 140 mil längre mot norr ,till vår länsstad, Umeå.Är det organiserat eller är fattigdomen  den stora drivkraften  ?Ett är säkert,man tycker synd om människor, som sitter på gatan med en plåtburk i handen, som med utsträckt hand och bedjande uppsyn, hoppas på  en slant från godhjärtade människor.

Jag nalkas kvinnan ,det finnes inget annat alternativ,jag måste passera henne,möta hennes tiggande,det känns inte behagligt,det handlar inte om snålhet,nej det måste vara något annat.Kvinnan ser plågad ut,hon ser på mig och ger ifrån sig ett klagande ljud när jag går förbi.Efter en stund inne på varuhuset sätter jag mig i  entrén,väntande på en vän.Jag ser genom fönstren kvinnan med plåtburken,många går förbi,jag ser ingen som ger henne en slant,jag tycker allt mer synd om henne,tar fram plånboken och en ”Selma” 2o kronor,det är väl inte så mycket,hon behöver dom säkert.Jag håller sedeln i  min hand medan jag väntar på min vän.Jag ser kvinnan fumla efter något innanför klänningen,fram kommer en tändare och en cigarett,hon tänder cigaretten,döljer förfarandet med sin huvudduk,blåser ut röken på sätt att det inte skall synas,jag känner mig lite besviken,hon gjorde skäl av hunger med köper hellre cigaretter än mat för sina hoptiggda slanter.När jag sätter mig i bilen har jag kvar min ”Selma” i fickan, men även lite dåligt samvete,borde jag gett henne slanten i alla fall ?Men hon lurades ju på sätt och vis?Men i alla fall ? Dagen känns förstörd,jag kommer inte ifrån mitt samvetes förebråelser…var det rätt eller fel ?