Dagarna har sniglat iväg. Nätterna likaså. Gud så trist det är när Rutan är ute och går långt därborta i utlandet.

Hur kan man frivilligt trava i över tjugo mil? Ännu värre nästan är att solstrålen Majsan också gör det samma. Häromdan skrev de ett mejl om att de hade en fruktansvärd värk i hela kroppen. Tror fasen det, vad hade de väntat sig?

Snart är dom hemma igen och då blir ordningen återställd. Rejäl mat osv…

Jättelycklig blev jag i förmiddags när posten kom.

Honorar i förskott för mitt kåseri. Det är ännu inte publicerat, men herregud, STÅLAR! Det är välkommet.

Sen kom en glad fd arbetskompis och hälsade på. Visserligen kände jag inte igen hennes röst på telefon i går och var tvungen att fråga: ’Vem är du?’ Fasen vad pinsamt. Förlåt mig, det var inte meningen…

Cykeltur i regnet klockan 14.00 till Seniorkören på Midgårdsskolan. Ha, det var uppfriskande! Massor av ungdomliga gamlingar som sjunger ROCK i kör. Kom alla som vill sjunga om 14 dar. Men ni måste vara pensionärer…

Om några timmar blir det sång igen. Vi-som-inte-kan-sjunga-kören med Maggis. Wow-wow-wow!
En lycklig dag i en gammal mormorsmors liv.