Idag vandrade jag och min stavgångarkompis iväg till stans lilla butik för damunderkläder.

– De här är det värsta jag gör, sa min kompis.

Jag håller med. Det är jättepinsamt att prova BH:ar och korsetter. Dra in hit och lyfta upp dit. Valkarna liksom sväller i provhyttens spegel.

Skulle vara skönare om de hade typ skrattspeglar a´la lustiga huset, fast tvärtom. Såna speglar som man blev sylfidsmal i. Då skulle man känna sig uppåt.

Butiksbiträdet var alldeles förtjusande och förstod våra problem till fullo. Det är härligt med kompetent personal. En eloge till tjejen ifråga, för det var en ung dam med som sagt, rätt känsla för vad snart 70-åriga damer behöver för att känna sig chica och få alla valkar på plats utan att det blir plågsamt.

Glada vandrade vi hemåt. (Bra mycket fattigare förstås, det är inte billigt att bli raffig inifrån.)

Nu ska jag ikläda mig hela härligheten, dra på mig min Marimekko-svid och känna  mig sylfidsmal.

Sen ska jag resa söderut och bli bjudenpå middag hos Majsan. Hennes stekta abborrar är mer än utsökta.

Allt ordnar sig. Tjingeling!