I morse vaggade jag iväg till Skönhetssalongen.  En välvårdad ung dam tog hand om mig och mitt håriga face. Nu, vid fyllda skrutti, har jag äntligen bestämt mig för att satsa lite mer på mitt yttre.

Upplevelsen av behandlingen som den unga damen utförde, kan jag säga var överlag positiv. Skön lågmäld musik spelade från högtalare, produkterna för mitt ansikte doftade angenämt och den unga damen masserade varsamt och metodiskt. Lite förvånad blev jag plötsligt över en mer hårdhänt procedur. "Klämning" kallade terapeuten det hela. Hu, min näsa växte i omfång till minst det dubbla. Men sedan, efter lugnande preparat, blev den återställd till det normala igen.

Ja, sammanfattningsvis en bra förmiddag som ska upprepas. Man måste ju satsa på det yttre, eller hur?

Finansieringen blir en annan sak, men kommer tid så kommer råd. Vi pensionärer lär ju vara så kapitalstarka och inte behöver vi pengar till arbetsresor och arbetslöshetskassa heller. Inte nöter vi på kläder  och vi har väl ingen anledning att försöka följa med i modet. Det ser ju bara löjligt ut…

Men har någon tänkt på hur mycket pengar  en pensionärstant behöver för att se snygg ut? Nä, nä, kan tänka mig det.

För övrigt fyller Karlsson, Världens Bästa Karlsson, år idag och det blir kalas.

Undrar om han tycker att jag är snygg?