Ja, sen sist kan jag berätta att trastparet hittade igen tvâ av sina ungar levande. De andra blev tydligen krâkmat. De bor nu i en buske pâ bakgârden. Slutet gott allting gott.

Vi har varit i Bayern pâ dess minsta bryggeri med tillhörande Gasthaus. Allt detta mâste jag verkligen rekommendera. Den lilla byn heter Theinhem och ligger i Franken/Bayern nära Bamberg. Slâ upp www.bayern-theinheim.de för att läsa mer. Maten var himmelsk och prisvärd. Ölet var jättegott säger en som hellre vinar än ölar normalt sett.

Vi är mycket nöjda med veckan som frau Stenhus lillebror visade oss. Han hade även ordnat med vandringar mellan ölställena med sina kompisar. Vi âldringar tog bilen. 3 mil om dagen är alldeles för mkt för oss men de där ungdomarna 50-65 klarade det galant med lite öl innaför västen.

Sâ är det ju det där med WM. Herregud vilket liv det var igâr! Ja vi parkerade oss i soffhörnan med härligt Frankenvin och snacks framför oss. Oh oh oh!

– Steigersweine! skrek Rutan. (Ja, det är en av idolerna fast han heter visst Sweinsteiger.)

Frau Stenhus tutade i en tom toarulle och jag skrek som en galning… Ja, det var en rejäl fest!

Vi vet ju inte riktigt när hemfärden börjar, men det är bra sâ. Idag ska vi ha en lugn dag. Internetkaféet i Domens skugga, bara runt hörnet där vi bor, är ett gott ställe just nu när det är sâ hett ute. Tjingeling!

Colonia, vaar andra hemstad. Här finns jag nu med Rutan hos vaara gemensamma vänner. Det är verkligen "grymt" här. Som ungdommarna säkert skulle uttrycka det. God mat, gott dricka, fina omgivning (Domen) och grymt som bara den. Favoritplatsen är paa familjens balkong en lugn och skön oas där intet ljud tränger in fraan storstadens larm.

I vegetationen har ett trastpar satt bo. Fyra ungar paa gaang. De matar flitigt och turas om att haalla vakt.

Men i natt hände en stor katastrof. När pappa Trast kom med en mask i näbben tidigt i morse fanns inga ungar. Vilken uppstaandelse det ble! Paret flög över oss och attackerade. Det hjälpte inte att jag försökte förklara. Jag har inget gjort, hör ni det?

Trastmamman kom till och med in i vardagsrummet, spatserande och kikande i varje vraa. Inga ungar.

Det stora samtalsämnet vid frukosten var VAD KAN HA HÄNT…

Grymt är livet!

Det var då ett evigt festande för den här tanten och hennes kamrater.

Som i lördags exempelvis. Vi åkte i konvoj två bilar, i den ena fyra glada damer och en säck med kogödselpreparerad jord, i den andra en herre och en dam med presenter i form av blomster och ett äppelträd.

 Det regnade.

Vägarna var slippriga.

Inte ett levande väsen så långt ögat nådde.

Vi åkte vilse. Miltals. Herregud så dumt.

Målet var Östra Slets bygdegård vid Vindelälven.

En sån glädje det blev när vi mirakulöst nog hittade rätt. Glädjen var blandad med skamkänslor över att vi kommit för sent.

Men i bygdegården rådde fin feststämning. Här var levande musik. Här sjöngs det. Här förtärdes underbart god mat. Här trollades det. Här lektes lekar och berättades historier.

Å, en sådan gemytlig fest.

Får se härnedan om jag kan visa bilder. Tjingeling!

PS. Som ni säkert förstår har jag varit lite skör de senaste dagarna efter festen. DS