Colonia, vaar andra hemstad. Här finns jag nu med Rutan hos vaara gemensamma vänner. Det är verkligen "grymt" här. Som ungdommarna säkert skulle uttrycka det. God mat, gott dricka, fina omgivning (Domen) och grymt som bara den. Favoritplatsen är paa familjens balkong en lugn och skön oas där intet ljud tränger in fraan storstadens larm.

I vegetationen har ett trastpar satt bo. Fyra ungar paa gaang. De matar flitigt och turas om att haalla vakt.

Men i natt hände en stor katastrof. När pappa Trast kom med en mask i näbben tidigt i morse fanns inga ungar. Vilken uppstaandelse det ble! Paret flög över oss och attackerade. Det hjälpte inte att jag försökte förklara. Jag har inget gjort, hör ni det?

Trastmamman kom till och med in i vardagsrummet, spatserande och kikande i varje vraa. Inga ungar.

Det stora samtalsämnet vid frukosten var VAD KAN HA HÄNT…

Grymt är livet!