Rutan och jag har varit kattvakter ett tag nu. Ägarna är på utlandssemester. Det är synd om katterna vars ägare hux flux åker bort så där.

Jag, Rutan och även Majsan däremot har haft det härligt. Tre damer på sommarnöje. God mat, gott sällskap, vackert väder, vad mer kan man önska.

Lilla kissekatten var det som sagt värre med. Han höll sig undan de första dagarna. Kröp bara fram diskret för att äta. Inomhus ville han inte vara ens på nätterna när det var dimmigt och mörkt. Tja, det är väl då en katt trivs bäst förstås, men nog trodde jag att jag någon gång skulle få ha en liten spinnande kisse i knät.

Pytt heller! Blyertz ignorerade mig helt. För Rutan gick det bättre. Hon fann nåd inför kattens blickar och vips på tredje dagen var de vänner. Katten låg t o m i Rutans säng om natten. Men tidigt ville den ut och jaga. Om morgonen när vi kravlat oss upp ur våra sängar hade Blyertz draperat flera små sorkar nedanför hammocken.

Då ska man se glad ut och berömma kräket har jag lärt mig.

Nu var Rutan tvungen att ta med katten till stan, för inte går det att lämna stackaren helt ensam, vind för våg. Men hu, vad den tjurar och gnäller. Hela nätterna!

Det är synd om katten, men vad göra? Tjingeling